Ari Skúlason.
Två matcher återstår – sedan tackar 36-årige Skúlason för sig. En lång och framgångsrik karriär avslutades med tre år i IFK Norrköping.
Efter säsongen slutar han som spelare och blir övergångstränare i klubben. Det är en specialsydd roll för just honom för att få fram och förädla fler egna talanger till allsvenskan.
– Jag har inte slutat helt än men vi har snackat om det här sedan i maj. Så det kommer inte som en blixt från klar himmel. Beslutet underlättades av att IFK ville ha mig i den här rollen. Det känns bra att kunna lägga av på egna villkor också, inte för att man är skadad. Kroppen känns jättebra, försäkrar den 83-faldige isländske landslagsmannen.
Valur, Heerenveen, Häcken, Sundsvall, Odense, Lokeren, Oostende och slutligen IFK. Det är ett liv nästan helt i fotbollens tjänst som han kan se tillbaka på, från 16 års ålder när det första kontraktet skrevs.
Ari Skúlason med IFK U21 mot Elfsborg.
Det är också de erfarenheterna som IFK värdesätter och som han ska försöka föra vidare till nya generationer.
– Det är så klart tråkigt att lägga av men att bli tränare känns jättebra och spännande. Att jag får den här chansen trots att jag inte är från stan visar vad klubben vill göra för mig också. Jag har i alla fall gjort något intryck under de här nästan tre åren. Det är spännande att se vad IFK vill göra och att jag får vara en del av det.
Vad känner du själv att du kan bidra med i rollen?
– Jag har gått igenom mycket i min fotbollskarriär. Både med- och motgångar och gjort en del misstag som jag har fått lära mig av. Jag tycker att jag har en personlighet som kan hjälpa de här unga killarna, vad de ska göra och hur de ska göra det.
Det är inte främst det rent fotbollsmässiga hantverket som Ari Skúlason ska fokusera på. Han blir mer som en mentor som ska coacha för att få ordning på helheten runt en fotbollsspelare.
– Alla spelare och alla personer är olika och man kan inte ha samma approach till vem som helst. Det gäller att lära känna människan, både på och utanför planen, konstaterar Skúlason.
Du får bli lite som en psykolog också?
– Ja. Fotboll är mycket mentalt, mycket självförtroende. Man kan vara en fantastisk fotbollsspelare men ändå spela dåligt. Då är det den mentala biten som förhindrar dem att nå ännu längre.
Ari Skúlason.
Det kommer ta ett tag innan Ari Skúlason växer in i sin roll. Efter säsongen ska han genomgå tränarutbildningen för före detta elitspelare och därefter ska han känna sig fram.
– Jag kommer vara överallt. Både på Himmelstalund med träningarna där och med A-laget. Jag kommer fara fram och tillbaka men jag vill verkligen lära mig, säger han.
Vad säger du om talangläget i klubben?
– Jag ska sätta mig ner med "Tonna" (sportchefen Tony Martinsson) och snacka om det. Vi ska göra upp en plan för hur vi ska gå vidare och vilka vi ska jobba med.
Kärleksbanden mellan IFK och Island förstärks med det här. Det naturliga för en utländsk spelare med fru och tre barn hade kanske varit att flytta tillbaka till hemlandet. Men familjen Skúlason har fastnat för staden Norrköping också.
– Ja, det kan man lätt säga. Vi har kommit in på ett bra sätt, både med skolor, idrott och vänner. Allt det där runt omkring som kanske inte är fotbollsrelaterat.
Vad är det som Norrköping har som du gillar?
– Vi bor utanför stan men det är en familjevänlig stad. Det är folket runt omkring och runt klubben också, de är fantastiska. Man fattar varför folk mår bra här. Om man ser på fotbollen så är det många som har kommit hit och inte lyckats på något annat ställe. Sen har de exploderat i sin utveckling här. Jag tror mycket har att göra med stan och folk i klubben, att de får känna sig som hemma.
Ari Skúlason.
Nu blir Ari Skúlason en uttalad del av det sammanhanget, att hjälpa unga talanger att ta nästa steg.
Men först ska den egna karriären slutföras. Två matcher återstår och på måndag ska han avtackas på hemmaplan när IFK möter Varberg.
Han famlar lite efter orden när han ska beskriva känslan.
– Det har inte varit så många minuter den här säsongen men förhoppningsvis får man hoppa in framför publiken. Det är de som pushar en framåt och det är det man har älskat att göra nu i nästan 20 år. Det är den känslan man kommer att sakna så otroligt mycket. Det kommer vara speciellt. Familjen kommer vara på plats som vanligt, som de har varit under alla de här åren. De har varit och stöttat i bra och dåliga tider. Vi får se hur jag kommer hantera det.
Det kanske blir tårar?
– Ja, man vet inte, säger Ari Skúlason.