"Schenka" och Djurgårdens Peter Skoog i allsvensk kamp på Stockholm Stadion. Året var 1995. "Att vara bland de 30 är hedrande. Det känns fantastiskt", säger han om Sportens IFK-lista.
Igor Ponomarev öppnade upp ögonen att det finns en intressant marknad i öst att undersöka och gräva djupare i.
När Tommy Wisell, dåvarande klubbdirektör, fick ett tips om Jevgenij Kuznetsov växte nyfikenheten och Spartak Moskva-eleganten synades såväl på plats i den ryska huvudstaden och en gång i Köln.
– Det visade sig att de satt på läktaren på Luzhniki-stadion bland 100 000 åskådare och tittade på våran avgörande match mot Dynamo Kiev. Laget som vann den skulle bli gamla sovjetiska mästare och vi vann. Sen kom ett erbjudande: "Vill du åka dit?", minns "Schenka".
Och berättar:
– Jag sökte utmaningar, jag var 28-29 år. Det var bara att testa. Vi hade ett barn. Han var fem år och min fru var gravid. Vi kom till Norrköping, jag ville dit. Först kom jag, sedan familjen. Mottagandet var fantastiskt bra.
Tomas Brolin och Jonas Lind jublar. "Brolin gjorde målen och jag spelade fram", säger Jevgenij Kuznetsov.
Meritlistan skvallrade om att det kunde vara ett ryskt nyförvärv med något alldeles extra. Stora framgångar i kolossen Spartak Moskva och – inte minst – startspelare i det ryska OS-lag som gick hela vägen i Seoul 1988.
– Det är jag stolt över. Vi var inte favoriter och det var sista OS-turneringen där alla proffs fick vara med. Vi vann mot Brasilien i finalen som hade Bebeto, Romario och Cláudio Taffarel i laget, minns Kuznetsov.
I rollen som spelmotor i Spartak Moskva ledde den idag 59-årige (60 i augusti) Kuznetsov laget till två guld, tre silver och två brons på åtta år.
– Det är stort. På den tiden i gamla Sovjet var alla sovjetiska republiker med. Det var inte lätt att spela i Georgien, Uzbekistan eller i Kazakstan. Framför allt inte i Ukraina mot Dynamo Kiev. Ukraina hade sex lag på den tiden, alla i högsta ligan och alla ville ge bort tio poäng till Dynamo Kiev. De hade tio poäng när de startade serien, minns Schenka.
Efter SM-guldet 1989 satsade IFK Norrköping på mittfältaren.
– Det var intressant med en ny marknad som öppnade upp sig. Tidigare fick inte ryska spelarna lämna landet. Det var oerhört mycket som var bra med Schenka. Hans arbetskapacitet, passningsspelet. Han kunde vara längst fram och avsluta bara för att vara först hem. Han hade hela registret, minns Wisell.
"Vi förstod aldrig vilken bra spelare vi var på väg att få. Schenka var bland de första ryska spelarna i Sverige och en av de mest meriterade. Strax efter värvade vi Slobodan Marovic som hade spelat Europacupfinal med Röda Stjärnan. Det är meriter som är svårslagna", säger Tommy Wisell (höger).
Det blev fyra säsonger och 84 allsvenska matcher för Jevgenij Kuznetsov. Inget SM-guld men IFK var ett stabilt topplag som varvade med spel i Europa.
Cupguldet 1994 ger en titel – men Kuznetsov minns mest kamratskapen och gemenskapen.
– De fyra år jag spelade hade vi tre olika tränare. Jörgen Augustsson, Sanny Åslund och Sören Cratz. Men vi lyckades vinna Svenska Cupen, ta två silver och två brons. Jag trivdes jättebra, IFK hjälpte mig och det var första utlandsresan för mig som proffs. Jag tycker att jag lyckades. Sista året hade jag problem med hälsporre. Tyvärr.
Följer du IFK idag?
– Lite, inte så mycket. Jag är P19-tränare i IFK Värnamo och jobbar med akademin här nere. Det blir mycket fotboll, men jag trivs jättebra med att träna ungdomar. Att dela med sig av mina erfarenheter och hjälpa till att få upp egna spelare i A-truppen. Jag jobbar nära Jonas (Thern, A-lagstränaren).
Några IFK-minnen som sticker ut?
– Jag kom tillsammans med Brolin. Samma år. Han spelade en halv säsong, sedan gick han som proffs till Parma. Brolin gjorde målen och jag spelade fram.
Några andra minnen?
– Jag kommer ihåg en match i Göteborg. Håkan Mild spelade på mitten och han punktmarkerade mig. Han såg till att jag hamnade på sjukhus. Jag vände upp med bollen, han smashade mig i ögat.
21-30
21. Jevgenij Kuznetsov
I IFK: 1990-93, 84 matcher/12 mål.
Svår att frångå i de här sammanhangen. ”Shenka” kom in i laget precis efter guldet 1989 när Sovjetunionen också började öppnas upp. Mittfältsstjärnan från Spartak Moskva blev en sevärdhet på Idrottsparken och bidrog starkt till att IFK nästan aldrig förlorade på hemmaplan under tidigt 90-tal. Det var elegans, spelsinne och effektivitet i en och samma spelare.
22. Olle Håkansson
I IFK: 1950-58, 153 matcher/20 mål, 3 SM-guld. VM-silver 1958, 7 landskamper.
Jämtlänningen plockades till Idrottsparken när IFK Norrköping blev IFK Norrköp. Spelade högerhalv och vänsterinner i den tidens 3-2-5. Och gjorde det bra. 1987 utsågs Olle Håkansson till Jämtlands bäste fotbollsspelare någonsin. Han gjorde 20 mål på 153 matcher för IFK och var med och blev svensk mästare tre gånger. Var även med i silverlaget i VM 1958, dock utan att få speltid.
Lasse Eriksson.
23. Lasse Eriksson
I IFK: 1989-95, 187 matcher/0 mål, 1 SM-guld. 17 landskamper.
Säg så här: IFK Norrköping hade INTE vunnit guld 1989 utan Lasse Eriksson. Han var fullkomligt magnifik mot MFF:s stjärnlag i finalserien den hösten och var en nyckelspelare när IFK radade upp topplaceringar i allsvenskan under flera år. Uttagen i VM-truppen 1994 under IFK-tiden men det är inget vågat påstående att säga att Thomas Ravelli gjorde ett större avtryck i bronslaget…’
24. Herbert Sandin
I IFK: 1950-58, 174 matcher/66 mål, 3 SM-guld. 5 landskamper.
En murbräckscenter från Kramfors när IFK byggde upp en ny guldgeneration efter alla proffsflyttar. Anses som en av de största under 50-talet. Spelade fem A-landskamper under IFK-åren och blev svensk mästare tre gånger.
25. Halvar ”Smälla” Carlbom
I IFK: 1936-48, 1949-50, 167 matcher/60 mål, 5 SM-guld.
Värvad från Sylvia. Var med under den turbulenta division 2-tiden och hann med att plocka hem fem SM-guld för klubben. ”Smälla” beskrivs i IFK:s hundraårsbok som ”en både snabb och stark spelare som var mycket genombrottsfarlig”. I början av karriären var han högerinner men blev ganska snabbt högerytter i femmannakedjan.
26. Hans Rosander
I IFK: 1960-65, 100 matcher/2 mål, 3 SM-guld. 15 landskamper.
Efterträdare till Sven Axbom som vänsterback. Plockades in från IF Rune och blev en självklar försvarsgestalt, även i landslaget. Det sägs att det brukade åka ner omkring 300 supportrar från hans hemstad Kungsör för att kolla på hans matcher. Rosander var med i slutet av den 20 år långa guldepoken och fick vara med om tre mästartitlar.
27. Bill Björklund
I IFK: 1961-68, 148 matcher/24 mål, 2 SM-guld. 2 landskamper.
Kom från lilla Timmernabben redan som 19-åring, tillsammans med sin två år yngre fru. Det var stort att kunna slå sig in i IFK:s stjärnlag på den tiden. Alla som var med då kommer garanterat ihåg drömmålet hemma mot Benfica 1962. Bill var kanske inte världens snabbaste spelare, men tuff, konstruktiv och med ett grymt bra skott. Blev lagkapten med tiden och var med och vann två guld.
Janne Svensson.
28. Janne Svensson
I IFK: 1977-83, 1986-87, 186 matcher/40 mål. 26 landskamper
En profil och dribbler som stack ut med sin irrationella spelstil. Via Ramunder och Sleipner hamnade han i IFK och blev en lirare att hålla ögonen på. Lämnade IFK för två proffsäventyr, först Eintracht Frankfurt och därefter Wettingen. Blev med tiden också mer defensiv. Examensprovet för det var när han fick punktmarkera självaste Maradona i sitt livs bästa år och lyckades nolla honom. Även om det var efter IFK-åren, kanske ska tilläggas…
29. Peter Lönn
I IFK: 1980-81, 1983-89, 1990, 167 matcher/26 mål, 1 SM-guld*, 7 landskamper.
Från Simonstorp till IFK Norrköping, liksom lillebror Roger. Peter står faktiskt noterad för tre IFK-sejourer, däremellan proffsspel i Schweiz (samma höst som IFK vann guld). Han var mittkapten under IFK-tiden, en svårpasserad ledare och kapten. 26 mål på 167 matcher är riktigt bra facit för en back. Var dessutom med i OS-laget 1988.
30. Janne Eriksson
I IFK: 1991-92, 39 matcher/3 mål, Guldbollen 1992, 35 landskamper.
En infekterad prestigevärvning från AIK när IFK var ett topplag under flera år och satsade stort. Janne Eriksson gjorde ingen besviken på Idrottsparken. Den Sundsvallsfödde backen togs ut i EM på hemmaplan 1992 och gjorde två snarlika nickmål på hörna. Succén var ett faktum och han lämnade Norrköping för Kaiserslautern till hösten. Fick även Guldbollen det året, kort efter flytten.
Rankingen av IFK:s bästa spelare genom tiderna har utgått från de här kriterierna: Spelaren bedöms efter sin samtid och måste ha gjort minst en hel säsong i klubben. Det är enbart prestationen under tiden i IFK som bedöms. Som grund för bedömningen vägs såväl den egna prestationen, lagets prestation och spelarens betydelse för laget in.
I morgon presenteras spelare 11–20.