Niclas Kindvall tillsammans med Ove Kindvall. Bilden är tagen 1987.
Det började med ett medlemsförslag på ett årsmöte för några år sedan. I samband med det utlovade också förre IFK-ordföranden Peter Hunt att bekosta statyn av legendaren Ove Kindvall.
Nu är den klar och inför matchen mot BP kommer den att avtäckas på platsen utanför ingången mot Curva Nordahl. Det blir ett speciellt ögonblick – inte minst för familjen som kommer att vara på plats.
Ove Kindvall i samband med en landskamp mot Norge 1969. Sverige vann med 5-0 och Ove Kindvall svarade för tre av målen.
Ove Kindvall omringas av media efter en landskamp där han återigen hade svarat för flera mål och avgörande insatser.
För Niclas Kindvall, även han tidigare skyttekung i IFK, är det en hel del känslor när hans pappa hyllas på det här sättet.
– Det känns naturligtvis jätteroligt. Även om jag är part i målet skulle jag säga att det är rimligt att det blir som det blir, han är från stan och från IFK Norrköping. Det finns många fantastiska fotbollsspelare i IFK:s historia så de hade kunnat sätta upp 30 statyer, vilket man kanske gör också, men med tanke på vad han gjorde är det rimligt att han är tvåa efter Gunnar Nordahl, säger Niclas som kommer att vara på plats under ceremonin tillsammans med systrarna Ulrica och Tina.
Ove Kindvall själv kan inte närvara på grund av hälsoskäl men Niclas beskriver stoltheten som hans pappa har gett uttryck för.
– Vi är jättestolta och jag vet att han är det också. Han blev väldigt glad för några år sedan när han fick veta att det skulle göras en staty.
Vad säger du om hans betydelse för IFK?
– Det är svårt för mig att säga, jag är såklart Peking-bo i viss mån men inte så att jag ska uttala mig om det. Men jag hoppas i alla fall att stan känner att det här är en bra sak.
Hur ser du på hans karriär?
– Den har jag fått förhålla mig till utan egen förskyllan i hela livet. Den är naturligtvis exceptionell i Sverige. Jag kan inte tänka mig att det är mer än 20–30 som har haft en sådan karriär av alla. Man får säga att han är en av de stora i en väldigt fin samling.
Ove Kindvall från VM 1974 där han fanns med för svensk del.
Bland meriterna finns SM-guld med IFK Norrköping 1963, Guldbollen och Svenska Dagbladets Bragdmedalj liksom två ligatitlar i Nederländerna med Feyenoord, skyttligatitlar både där och i Sverige.
Samt mycket mer.
Vad minns du själv från hans tid som spelare?
– Inte så mycket. 1974 var jag sju år och då var jag och mamma och såg Sverige mot Holland i Gelsenkirchen men jag kommer nästan inte ihåg någonting. De minnen jag har är från hans sista tid som mittfältare i IFK, ungefär runt 1973–1974. Sedan flyttade vi till Göteborg och han hade ett par säsonger där. Jag var under tio hela tiden, visst finns det bilder men det mesta har man fått se efteråt och sedan kollat på alla priser, säger Niclas Kindvall.
Det är några sådana?
– Ja. Och han fick ha dem framme om än undanskymt. Guldbollen och Bragdguldet och de sakerna fick stå ganska långt ner i ett skåp. Det var morsan som styrde det där.
Niclas Kindvall i en match mot Helsingborg i det som då hette Skandiacupen. Matchen spelades 1993.
Niclas Kindvall under sin tid i IFK Norrköping. Här från en match 1993.
Niclas Kindvall själv, 57 år idag, inledde sin karriär i Hagahöjden men därefter flyttade han vidare med familjen och tog andra vägar. Han slog igenom i AIK innan han återvände och spelade i IFK mellan 1991 och 1994 där han blev både skyttekung sista säsongen – och tog IFK till klubbens senaste titel i Svenska cupen.
Innan han blev proffs i tyska Hamburg och sedermera avslutade elitkarriären i Malmö FF.
Hur ser du på den kopplingen, att både du och din pappa har varit skyttekungar i IFK?
– Det känns jättekul. Det är ingen idé att försöka jämföra på något sätt i övrigt. Pappa var, som sagt, en av de 20–30 bästa och jag får vara glad om jag slår mig in på topp-några tusen.
Hur var din tid i IFK?
– Det var en superhärlig tid. Framför allt för att vi spelade en fotboll som var så rolig. Jag har många vänner kvar i Norrköping och det är en stad som, även om det aldrig blev så att jag blev Norrköpings-bo, känns lite som min stad. Jag tror att jag gick i ettan på Jurslaskolan och sedan flyttade vi. Jag bodde där fyra år som vuxen när jag spelade där också, men framför allt övriga släkten är därifrån och om man ska välja en stad som är Kindvallfamiljens så är det ju Norrköping.
Hur följer du klubben idag?
– Ungefär så som jag följer övrig allsvensk fotboll. Ibland när det passar in. Jag såg, tyvärr, matchen mot IFK Göteborg (förlust med 0–2) och sedan har jag sett någon match på tv men jag ser inte exceptionellt mycket fotboll. Jag kan inte uttala mig om spelsystem och sådant, säger Niclas Kindvall.
Hur tror du att det kommer att kännas imorgon (måndag) när statyn avtäcks?
– En stor känsla av stolthet naturligtvis. Man får glädja sig åt pappa, även om han inte kan vara där så vet jag att han hade varit omåttligt stolt om han hade varit det.