Från FK Kick, via en rad Stockholmsklubbar, Motala AIF och IFK Norrköping till förbundskapten för det svenska U21-landslaget. Numera är Håkan Ericsons färskaste fotbollsuppdrag att leda Färöarna.
Det har han gjort på ett starkt sätt så här långt där det lilla landet vann sin grupp i Nations League förra året. Det nu pågående VM-kvalet har inletts tuffare, men så är det också ett land där det såklart är svårt att hävda sig mot Europas största nationer.
– Det är svårt att sätta riktiga resultatmål. Vi försöker jobba mycket med att mäta andra framgångsfaktorer i matcher och se att vi utvecklas hela tiden. Jag hade lite tur som fick börja med att leda dem i Nations League, jag har undrat lite vad det är egentligen, men tycker att det är fantastiskt bra nu när jag är delaktig, säger Håkan Ericson när han gästar senaste avsnittet av fotbollspodden Mellan raderna.
– Som Sverige får man mäta sig med de bästa i flera matcher och vi får möta de som vi är likvärdiga med i flera matcher. Då kan man mäta sig helt plötsligt. Det föder ett hopp och en tro när Färöarna vinner något för första gången.
På frågan om det finns spelare i hans landslag som skulle kunna kliva in i allsvenskan svarar Ericson:
– Jag skulle nog råda svenska scouter att ta en titt på ligan faktiskt. Jag tror att vi har fyra–fem spelare i landslaget som skulle kunna spela allsvensk fotboll. Två spelare finns redan i den danska ligan, en som gjort ett antal minuter och mål i Bundesliga i Arminia Bielefeld även om han inte spelar kontinuerligt nu. En del är kvar på Färöarna, det finns någon i Norge och på Island som skulle kunna ta plats i IFK Norrköping eller i något lag längre ner.
Hur stort var det där när ni vann Nations League?
– Jag har inte så mycket koll i och med att jag inte förstår tidningarna. Man har inte sportsändningar på samma sätt som vi har här och just då var det tuffare restriktioner mot corona så jag var aldrig där efter Malta-matchen. De tycker att det var bra gjort men är inte sådana i sin natur att de samlas på gator och torg och firar direkt. Å andra sidan är det ingen som kastar ägg på oss när vi kommer hem efter 1–8 på tre matcher i VM-kvalet heller.
I podden tas det också upp mycket om U21-guldet 2015 där Sverige överraskande vann hela mästerskapet efter straffar mot Portugal i finalen.
Många har försökt få dig att säga att det var en revansch för dig, men du har aldrig valt att uttrycka det så?
– Nej, det har nog att göra med att efter att jag gick in i väggen gjorde jag upp med mig själv att jag är inte fotbollstränaren Håkan Ericson, men jag gillar fotboll och jobbar som fotbollstränare. Min drivkraft är mer att uppfylla mina egna krav än att visa andra vad jag kan.
Innan dess blev det ett par vändor i IFK där det var tufft. Först räddningsaktionen när han klev in ihop med Tor-Arne Fredheim 2001 och laget hängde kvar i allsvenskan. Året efter tog han över helt i maj, men IFK åkte ändå ur.
Och säsongen efter, i superettan, blev turbulent innan Ericson lämnade på sommaren.
Var det självklart för dig att stanna när ni hade åkt ur?
– Nej, det var det inte, men jag ville ge det en chans. Det blev riktigt turbulent den vintern. Vi tappade fem av sju i styrelsen och de som hade anställt mig så där försvann en del förtroendekapital. Sedan blev vi av med tolv spelare i truppen, om jag inte minns fel. Det blev att bygga helt nytt. Då, med löftet om att vi skulle vinna, blev det tufft att bära. Vi var tia på sommaren, det var många som var besvikna och jag fick det på mina axlar naturligtvis. Jag hade en dialog på vägen hem från Café Opera borta och ställde min plats till förfogande och styrelsen valde att ta det.
I podden berättar Ericson också om hur han ser på frågan om "laget före jaget" som ledare, sina år som tränarutbildare, hur han följer IFK idag och även hur han ser på de spelarna från klubben som han själv hade i U21-landslaget.
Är du förvånad att fler av dem inte spelar i större ligor idag?
– Bra fråga. Det varierar naturligtvis från spelare till spelare så det är svårt att svara generellt. Jag trodde nog väldigt mycket på Kristoffer Olsson när jag såg vilken spelare han var. Jag tycker att det finns potential hos ett antal till, och om jag ändå ska hamna i fallgropen att jag gör en generalisering så tycker jag att en del av dem behöver bli utmanade på ett lite bättre sätt.
Fotbollsmässigt?
– Ja. Fotbollsmässigt och personligt.
Hur gör man det, med större roller och större ansvar?
– Roller, ansvar och kanske ibland en lite mer kravfylld feedback, men där vet jag ju inte hur det sker. Det är bara en känsla jag har, och också en känsla från att ha tränat klubbar på mindre orter och att ha tränat klubbar i storstadsregioner där man har en tuffare kravställning i storstadsregionerna. Det finns mer jämförelsematerial på nära håll som gör att man förstår nivån man behöver för att ta nästa kliv där, mot att man är störst på orten men inte riktigt har samma konkurrens och inte samma kravställning runtom från supportrar och så vidare.
Podden kan bland annat höras på Soundcloud (spelaren ovan), iTunes och Spotify.