Ett obesegrat Uppsala, som var förhandsfavoriter till allsvenskt avancemang före seriestarten i april, kom till Norrköping.
IFK stod inför sin mest svårknäckta nöt hittills den här säsongen. Men man klev också in med sex segrar på de åtta senaste matcherna och ett historiskt positivt flow i verksamheten.
783 åskådare (nästan fyra gånger så många som det mest publikdragande laget har i snitt, även om det ska sägas att ett antal var barn från Stadium Sports Camp) passerade grindarna och gav laget det stöd de förtjänar med en fin inramning. Fiskmåsarna försvann allteftersom folk bänkade sig på VM-läktaren.
Och vad IFK förtjänade mer än vad de fick ut av sin öppning.
Jag imponerades över sättet som IFK Norrköping attackerade den här toppmatchen. Det var inte alls så att man krympte av respekt – gudarna ska veta att Uppsala är högkaratigt – utan man satte in en hög, intensiv press som skapade huvudbry hos de stora, starka gästerna.
Men "Peking" kom inte till de där riktigt heta målchanserna. Det stannade vid nästan gång efter annan. Och till slut mäktade man inte med att hålla uppe det där intensiva.
Att Uppsala är skarpa offensivt visste vi innan. Det syntes när de snabbt utnyttjade ett felpass på mittplan och ställde om till att göra 0–1.
0–2 var en kommunikationsmiss som sved mellan målvakten Sofia Hjern och mittbacken Clara Flenhagen. Det kommer duon att gräma sig över ett tag.
Slaget förlorat.
IFK Norrköping åkte på en kalldusch som också var en påminnelse om att du inte har råd med några misstag för att bräcka de riktigt tunga lagen i elitettan där det är massiv skillnad på det övre och undre skiktet.
Tre hemmaförluster – mot Uppsala, Alingsås och Lidköping som parkerar där uppe – skickar inga allsvenska signaler utan snarare att man är ett lag för att sluta strax bakom topp tre-placeringarna.
Samtidigt: Det är inte så att IFK har blivit utspelat mot dessa gäng. Man har varit med och det är egentligen anmärkningsvärt att man inte har fått mig sig åtminstone en ynka pinne.
Och i resterande omgångar är de nästintill kliniska.
Nu väntar ett "sommarlov" och samtliga i truppen kan ta det med rak rygg – det är upplagt för en kul höstsäsong. IFK-damerna är på väg att bygga upp något – både på planen och läktaren.
Det märktes inte minst med stödet som gavs i form av ramsor och rungande applåder efter slutsignalen.
Nu har fiskmåsarna kommit tillbaka.
Det kommer IFK också att göra.