Ísak Bergmann Jóhannesson trivs i sin nya vardag i FC Köpenhamn.
Det är dagen före hemmamötet med Silkeborg, en ny viktig match i jakten på ligatiteln, och tränaren Jess Thorup har beordrat stängd träning på Parken i Köpenhamn istället för träningsanläggningen i Fredriksberg, knappa 20 minuter med bil därifrån.
Det är igenbommat.
Inte alldeles lätt att ta sig in och hitta rätt.
– Sorry, jag glömde meddela att vi bytte träningsplats, säger Ísak Bergmann Jóhannesson när han kommer ut efter passet och möter upp i receptionen på Danmarks nationalarena med plats för nästan 40 000 personer.
Han vet det inte då, men om ett drygt dygn kommer han vara på allas läppar när han sätter båda målen när FCK vinner mot Silkeborg med 2–1 – och därmed tar ett stort steg mot den danska ligatiteln. Sporten är här dagen före för att träffa mittfältaren som kom till IFK som, mer eller mindre, ett barn och lämnade som en spelare som förknippades med alla världens största klubbar. En av IFK:s största försäljningar genom tiderna är nu 19 år men redan med massor av rutin. Och även om första tiden i Köpenhamn varit ett steg att ta trivs han i sin nya miljö.
– Jag spelade ganska mycket i början, varit ute lite på slutet, men jag har lärt mig mycket av den här tiden. Nu har jag precis köpt en lägenhet, för en månad sedan. Jag har en cykel. Det har tagit tid att få allt på plats. Men när det är så kommer prestationerna också, det känns verkligen bra. Lägenheten ligger i Carlsberg byen. De gjorde ölen där förut, nu är allt det försvunnet och de har byggt lägenheter. Det är mellan Vesterbro och Fredriksberg. Det är lugnt där, det passar mig perfekt.
Det har varit en omställning?
– Det här är den största, säger Bergmann Jóhannesson och tittar sig runt i den stora arenan. Matcherna. Det här är den största klubben i Skandinavien. Om det blir kryss här ... det går inte. Man måste bara vinna hela tiden.
Blir man starkare mentalt av att spela i en klubb där det hela tiden är de kraven? Ni kallas "Byens hold" (stadens lag) och på något sätt är ni laget hela Danmark vill slå.
– Det var det jag kände mest när jag kom hit först. I Norrköping var alla lite mer glada, om man tappar bollen en gång här så får man höra det. Det är mycket press. Som ung spelare kommer det bara att göra mig bättre. Jag vill längre i karriären och spela i toppklubbar i Europa. När det går dåligt är det tufft här, men när det går bra finns det ingen bättre plats att vara på. Om jag ska bli världsklass är det bra att bli van vid de kraven direkt.
Ísak Bergmann Jóhannesson trivs i sin nya vardag i FC Köpenhamn.
Hittills i FCK har han gjort ett 20-tal matcher med A-laget (Conference League och Superligaen), men bara tre från start i ligan. Det har blivit en del spel i U19-laget också.
– Jag känner att U19-matcherna ger mer än reservlagsmatcherna. Många spelare där har höga löner, kanske inte vill jobba så hårt för de är lite frustrerade över att inte få spela i A-laget. I U19 kör alla, det är mer intensivt. Jag snackade med tränarna om att jag hellre spelar där och de förstår att reservlagsmatcherna inte är så bra för mig. Folk kanske undrar varför jag spelar i U19, men det är bra matcher.
Du har fortfarande väldigt mycket tålamod?
– Jag ska spela i de största ligorna när jag är 25. Jag är 19 nu. Det här var ett lagom steg. Först ska jag försöka lyckas här, bli fast i startelvan, vinna många titlar och sedan ta nästa steg, svarar Ísak Bergmann Jóhannesson som, när Sporten träffar honom, redan har fått besked om att han kommer att starta onsdagens match mot Silkeborg.
– Tränaren kom och sa det precis när vi skulle ut och träna. Då kändes det lite, men det är bara fotboll. Jag tänker alltid så, om jag skulle ut och dansa framför alla skulle jag vara stressad, men fotboll har jag spelat varje dag. Det är bara ut och köra.
Vad talar för er i kampen om titeln med Midtjylland (fyra poäng skiljer med två respektive tre matcher kvar)?
– De ledde med sju ett tag, vi ledde en gång med nio poäng ... men vi är ett bättre fotbollslag skulle jag säga.
Ísak Bergmann Jóhannesson har börjat att ta körkort. Men gillar sin cykel. "Jag tror jag kommer cykla mest även när jag har körkortet", säger han.
Tiden i IFK satte många positiva spår hos Ísak Bergmann Jóhannesson. På tredje bänkraden på långsidan på Parken tittar den unge isländske mittfältaren upp och ler när han får frågan.
Vad betydde åren i Norrköping för dig?
– Jag skulle inte vara en så pass bra fotbollsspelare om jag inte gått till Norrköping. Jag tänker tillbaka på när vi fick en skada på Jonathan Levi i början av 2020 och Jens Gustafsson kastade in en 17-åring när han skulle ha kunnat valt vem som helst. Jag gjorde två assist mot Östersund och sedan gick det bra hela 2020, säger han.
– Sedan tänker jag också på Helsingborgs-matchen när vi kunde ha säkrat Europa-platsen i sista matchen. De var sist och vi förlorade hemma med 3–4. Annars hade kanske Jens varit kvar och vi hade spelat i Europa. Sedan kom Rikard (Norling) in och han gjorde sin grej som han är bra på. Men mycket ändrades 2021, vi fick inte till det och jag lämnade på sommaren.
Passade det spelet dig sämre än under Jens Gustafsson?
– Jag skulle säga att min löpstyrka räddade mig med två centrala mittfältare, jag och Fransson (Alexander). Det var hela laget som inte kom ihop riktigt. Nu såg jag att de har tre raka segrar och de har fått in sina startspelare. De vet vad de vill göra. Nu har man hittat det man kan bygga vidare på men vi hittade aldrig riktigt det 2021. Men totalt sett ser jag tillbaka på otroligt bra år i Norrköping. Jag utvecklades mycket fotbollsmässigt under Jens, men också taktiskt och på olika sätt med Rikard. Stefan Hellberg betydde mycket. Och Stefan Thordarson.
Du såg att Thordarson är tillbaka och ska hjälpa IFK igen?
– Ja. Jag blev chockad när de släppte honom med tanke på alla spelare han hittat som gjort det bra. Håll fast i Stefan skulle jag säga. Han kommer alltid hitta guldklimpar. Han vet vad som krävs i Norrköping och han är en klubblegendar. Är Stefan Hellberg också tillbaka, förresten?
Han hjälper till i akademin.
– Bra. Det är många som är viktiga i klubben, som känner IFK. Att hålla i dem är verkligen viktigt.
Ísak Bergmann Jóhannesson trivs i sin nya vardag i FC Köpenhamn.
Medan planskötarna fixar gräset, där Ísak Bergmann Jóhannesson ett drygt dygn senare kommer att göra målsuccé, berättar han att han gärna återvänder till Norrköping en dag.
Även om det lär dröja ett tag.
– I slutet av karriären. Jag kanske blir tränare där.
Jaså?
– Jag har samma känsla som med Ákranes, det vore roligt att återvända sista åren som fotbollsspelare och sedan bli tränare.
Som pappa (Johannes Karl Gudjohnsen)?
– Exakt. Han är assisterande för Island nu. Därför kan han komma hit oftare. Han kan bo hos mig och åka runt och kolla spelare som är i Danmark. När han tränade Ákranes var det säsong från maj till oktober. Han var fyra år i Ákranes, avslutade med att ta in Oliver (Stefánsson) från IFK, men han fick inte träna honom utan flyttade direkt.
Ísak Bergmann Jóhannesson reser sig, går mot stora entrén och sätter sig på den vita cykeln, med cykelkorgen på styret, för att åka hem. Förbi alla fina lyxbilar som lagkamraterna har parkerade utanför.
– Vi ses, ropar han och vinkar.