Snön yr i luften. Fotbollskänsla någon? En allsvensk premiär avklarad och den andra bara någon dag bort – på söndag går IFK:s herrar in i allsvenskan med att försöka upprepa damernas seger i sin första match.
Om det ena av IFK-lagen är färdigt, i fas och med byggstenarna till stora delar på plats är det lag Glen Riddersholm basar över mer luddigt i konturerna. "Varning för ombyggnad", borde stå printat i taket på Platinumcars Arena det här året och då inte bara på grund av att skicket på själva byggnaden inte är det bästa.
Var står IFK 2023? Vart är det på väg och vad kommer det landa i? Sportchefen Tony Martinsson betonade i veckan att det tar fyra transferfönster innan man är i fas med den nya strategin, Riddersholm har sagt att IFK just nu är på 2,5 (Studio Peking-intervjun) på en skala ett till tio så det är nog läge att vara förberedd på att det här kommer att ta tid.
Det kommer att krävas tålamod.
Det kommer att kunna bli en skakig resa på vägen innan allt spretigt rätats ut.
Om det gör det.
För spretigt känns bygget just nu med många spelare in och många spelare ut. Dessutom så sent att flera av de nya knappt har hunnit hänga av sig vinterjackan innan det är dags att gå ut för en allsvensk premiär.
Det är kort sagt ett bygge som är långt från färdigt.
Som kan ta vilka vägar som helst den här säsongen.
Och det sunda i kommunikationen är att IFK åtminstone inte längre pratar i termer av SM-guld, topplaceringar och ledande klubb i Norden. Det är, med all rätt, mer nedtonat nu.
Det viktigaste för klubben i år är att upprätta förtroende och en tro på det här igen. Fjolårets alla turer, de svaga resultaten, vinterns svängdörrar i truppen – det måste synas att det här är på väg någonstans i rätt riktning 2023.
Det handlar såklart om resultat.
Men också om spelet i sig och hur det ser ut på planen. Det behöver skapas en tro för en lite skamfilad förening. Med en skakig ekonomi, en drift som är många miljoner minus och en trupp utan tydliga storförsäljningar är det viktigare än någonsin när IFK dessutom budgeterat för högre intäkter från såväl publik som sponsorer.
Det vilar en del press där.
På planen såväl som vid sidan.
Elva nya in, 13 spelare ut. Det har sent omsider fyllts på med spelare som tränaren Glen Riddersholm också efterlyst. Men om vi kollar på lagdelarna är det, trots den norske sista-minuten-värvningen, en trupp med ojämnt byggd kvalité.
Målvakterna: Här är Oscar Jansson en av seriens mest meriterade målvakter. Han har haft svårt att ta steget hela vägen och övertyga alla under sina två år i IFK, men i grunden en målvakt som ska kunna bära ett allsvenskt lag med sin rutin. Bakom finns flera unga alternativ som är oprövade.
Backlinjen: Här är fortsatt de största frågetecknen. Niklas Gunnarsson breddar mittbacksuppsättningen. I vilken form är han? Det är stökigt även på ytterbackspositionerna där Daniel Eid är utan tydlig konkurrens till höger, men där Yahya Kalley kan vara spelaren som efter alla försök slutligen löser vänsterbacksproblematiken? Här är en lagdel som jag inte hade varit helt trygg med som IFK-supporter i alla fall.
Mittfältet: Finns många alternativ, Jesper Ceesay var en pusselbit som behövdes som mer defensivt inriktad. IFK behöver få Vito Hammershöy-Mistrati att hitta mer rätt, han är nyckeln till anfallsspelet.
Anfallet: Start-trion, om vi utgår från att det blir Arnór Sigurdsson, Christoffer Nyman och Victor Lind, är på nivån för ett topplag i allsvenskan.
Spretigt som sagt. Ojämnt men med höga toppar om Glen Riddersholm och laget får till det. Jag landade i en åttondeplats i mitt tips för någon vecka sedan och det reviderar jag inte nu.
Där någonstans tror jag det blir.
IFK är för stabilt för att blandas in i botten men inte ett topplag.