1. Skitig seger – rent bakåt
När Henrik Castegren vann sin 47:e luftduell slutade det med att mittbacken skallade in 3–0. Platinumcars Arena – minus de hårt prövade ÖSK-supportrarna – enades i en Just Can´t Get Enough-svängom och hade man stuckit in ansiktet och bara sett den slutscenen av söndagens match hade man trott att det var IFK Norrköpings galakväll. Så var det inte. Första halvlek var rent av svag, på gränsen till bedrövlig. Skakiga beslut, nervösa fötter, enkla bolltapp och snurrigt. Jag har inte sett så många interna överläggningar någon gång som när Oscar Jansson, Marco Lund och Linus Wahlqvist pratade igenom vad de gjorde, vad de inte gjorde. Vad som behövdes skruvas och fixas. Den här gången hade IFK flax och en storspelande Oscar Jansson att tacka för att de kunde gå till halvtid med 1–0 i ryggen. Det blev marginellt bättre i andra halvlek, men att det slutade med tre bollar upp kändes märkligt. Missvisande. Det var ett lag som flyter i viss medvind mot en krisande klubb som sjunker.
2. När Levi sprudlar så mår IFK som bäst
Det har hänt så många gånger nu att det knappast kan vara en tillfällighet. När Jonathan Levi är i form, har kul och en bra dag så är det vinstgaranti. Nåja, det är ett stort steg närmare att inte IFK kliver av poänglöst i alla fall. Efter att ha sökt och letat mer eller mindre en halv säsong är det 25-åringen som är regissör till det mesta som sker av värde offensivt. Vänstern visar vägen i spelet och på fasta. Blir Christoffer Nyman borta en tid (vilket han verkar bli) med den nya skadan dämpas paniken och hålet efter skyttekungen med en Levi som är och snuddar vid 2020 års produktion. Mot ÖSK var det även svårt att blunda för att Linus Wahlqvist assisterade på nytt, att Henrik Castegren tagit huvudspelet till en ny nivå (inte bara för målet) och att Samuel Adegbenro är på väg mot Nymans målsiffror. "Sam" skickade in sitt elfte för säsongen och det ska såklart noteras att han inte slår några straffar. Oscar Jansson då? Hans insats, nolla och agerande var säsongens i särklass bästa. Det stärkte inte kärleksbandet till ÖSK-fansen.
3. ÖSK-avgrunden
Nahir Besaras avslut virvlade runt på IFK-mållinjen. Benjamin Hjertstrand skickade in bollen i eget nät. Kevin Wright brände från två meter och Rickard Friday skyfflade ett ännu öppnare läge över. När man frågade sig hur pass hårt den här nedåtgående spiralen har ÖSK i sitt otäcka grepp, satte gästerna reduceringen som hade gjort match av det här – bara för att få målet nekat för offside. Jag satt och tänkte på om det kunde bli värre. Då plingade det till i Östersund som satte 3–0 mot Elfsborg. Tecknen just nu är många och starka – det bär rätt ned i superettan.
4. Hösten kan ge...
Ja, vadå? Även om inte IFK Norrköping såg ut som ett topplag och inte vinner några spelmässiga sympatier är det ett ganska spännande läge som plötsligt uppenbarat sig med sju poäng på de tre senaste matcherna. Nu rullar IFK på borta mot Sirius på onsdag och Varberg hemma kommande helg. Klarar Kamraterna att vinna med 3–0 när det ser så här illa ut, då kan det bli rätt roligt om saker och ting skulle falla på plats på allvar. Utgångsläget, en smygande uppstickare med en skyttekung i främsta ledet och en försvarsram som trots allt står sig stark, kommer man uppenbarligen en bit på. Till att vara en jobbig utmanare om en Europaplats närmare bestämt.