Påskbergsvallen må ha bytt namn till det betydligt mindre charmiga Varberg Energi Arena, men det är fortfarande som att kastas tillbaka flera år i tiden att komma till den gemytliga arenan som invigdes av kung Gustav V den 2 juli 1925.
Klassisk "resultattavla" på ena kortsidan, löparbanor runt omkring och omklädningsrum och toaletter där det luktar av åratals användande av klassiskt liniment.
Det är lite av fotbollens själ på sådana här ställen. Ett stänk av tiden innan konstgräs och stora evenemangsarenor. Det är också svårt att inte lida med klubben som för första gången någonsin tar sig till allsvensk nivå och så får ingen publik komma och titta på grund av pandemin.
Rent fotbollsmässigt är det kanske inte samma sköna känsla där det tunga underlaget inte inbjuder till den typen av spel som IFK helst vill spela med mycket bollinnehav, massor av passningar inom laget och så sällan som möjligt slå långa bollar och slita för den i luftrummet.
Hur skulle Peking klara det nu? Med en oviss form efter det senaste landslagsuppehållet och med några viktiga kuggar borta.
Svaret:
Bättre än jag sett laget prestera i den här typen av matcher på länge. Det var rejält, stabilt och kraftfullt långa stunder under de 90 minuterna. IFK tog kampen, gick inte i den fallgropen och var klart bättre i den första halvleken.
2–0 var logiskt fram till sista minuten där reduceringen kom psykologiskt för hemmalaget som fick energi in i pausvilan. Astrit Selmani utnyttjade ett ögonblick av svagt försvarsspel och det kunde faktiskt också ha straffat sig värre för IFK. I starten av den andra var Varberg nämligen nära några gånger. Då fick Isak Pettersson göra ett par matchavgörande parader för att hålla laget kvar i ledningen, men när matchens bäste i Jonathan Levi slog till för tredje gången var det klappat och klart.
Alla målen alltså av IFK:s högeranfallare och jag minns inte ens så här direkt när man hade någon som gjorde hattrick senast i allsvenskan. Bara att det rimligen är ett tag sedan, men Levi såg ut att trivas alldeles utmärkt på naturgräset.
Osynlig i början men när väl första målet kom lyfte han och var riktigt bra resten. Inte minst var två av målen fina nummer. Levi spelar med små marginaler ibland men när det går hem blir det ofta bra.
Som i Varberg.
Det och hur laget tog kampen imponerade mest.