Det är inget att snacka om. 2–1 mot ett Varberg utan flera ordinarie spelare, var inte någon glimrande insats. Det var mer höstfotboll. Brunkarfotboll.
Riv och slit. Kamp.
Men till slut stod IFK ändå där som vinnare, för tredje matchen i rad den här veckan. Det är en styrka i sig, att trassla sig ut i andra änden av duellerna med de tre poäng man behövde såklart.
I den bemärkelsen har det varit precis den vecka Peking behövde för att skaka liv i den här säsongen ytterligare en gång. Jag vet inte hur många gånger det har känts som att det ändå är något på gång för att sedan följas upp med poängtapp och tappad kontakt igen.
Nu verkar man i alla fall ha hittat något.
Kanske inte alltid spelet, men förmågan att ändå omvandla matcherna till segrar – lite oberoende av hur det ser ut.
Om det kändes som att IFK hade allt flyt med sig i 3–0-segern mot Örebro för en vecka sedan var det desto bättre spelmässigt mot Sirius i onsdags. Säsongens bästa till och med? Mot Varberg var det tillbaka till en match där IFK var favoriter på papperet – inte minst med tanke på att gästerna saknade halva laget och känslan av att Peking hade guldläge för en ny trea blev knappast mindre när det stod 1–0 efter 24 sekunder.
En drömstart som man inte förvaltade alls. Faktum är att första halvleken från IFK:s sida var svag. Istället för att rida på Samuel Adegbenros tidiga ledningsmål blev det istället nästan som en signal om att det här kommer gå av sig själv.
Men så lätt avfärdar man inte Varberg. Tränaren Jocke Persson är för smart för det.
Varberg är för bra för det – halva laget borta eller inte.
Kvitteringen till 1–1 kom logiskt när Abdulrazak Ishaq glömde bort markeringsspel helt. Innan halvtid kunde Varberg även fått med sig en straff, och IFK kom undan med blotta förskräckelsen så långt.
Peking var absolut bättre efter pausen.
Det räckte för att till slut få med sig en ny trea, och ett nytt liv i den här säsongen i elfte timmen. Upp till att utmana om guldet är det för långt men det finns en liten chans på Europaplatserna om man fortsätter att plocka poäng. Matchen mot Hammarby om en vecka, utan restriktioner och med möjlighet till mycket publik igen, kommer att bli en ny vägvisare vart den här säsongen sedan tar vägen.
Man har i alla fall gett sig själva chansen nu.
Även om det är risk för att åtminstone topptrion i form av Djurgården, Malmö och AIK är lite för starka med tanke på det försprång de redan har. Det ska mycket till att komma ifatt dem, men sett till var säsongen länge har varit; att vi ens spekulerar om det är en överraskning i sig.
Avgörandet mot Varberg kom efter att IFK:s bäste spelare länge nu, Linus Wahlqvist, stött bollen i mål efter Viktor Agardius nickskarv. Wahlqvist trivs i rollen han fått den här säsongen.
Har han någonsin varit bättre?
I veckan tar förbundskaptenen Janne Andersson ut landslagstruppen till VM-kvalmatcherna mot Kosovo och Grekland i oktober. Med tanke på att konkurrensen inte är mördande på högerkanten efter att Mikael Lustig slutat i landslaget kan inte Wahlqvist vara långt borta från att få en ny blågul chans.
"En av allsvenskans bästa spelare just nu", betygsatte tränaren Rikard Norling sin rutinerade försvarare med kaptensbindeln runt armen.
"Linus till landslaget", sjöng fansen efter segern.
Det borde vara dags för comeback där.