En match med två ansikten? Det är bara förnamnet.
IFK buades ut och hånades av hemmafansen vid 0–3 hemma mot jumbon Varberg. Men en sällan skådad upphämtning de sista 20 minuterna förändrade allt i årets sista hemmamatch.
Glen Riddersholm visste knappt vilken stol han skulle sitta på på presskonferensen efteråt – eller hur det skulle analyseras.
– De gjorde tre mål på sju minuter och vi gjorde fyra på 20. Jag har aldrig varit med om att ligga under med 0–3 och vinna med 4–3. Kanske som ungdomsspelare. Det var en sjuk match, säger han och skakar på huvudet.
Han försökte inte försköna starten, som var allt annat än bra. Det kunde alla se.
Det var kanske svårare att sätta fingret på orsaken till det.
– Vi har haft så många byten och skador i laget att vi aldrig har fått något flow. I den situationen vi är i nu är det jobbigt att släppa in mål också. Jag är inte nöjd med hur det såg ut i 60 minuter men sen finner vi en väg tillbaka. Det är en stolthet och lagkänsla som vi har byggt upp som gör att vi kan vinna.
Efter paus släpptes Ari Skúlason och Maic Sema in i sina avskedsmatcher på hemmaplan.
Lite senare kom även P19-trion Moutaz Neffati, Ture Sandberg och Daniel Burubwa in och var med om vändningen.
– Det var jätteviktigt med de unga som kom in. Neffati var fantastisk och han fick göra mål i sin första match. Alla kan se att de här spelarna har självförtroende eftersom de har vunnit med sitt lag. Det blir positivt även för oss, säger Glen Riddersholm.