"En konstgräsplan till är en förutsättning för att vi ska kunna bedriva den verksamhet som vi är intresserade av att bedriva. När vi investerar så mycket i vår akademi som vi gör så vore det tråkigt om det föll på den biten, att vi inte har någonstans att träna. Det är en kostnad men det är ett absolut måste", säger Daniel Lindahl.
Som talang var han på gränsen till A-laget, utan att nå ända fram.
Nu är Daniel Lindahl, 44, ytterst ansvarig för att IFK Norrköpings akademi behåller en position i framkant och ger framtiden bästa möjliga förutsättningar att bli allsvenska spelare.
Tony Martinssons ersättare anställdes redan 2010, då som tränare för P15-laget, och har blivit kvar.
IFK Norrköping är och varit en betydande del av tvåbarnspappans liv.
– Jag visste att jag hade en del som jag var tvungen att behöva lära mig, men jag har lyxen att den tidigare akademichefen fortfarande är kvar i klubben. Även om han inte är så lätt att få tag på. Han har lite att stå i också, säger Lindahl och skrattar.
Vad lockar?
– Jag har jobbat länge i en väl fungerande akademi, men ser att det finns utrymme till förbättringar. Det är spännande att få vara med och driva det. Den här världen är sällan statisk, det händer saker hela tiden. Det gäller att försöka hänga med.
Hur mår ni?
– Generellt mår vi väldigt, väldigt bra. Vi har en pojkakademi som håller hög klass, men vi ska se till att driva igenom förbättringar. Sommartid, maj till september, så har vi bra möjligheter på Himmelstalund Norra, när vi kan vara ute på naturgräs men vintertid är vi alldeles för trångbodda ytmässigt. Det är den stora kärnfrågan, faciliteter, säger Lindahl.
Vad är åtgärdsplanen där?
– Frågar du mig så önskar jag att vi kunde göra om en av naturgräsplanerna till en konstgräsplan. En fullstor hade varit perfekt för oss. Den vi har här ute har knappt nio mot nio-mått. Den är inte tillräckligt bred.
Varför byggde man inte fullstor konstgräsplan?
– Kommunen sa nej. Vi fick ut maxmått utifrån det vi fick anlägga. Vi grävde ned bevattning för några år sedan, då gick det arkeologer bakom, men de hittade ingenting. Det är lite känsligt, men jag vet att vi är inne i en process där vi tittar på ytor för att kunna anlägga konstgräs. Sen var och när...det kan jag inte svara på men det är av största vikt att det blir av. Speciellt nu när vi ska starta flickverksamhet.
Det måste till nu?
– Ja, vi hade helst behövt det innan jul men det är många aktörer involverade. Det kan ta tid. Det är en fråga som brinner som vi måste lösa väldigt snabbt. Ska vi starta upp flick så ska vi göra det utan att tulla på kvalitén. Det ska vara bra. Vi får inte plats helt enkelt.
Var ser du den omedelbara förbättringspotentialen?
– Om vi pratar pojk så var vi tidiga på bollen, före "Svenskan" till och med, att gå från en hyfsad smal akademi till att öppna upp till hyfsat många och länge. Svenskan har en slogan som lyder: "Så många som möjligt, så länge som möjligt i en så bra verksamhet som möjligt". Det hade vi redan med Thomas Westerberg egentligen. När vi utvärderar kan vi se att vi har kunnat leva upp till de två första deviserna men vi har svårt att få ihop det i en så bra verksamhet som möjligt. Vi har tre olika utbildningsnivåer: grundutbildning upp till 12 år. En förberedande elitfas, 13-15, och elitutbildning 16–19 där vi selekterar för första gången vid 16 år. Det gör att i de elitförberedande grupperna har det varit väldigt stora numerärer i. Det gör att det kanske är svårt att bedriva den förberedande elitverksamheten kopplat till antal ledare vi har, träningsytor med mera.
Den ständiga frågan: när ska man börja selektera?
– Den är levande varje dag här. Vi är en av de senaste klubbarna i Sverige just nu att göra det. Det 15:e året på hösten är första gången vi säger: "Tyvärr, vi kommer inte kunna erbjuda dig en plats i elitutbildning nästa år". Sen bedriver vi en elitutbildning även i de första stegen i grundutbildningen i form av att försöka utbilda våra tränare på ett bra sätt. Vi har även spelare med väldigt högt engagemang. Allt vi gör är elit. Man kan ramla ut på vägen om man inte lever upp till våra förväntningar i form av närvaro, till exempel.
Diskuterar ni om selekteringen kan ändras till ett tidigare stadie?
– Det är inte skrivet i sten. Just nu sitter vi och tittar på våra mål och riktlinjer. Vi behöver göra någonting för vi känner att numerären är lite för stora i förberedande elit. Det är känsligt med selektering, men vi behöver komma åt den delen att det behöver bli en tydligare gränsdragning från grundutbildning in till förberedande elit.
När selekterar Malmö, till exempel?
– De har en väldigt smal verksamhet. Sen jobbar de väldigt mycket med skolverksamhet och tränar där. Det ser lite olika ut så. IFK Göteborg är också smala. De har egentligen ingen verksamhet före 12-13 år. Sen plockar de in ett väldigt litet numerär i de åldrarna, sen är de ute i de lokala föreningarna och hjälper till. Lite som våran Fotbollsfamiljen.
Det är ett styrelsebeslut i slutändan?
– Om vi reviderar våra mål och riktlinjer så måste de godkännas av styrelsen.
Hur viktigt är det att ha bra ledare?
– Otroligt viktigt. Jag trodde inte det var så viktigt när jag började här en gång i tiden. När jag började så var jag på elitutbildningen i fem-sex år innan jag bytte roll och blev koordinator för 10 till 12. Där har vi ideella ledare. Föräldra-tränare. Jag gick nog in med att det viktigaste är att träna mycket och inte så noga vad man gör men det märker man nu att det är en enorm utveckling.
Hur säkerhetsställer ni ledarkvalitén?
– Vi har en anställd koordinator på 5-9 år (Stefan Jonsson). Vi har en på 10-12 år (Jan Melle kommer ersättas), och 13-15 som också är huvdudtränare för 15 och en utvecklingschef som ska säkra 16-19, mest men har också ansvar för hela verksamheten. Det är Mathias Florén idag, men kommer ersättas av Jan Melle. Det är otroligt viktigt att man är strukturerad och jobbar efter en spelarutvecklingsplan. Sen har vi fysansvariga och Daniel Ekvall som jobbar med upplägget kring fotbollspsykologi.
Hur resonerar ni kring resultat kontra utveckling?
– Vi har inga resultatmål, inte ens på våra elitgrupper. Det allra viktigaste för oss är, om man ser tillbaka på det här året, så har både Darrell (Kamdem Tibell) och Fritiof (Hellichius) gjort allsvenska debuter och kommer ifrån vår akademi. Ska jag vara ärlig så är det det enda som gäller. Sen har det blivit mer tävling. Inte minst efter att P19-allsvenskan slogs ihop till en. Där klarade vi oss kvar i sista matchen och lärde oss en läxa. Vi spelade med en ung struktur, men lärde oss att vi behöver en ryggrad av sistaårsjuniorer. Det är en jättetuff serie som det är jättebra att vara med i. Det är 26 pangmatcher.
– Men egentligen gillar jag inte frågan för det är inte resultat kontra utveckling eller prestation. Det är både och. Vi måste lära våra spelare att tävla, såväl på träning som match. Det i sig är att nå utveckling och prestera. Vi kan inte ha spelare eller ledare som inte bryr sig om vi vinner eller förlorar. Då kommer vi aldrig kunna fostra några elitspelare. Vi ska vilja vinna varje match vi spelar men inte till vilket pris som helst utan vi ska följa de principer vi har i spelet, de riktlinjer vi har att ta hänsyn till och de beteenden som är viktiga för oss.
Hur ser du på att träna regelbundet på konstgräs och inte på naturgräs?
– Jag ser inga problem över huvud taget med konstgräs. Besöker vi anläggningar i PSV eller Odense, till exempel, så är det mycket konstgräs. Det hämmar inte utvecklingen. Tvärtom. De timmarna vi kan lägga kontra att vi måste ställa in träningarna när det är sånt här väder.
Är det okunnigt att hoppas på att det kommer bli en repris på 2015: ett guldlag där halva laget är "egna" spelare?
– Jag tror det kommer kunna hända igen, definitivt men det är unikt. Vi hade väldigt bra ledare tidigt på de här grupperna. Ur 96-kullen tror jag det är fem spelare som spelat i allsvenskan: Linus Wahlqvist Egnell, Filip Dagerstål, Erik Lindell, Henrik Castegren och Gentrit Citaku. Det kommer kunna hända igen, men inte vart femte år. Det ska hända igen.
Vilken väg tror du är bäst att gå?
– Framgång för oss är inte att köpa oss fram till ett SM-guld. Om man tittar på vad som gjort oss framgångsrika så är det en väldigt bra egen verksamhet där vi fostrat mycket spelare till våra A-lag. Sen är det sällan som vi varit på en sån här hög nivå med vårt A-lag, det är svårt att slå sig in. Utveckling ska vara vårt ledord – oavsett om vi pratar akademi eller miljö kring A-lag. Det stärker en identitet och krydda det med äldre och erfarna spelare som vet vad som krävs.