2019 spelade Daniel Sjölund sin sista match på elitnivå. Detta i finska ligan med IFK Mariehamn som han lämnade IFK Norrköping för. I övrigt gjorde Sjölund på svensk mark tio allsvenska säsonger med Djurgården och en kortare sejour i Åtvidaberg.
Sjölund gjorde fyra säsonger (88 matcher) med "Peking", där guldet från första säsongen – 2015 – är grädden på moset. "Daja" var en nyckel bakom det överraskande guldet från sin centrala mittfältsposition där han gjorde det mesta rätt.
Den numera 38-årige ålänningen gästade podden Studio Allsvenskan där han fick frågan om vilket lag han har mest sympatier för – Djurgården eller IFK Norrköping?
– Hos båda lagen. Jag följer ju båda två självklart. Båda lagen har spelare som jag själv har spelat ihop med, så det är extra roligt att följa de spelarna, säger Sjölund som av nuvarande IFK-trupp har spelat ihop med Henrik Castegren, Linus Wahlqvist, Alexander Fransson, Christoffer Nyman och Christopher Telo i A-laget.
Det var från östgötarivalen Åtvidaberg som Janne Andersson roffade åt sig Daniel Sjölund som då skulle fylla 32 år och var en minst sagt rutinerad herre.
– Jag blev kontaktad på sommaren 2014 och pratade med Janne. Jag kände väl att i längden så har Norrköping otroligt mycket större möjlighet att slåss om topp-platser i allsvenskan. Även om Åtvidaberg hade gjort det bättre än Norrköping tidigare år, så kände jag att det fanns mer att hämta i Norrköping, säger Daniel Sjölund som med facit i hand hade helt rätt.
Daniel Sjölund hade inte haft något emot att börja spela för IFK redan sommaren 2014, men fick vänta till säsongen 2015 drog igång.
– Åtvidaberg ville inte släppa mig och då blev jag kvar året ut, säger han.
Studio Allsvenskan: Hur var känslan inför 2015 med IFK Norrköping?
– Under försäsongen måste jag säga att jag var otroligt imponerad över vilken kvalitet som fanns. Sen var det många unga spelare också. Men på nåt sätt lyckades vi få ihop det på ett jättebra sätt. Det kändes tidigt att vi hade något på gång, men att tro att vi ska vinna guld – det var det en bit ifrån med tanke på IFK:s resultat från 2014 (tolva i sluttabellen).
Daniel Sjölund berättar om ett självförtroende och tro inom truppen som växer sig starkare under säsongens lopp. Han lyfter fram Janne Andersson och hans kollegors tydlighet i hur IFK skulle spela, och nyttan för laget av att ha Andreas Johansson (som Sjölund hade en finfin kemi med på gräset) som mittback.
– Visst kan du hitta en kemi och du kan träna upp den lite grann. Men för mig och "Ante"...vi är skolade på samma sätt och tänker fotboll på samma sätt. Vi hade jättebra kontakt med varandra och pratade ofta, säger Sjölund.
"Daja" minns guldmatchen borta mot Malmö med stor glädje.
– Det var inget snack om att göra nånting annorlunda för oss. Janne pratade om att vi ska våga och spela vårt spel. Förlorar vi och missar guldet, så ska vi inte ha något att ångra – vi går för det, säger Sjölund.
"En av de största överraskningarna i allsvenskan på många år", sade Lasse Granqvist i C More-sändningen efter slutsignalen och det utbröt vild glädje bland de stora massor tillresta IFK-fans på plats.
Det var Daniel Sjölunds tredje SM-guld efter två tidigare med Djurgården.
– Med IFK var det extra häftigt just för att ingen förväntade sig att vi skulle vara i toppen och att vi skulle spela så pass bra som vi gjorde. Att slå ur underläge och på nåt sätt...just det där momentumet vi skaffade oss. Det var häftigt när det rullade igång för oss. Man går ut till match och vet att vi kommer att slå dom här, vi är bättre, säger Sjölund i podden.
Hemma mot Örebro SK 4 november 2018 blev Daniel Sjölunds sista match i Norrköping bärandes den vita IFK-tröjan.
En match som Sjölund avgjorde genom att sätta dit 3–2 och hålla fortsatt liv i kampen om SM-guld det året – ett år där finländarens speltid minskades drastiskt och han bara startade en match.
Sjölund hoppade in istället för Eric Smith i 92:a minuten och nätade i 94:e på pass från Gudmundur Thórarinsson.
"Det är en åländsk tå på bollen", sade Åke Unger i C More.
– Jag hade hamnat i ett läge redan från starten av försäsongen där man bestämt dig för att satsa yngre. Det är tufft efter att ha varit ordinarie och man vunnit guld. Samtidigt är man lite äldre, lite klokare och har mer acceptans i skallen. Att det egentligen är det bästa för Norrköping. Men jag fick ändå bita ihop lite den sista säsongen rent mentalt för att hålla humöret uppe och känna att det är kul på träningar. Det var tufft, säger Daniel.
– Jag kände att jag skulle få komma in mot Örebro och få det avslutet som jag aldrig fick på Stockholm stadion för Djurgården. Men tiden gick, och jag kände att när jag väl skulle hoppa in och tog på mig benskydden...att det är så lite tid kvar, så att jag var lite less då, besviken. Efter att ha kämpat och varit professionell hela året till att knappt hinna in i sista hemmamatchen. Men sen så kom jag in i alla fall (skratt).
– Det var väl en av få matcher för Norrköping som jag faktiskt tog mig in i motståndarens straffområde. Just att få gå från att vara besviken till att avgöra och hålla guldhoppet vid liv. Det gav så mycket energi. Både jag och "Ante" (gjorde också sista IFK-hemmamatchen) tog ett varv runt arenan efteråt och tackade alla supportrar. Det blev ett mäktigt slut, men det såg mörkt ut ett tag.
Daniel Sjölund har inte lagt fotbollsskorna på hyllan helt och hållet. Han spelar numera i finska division 3.
– Det är lättare att åka på en fotbollsträning 19.30 än att bege sig ut på en löpträning på kvällen, avslutar Daniel Sjölund.