Superderbyt närmar sig. IFK brottas med sjukdomar på nyckeltrion Ebba Handfast, Elsa Burvall och My Cato men kan å andra sidan räkna in anfallaren Wilma Leidhammar igen.
– Det är bra. Jag cyklade i dag så jag börjar få igång kroppen. I morgon är jag med laget igen, berättar Leidhammar efter torsdagsträningen.
Om hon är laddad inför derbyt i Linköping på söndag? Det är inte ens en fråga.
– Det ska bli roligt. Jag hoppas vi kan vara full trupp och att vi kan gå ut med ett bra lag och göra en bra match, säger Leidhammar medan hon har ett halvt öga på tvålagsspelet på planen.
IFK är allsvensk nykomling och LFC är ett etablerat topplag sedan många år, som har blivit svenska mästare tre gånger. Sedan 2004, när de kom upp i allsvenskan, har de aldrig slutat sämre än sexa.
Det säger något om styrkeförhållandena och favoritskapet inför den stekheta matchen.
– Jag har sett dem och det är ett duktigt lag, väldigt stabila offensivt och defensivt. Så det blir tufft.
Det är ändå ett tacksamt läge för er. Det är ingen som förväntar annat än att Linköping vinner.
– Ja, så är det absolut. Vi är underdogs från början och vi vet det. Jag tror vi trivs med den rollen och utifrån det kan vi bara göra det bättre än vad folk förväntar sig.
Publiken kan bli en faktor. Det lär bli utsålt i Linköping, runt 7 000 åskådare, varav ungefär hälften kommer från Norrköping.
– Vi tar med oss det och försöker göra en bra match, säger Leidhammar.
Konstigt nog så blir det ju fler IFK-supportrar på den här bortamatchen än ert publikrekord (2 748) här hemma?
– Det hoppas jag. Om det är som de säger så ska det bli så.
Är det bara ett lyft eller kan man bli stirrig av sånt också?
– Det är klart att vi kan bli stirriga av det. Vi har ju inte spelat inför så mycket publik men vi har haft Curvan bakom oss i några hemmamatcher nu. Jag hoppas att vi är mer vana med mycket folk än vad Linköping är, och att det kan bli till vår fördel.
De har tränat med högtalarljud från IFK-klacken.
– Haha, jag hörde det. Det är väl en vettig strategi. Det gjorde vi också i början när vi spelade en match efter herrarna. Men jag hoppas att publiken skrämmer dem mer än så.
I samband med IFK:s allsvenska avancemang mot Bergdalen i höstas hördes ramsan "Vi ska riva hela jävla Linköping" för första gången. Spelarna, med guldhattar på, var inte sena att hänga på.
– Det var supportrarna som började men det var ingen svår sång, säger Leidhammar och skrattar högt.
Det är ändå med glimten i ögat.
– Ja, det hoppas jag alla fattar. Men jag hörde att några i Linköping hade blivit lite irriterade förra säsongen.
Även om ni inte river stan tar ni gärna en poäng eller flera mot dem.
– Det gör vi, absolut. Det hade varit bra för att visa supportrarna och tacka för deras stöd också.
IFK fick en raketstart i allsvenskan mot, på papperet, lite beskedligare motstånd.
De tre senaste matcherna, mot de mer topptippade lagen Häcken, Piteå och Rosengård, har det dock blivit noll poäng och bara ett gjort mål.
IFK har inte blivit utspelat eller fallit igenom men det är helt klart ett steg till att kunna mäta sig med de allra bästa – och att göra mål i de matcherna.
– Vi måste vara otroligt fokuserade och ta vara på varje chans liksom. Spela väldigt bra och komma till så många avslut som möjligt. Vi måste vara igång direkt och verkligen göra det tillsammans. Det går inte att köra en och en som vi har gjort i några matcher. Eller att vi får panik för att vi inte kommer till några lägen.
Ibland har ni haft fembackslinje också, med en mer defensiv touch. Då blir det kanske per automatik mindre offensiv?
– Absolut. Men vi hoppas att vi kan flytta upp våra wingbacks i längre anfall, så att vi blir fler framåt. Det är klart att det finns en rädsla att vi tappar mer bakåt och då blir man lite mer defensiv.
Ni har ändå en stabil grund att stå på.
– Ja. Vår största förlust är 0–2 mot Rosengård som har otroligt mycket meriter och är ett duktigt lag. Det visar att vi är starka defensivt och ett väldigt bra kollektiv. Vi får bara bygga vidare på det och utnyttja när lägena kommer.