Det var inte så här hans plan såg ut.
En start och fem inhopp på 25 omgångar var inte vad Daniel Sjölund var inställd på när han klev in i sin sista IFK-säsong.
Från guldmittfältare och nyckelspelare till bänken.
Det är ingen omställning som blir lättare för att man har ett överflöd av rutin i ryggsäcken.
– Det har inte blivit så många minuter, konstaterar "Daja" och drar handen genom skägget.
– Alla vill väl spela hela tiden. Plus att jag känner själv för att jag ska kunna hålla mig i bra skick och tampas om en plats så behöver jag matcherna för att hålla mig i form. Det har varit en kamp att träna och spela en U21-match i månaden i inte det allra högsta av tempon.
Har det varit nära att du gått in och sagt: "Vi skiter i det?"
– Nej det har det aldrig varit. Absolut inte. Oavsett så har tanken varit att fullfölja säsongen. Sett till hur bra säsong vi gjort, ett lag som presterar och vinner större delen av matcherna. Det är glada miner. Det har gjort det lättare, men det har varit liteupp och ned med motivationen vilket jag tror är ganska naturligt, svarar Sjölund.
Det är en ny situation för dig?
– Så är det. Jag har varit ordinarie i de lag jag spelat i sedan 2004-2005 i alla fall.
Gav Jens en heads up att den här situationen skulle komma?– Nej, den diskussionen har vi aldrig haft på det sättet men jag har förståelse för att det är så här det fungerar. Har man unga, lovande spelare...titta vilka spelare som jag ska konkurrerar med så är det svårt att ta en plats.
– Det har aldrig egentligen varit en större grej sådär. Jag trodde att jag skulle spela mer än vad jag har gjort. Det kan jag säga även om jag kan acceptera situationen och konkurrensen på alla sätt.
Fem matcher återstår av tiden i IFK och i Norrköping.
Sen tar trebarnspappan Daniel Sjölund med sig familjen hem till Åland.
Det kommer inte att bli någon huggsexa om mittfältaren. Det har sedan länge varit bestämt att cirkeln ska slutas i IFK Mariehamn.
– De är inblandade i en bottenstrid men det ser ut som de klarar det och hänger kvar. Jag har sagt att jag vill avsluta karriären där, oavsett vilken division det är. Tanken är att jag spela i minst ett år.
Andreas Johansson som också närmar sig Peking-pension har redan börjat en coachutbildning.
Daniel Sjölund kan se sig själv i en tränarroll framöver.
– Jag tror att det är svårt att släppa fotbollen helt. Jag har varit i spelarbubblan så länge – det skulle vara nyttigt att gå tränarkurser för att förstå den delen av spelet. Det kan vara bra fast man spelar fortfarande, tror Daniel Sjölund.
Vad vill du ha för slut sista fem matcherna?
– Jag vill inte gå runt och gnälla och vara irriterad. Det finns inga vinnare i det. Jag vill fullfölja det på bästa sätt. Jag ska göra vad vi kan för att vi ska vinna sista fem. Sedan blir det en flytt till ön.
Påverkar det här sista året hur du ser på tiden i IFK?
– Vi har haft en jättefin tid här. Vi har trivts bra i staden. Det har varit härliga år med fotbollen. Även om jag inte spelat mycket i år så påverkar det inte känslan. Det har varit fyra jättefina år.
Jens Gustafsson vet självklart om Daniel Sjölunds status och vad han betytt för klubbens sportsliga lyft.
– Han har skött den avslutande delen i IFK Norrköping med bravur. På samma sätt som han skötte det när han spelade 90 minuter i varje match. Ett skolbokexempel på hur man ska ta hand om sin karriär fullt ut, säger IFK-managern.
Svårt för dig att bänka honom?– Någon gång kommer den här tidpunkten. Vi har vetat om att sista halvåret på tvåårsavtalen vi skrev så var det unga spelare som skulle lotsas in under Sjölund och Antes ledarskap. Sedan har Ante blivit kvar. Det är många aspekter, men det är delvis kopplat till position. Det är mer utsatt på centralt fält. Konkurrensen spelar också in.
– Vi vet vad Daja har gjort för föreningen. Det är viktigt att prata om de här delarna. Jag tror inte Eric Smith eller Arnór (Sigurdsson) kommit dit de är om vi inte vågat ta in dom i laget. Det är viktigt för oss att våga ta in unga. Då får de äldre gentlemännen stå åt sidan, säger Jens Gustafsson.