Tesfaldet Tekie, Gudmundur Thórarinsson, Moustafa Zeidan eller Jacob Ortmark? Det är den nivå på på spelare som IFK bör gå på med Alexander Fransson ur diskussionen.
1 februari.
Håller nyhetsflödet kring IFK Norrköping det här tempot är vi alla utbrända till premiären.
Carl Björk och Alexander Franssons avsked från Platinumcars Arena rörde om försäsongen – men bleknar i dramatik jämfört med det som klubben delade med sig av under tisdagen.
När Samuel Adegbenro, som inte spelade i helgens träningsmatch mot BP, inte heller fanns med på förmiddagsträningen var det såklart läge att fråga varför.
Och Rikard Norlings svar var laddat.
– Samuel har valt att i princip straffa ut sig själv. När det inte lyckas går han (agenten) ut i media och försöker sätta press på oss att sälja spelare till Kina. Det är oförsvarbart. Jag ogillar det kraftigt, säger Norling och menar att det är en konflikt som gör honom ledsen.
Ja, det är såklart en dyster utveckling på alla plan och det känns som det är en aldrig sinande flod av disharmoni som vägrar släppa greppet om IFK som länge var skadeskjutet, och till viss del fortfarande är, efter ordförandestormen.
Magnus "Munken" Karlssons avsked. Den evigt hängande frågan kring Alexander Fransson.
Intensiva rykten kring Samuel Adegbenro och Abdulrazaq Ishaq. Carl Björk-försäljningen.
Nu Adegbenro-schismen.
Det rullar på i ett tempo där det är omöjligt att slappna av och vägrar att infinna sig arbetsro.
Lägger vi till vad Rikard Norling tycker och hur han uttrycker sig om kontroversen med Adegbenro så är det här ett rätt infekterat sår.
Kan det lösas så att alla involverade parter är nöjda? Kommer Samuel Adegbenro finna sig i att spela vidare och var är hans skalle – egentligen?
En trygghet för IFK att Adegbenro har två år kvar på kontraktet? Delvis. Om han är motiverad, annars är det snarare ett problem.
En anfallare som känner sig låst och orättvist behandlad i ena ringhörnan mot en klubb som följer sin linje i den andra är ingen lovande utgångspunkt för ett fortsatt och gynnsamt samarbete.
Grekland och AEK Aten. Lite förvånande, faktiskt.
Jag trodde, baserat på att Alexander Fransson fortsatt träna med IFK under hela den här sega soppan, när Nederländerna-spåret sprack och uttalandena från klubbens håll under långbänken att det skulle mynna ut i en handskakning över en förlängning.
Samtidigt är det ingen chock att det här blir utfallet.
Så länge det velas – och velas har det gjorts alldeles för länge nu – och inga kontrakt är påskrivna går det inte ta något för givet.
Ett bakslag för Rikard Norling och IFK:s ambtioner att bråka som topplag?
Det är att ta i, men det känns som IFK-tränaren ständigt möter nya utmaningar som riskerar att ta verksamheten ett steg bakåt.
Det här är ännu ett hack i förberedelserna och även om det är ett scenario som klubben skissat på för att kunna parera efter bästa förmåga, så sätter det den sportsliga ledningen på prov.
Norling har aldrig för en centimeter slutat att hylla och prata upp Franssons betydelse för laget, att 27-åringen är hans Mister X som ger spets och kvalitet att vara ett topp tre-lag.
Men ser vi till de två senaste säsongerna och vad Fransson fått ut rimmar det inte jättebra med lovorden.
En assist i fjol. På 30 starter. Noll mål.
Året innan: bänkad som kapten vid ett par tillfällen och mer en sökare utan klara svar efter spelet som mittfältseleganten tidigare charmade IFK-publiken och allsvenskan med.
Det har varit en vinter med få tillfällen att luta sig tillbaka.
Omsättning på ledarsidan och med Franssons transfer till AEK Aten är vi uppe i nio (!) spelare – Alexander Fransson, Carl Björk, Henrik Castegren, Manasse Kusu, Finnur Tómas Pálmason, Felix Jakobsson, Oliver Stefánsson, Liam Olausson och Kevin Àlvarez – som klivit av den trupp som satte punkt med 1–2-förlusten hemma mot IFK Göteborg.
Nu väntar en brännande arbetsuppgift.
Hitta mittfältaren som ska bära det här när inte Alexander Fransson längre är ett alternativ som härförare och nyckelperson.
Den nya styrelsen – hur länge är man ny? – har varit involverad i ett par av klubbens största affärer med Sead Haksabanovic och Ìsak Bergmann Jóhannesson.
Nu kommer pengarna behövas användas som köpare i en värvning som i mina ögon kan visa sig avgörande för var det här ska ta vägen.
En indikation på vad IFK vill och om topp tre-satsningen ska kännas realistisk.
När det stora hålet efter Alexander Fransson ska täppas igen är det åt Tesfaldet Tekie-hyllan som IFK bör blicka.
På allsvenskans finaste vänster sittandes på Moustafa Zeidan.
En omöjlighet?
Dra då ett samtal till en klubblös färsk MLS-mästare i Gudmundur Thórarinsson eller Jacob Ortmark. Eller förresten: ring båda.
En tunn position har tunnats ut till att vara rent bräcklig med Manasse Kusu och Alexander Fransson ut genom dörren.
***
I samma fönster hade Peking kunnat sälja: Adegbenro (25 miljoner), Ishaq (26 miljoner) och Carl Björk (7 miljoner).
En sjundeplats är inte alltid en sjundeplats.