Anders Nobrant är ordförande i IK Sleipner.
IK Sleipner har under många år brottats med röda siffror i bokslutet. Sedan 2020 har klubben betalat av gamla skulder till Norrköpings kommun.
Men under fjolåret klarade Sleipner inte av att betala hyror på drygt en kvarts miljon kronor. Nu får klubben en ny avbetalningsplan av kommunen, enligt ett beslut på torsdagen.
– Vi har resonerat på samma sätt som med Vita Hästen, vi har kommit överens om en avbetalningsplan. De har själva sagt att de kommer att klara av det. Och vi kommer märka om de inte gör det. Vi kommer att göra en noggrann uppföljning av klubbens ekonomi, säger Päivi Johansson (M), ordförande i kultur- och fritidsnämnden.
Enligt avbetalningsplanen ska Sleipners kommunskuld vara avbetald 31 januari 2028, men Anders Nobrant berättar om ett ansträngt läge för "Randigt" som ökat sina hyresskulder med 259 715 kronor på kort tid.
– Det är sedan förra året och något från året innan som vi skjutit framför oss. Att vi enats om en ny avbetalningsplan där vi betalar mer ändrar inte grundproblemet, säger han.
Vad är det som gör att ni blöder?
– Det är för dyrt helt enkelt. Vi hyr planer och anläggningar för 700 000–800 000 kronor om året. Varje minut vi sätter en fot på en fotbollsplan eller hall betalar vi ju. Hela tiden. Sedan är det matcher, domarkostnader och annat som tillkommer.
Kan ni fortsätta så?
– Nej, och det oroar mig. Vi drog ned verksamheten så att ingen fick träna mer än i en timme och vi flyttade över så att inget lag får ha en egen plan. De yngsta tror jag har tre–fyra lag på samma plan för att det ska bli billigare. Det höll vi på med i oktober förra året när vi såg hur eländigt det var. Hur stor den effekten blir får vi se i år. Vi räknar med att spara 8 000–10 000 kronor i månaden, vilket är rätt så mycket pengar, fortsätter IKS-ordföranden.
Utöver seniorlag på dam- och herrsidan har Sleipner en ungdomsverksamhet med 19 lag från sex år upp till P19. Till största del håller lagen till i Ektorp och Borgsmo. Viss verksamhet bedrivs även på Sydvallen i Hageby.
Det är en utmaning att få in medlems- och aktivitetsavgifter, menar Anders Nobrant.
– Betalningen förföll sista januari. Det är utfakturerat cirka 800 000 kronor. Av det har vi förväntat oss att det ska komma in 600 000 kronor, men det kommer in 250 000 kronor. Då förstår du att det blir problem direkt.
Enligt ordföranden så står det någonstans mellan 150 och 200 barn i kö för att börja spela fotboll i Sleipner.
– Grupperna vi jobbar med är i de flesta fall med i riskgruppen för utanförskap och kriminalitet. Det är här de finns. Inte i Åby eller i Svärtinge. Vi ligger på minus och vi ska hand ta om 400 barn, där 75 procent har invandrarbakgrund från socioekonomiskt svaga områden.
Det ni gör är hedersamt, men får man inte rätta mun efter matsäcken?
– Vi gick från 300 barn till att nästan halvera verksamheten. Vi nöp åt stenhårt. Betalar man inte så spelar man inte. Under ett par år snurrade det på bra, men så glömde vi bort det där och tyckte att vi skulle låta alla vara med och spela. Det fylldes på igen och så hade vi glömt bort svårigheten med den stora gruppen som är socioekonomisk svag.
– Har vi råd? Nej, det har vi inte. Men vi gör det fortfarande.
Är det ansvarsfullt, verkligen?
– Jag hoppas att någon ska förstå värdet och inse att om vi inte gör det måste någon annan göra det.
"Varje minut vi sätter en fot på en fotbollsplan eller hall betalar vi ju. Hela tiden", säger Anders Nobrant.
Att det skulle vara för stora kostnader för A-laget och att det satt Sleipner med ett skuldberg avfärdar Anders Nobrant bestämt.
– Det har säkert funnits år tidigare när det varit så, men nu är det absolut inte så. Vi dränerar inte ungdomsverksamheten för att ha bästa laget i en serie. Senaste tre åren skulle jag säga har vi sänkt kostnaderna på A-lagssidan för varje år. De får några kronor i ersättning men vill man vara hos oss för att tjäna pengar så är man inte på rätt ställe.
Är ni vid ett vägskäl: ta er hand från det sociala ansvaret eller gå under?
– Visar det sig att ingen är intresserad eller att vi inte får stöd eller gehör kommer vi vara tvingade att sluta med det. Jag har den diskussionen med kommunen varje år – kan vi få stöd från någonstans? Kan vi få en egen anläggning någonstans? Det händer ingenting. Nu börjar vi närma oss vägs ände, säger Anders Nobrant.
– Sitter man i Sleipners styrelse har man ett ansvar att se till att klubben fortsätter leva.