Sleipner fick slita för att fixa sin plats i Östgötacupens final – och förtjänade den kanske inte med tanke på hur dramat på Östgötaporten allt mer gled över till Motala AIF.
3–3 vid full tid och det var nog knappast en nackdel för "Randigt" att avgörandet direkt gick till straffar utan förlängning.
Det var gästerna som gasade för ett avgörande mot ett allt mer slitet Sleipner.
Jimmy Karlsson som gjort det till ett signum att nypa straffar gjorde det igen.
Inte en gång.
Inte två gånger.
Utan tre.
7–6 skickar Sleipner till final mot Sylvia.
Det var inte så svårt att hitta en matchhjälte i den svängiga drabbningen.
– Jag går oftast åt samma håll och försöker bara titta var de kommer att lägga den. Man har ju femtio procents chans, menar Karlsson.
Det måste vara skönt att ha med sig att du är stark där?
– Ja, det är det. Jag tycker att det är skitkul. Det var därför jag var så dålig under själva matchen, skrattar Sleipner-keepern.
Ni var illa ute?
– Ja, orken tryter. Vi möter ett lag som varit i gång i en och en halv vecka. Som kört tufft och spelat en träningsmatch. Vi har gjort två och ett halvt träningspass och bara med boll så vi visste ju att det skulle bli en tuff match. Det är tre misstag, det första får jag ta på mig. Mattsson (Mikael) åker å en brutal tunnel som heter duga vid tvåan. Vi visste att det skulle bli en tuff match. Att vi skulle vi springa.
Men det är lite Sleipners säsong – ni får sista ordet.
– Helt tvärtemot mot förra året. Då släppte vi in bollar i stället för att göra dom framåt. Det är extra skönt att det flyter på. Fast vi ligger under är vi inte oroliga.
Motala hade övertaget i paus efter Renato Rakos skottlobb som överlistade en felplacerad Jimmy Karlsson.
I andra halvlek var det säkerhetsbältena av.
Målen ramlade in.
Sleipners anfallsduo Daniel Andersson och Daniel Källsholm såg till att det var vänt efter en timmes spel.
Motala hade inga planer på att ge upp det här och rullade igång sin bästa period i matchen.
Johannes Ehns avslutning var lika snygg som hela Maifs anfall till 2–2.
Hampus Näsström såg till att det åter igen var fördel "Randigt" när han påpassligt stötte in 3–2 men det var fortfarande Motala som hade den mesta energin och farten i den delen av matchen.
De fick dock onödigt mycket hjälp av ett passivt hemmaförsvar som stod och sov när Elmer Civgin satte 3–3-kvitteringen på hörna.
Det kunde faktiskt mycket väl ha slutat med ett Motala-avgörande.
Inhopparen Fabrice Junus var inte alls vad Sleipners allt mer trötta backlinje önskade att möta.
Junus kom fri med Jimmy Karlsson som räddade och på hörnan som följde var Elmer Civgin nära att bli matchhjälte.
Den rollen såg i stället Sleipners nummer 33 till att ta på sig.
– Han är bra där, berömmer AdmirDedic sin straffmur.
Dedic önskade annars mer av sina mannar.
– De skapar mer. De är närmare 4–3 än vad vi är. Vi börjar skicka längre. Det är inte vårat spel. Jag är inte nöjd. Det är en konstig känsla att vi släpper in så enkla mål. Tre mål ska vi inte släppa in men vi fick finalplatsen som vi ville ha. Det var det vi var ute efter, fortsätter Sleipnertränaren.
Finalen i augusti blev vad de fotbollsintresserade i Norrköping hade hoppats på innan avspark.
Det måste självklart även noteras att Sleipner som gick rent under våren och toppar division 2-serien fortsätter att vara en svårslagen maskin.
Randigt var illa ute i - men hittade ett sätt att även komma ut jublande den här gången.
Imponerande.
Och vilket avstamp mot en häftig höst som står för dörren.
Kolla här: 30/7: Seriematch hemma mot Värmbol.
2/8: Svenska Cupen hemma mot Värmbol.
8/8: Linköping City hemma.