31-åringen är sist in i IFK-truppen efter en händelserik silly season. Under transferfönstrets sista timmar blev allt klart, under onsdagen tog Niklas Gunnarsson tåget från Oslo och på torsdagen var han på plats och bekantade sig med sin nya hemmaarena.
Efter fotografering ute på planen berättade han om de senaste dygnen – och den tuffa vintern han har bakom sig.
– Det här blir väldigt bra. Det är härligt att vara tillbaka i Sverige och i en så fin klubb som IFK Norrköping, säger han på vägen in i värmen igen.
Det gick fort, IFK ringde i tisdags och det blev klart i tisdags?
– Ja, det är så i fotbollen. När det väl händer så händer det snabbt. Jag hade bra samtal med "Tonna" (sportchefen Tony Martinsson) och sedan löste det sig snabbt. Jag snackade även med Glen (Riddersholm) och vi hade bra samtal också.
Niklas Gunnarsson beskriver hur han helst av allt ville tillbaka till Sverige. Han har spelat för Elfsborg och inte minst Djurgården förut. Det är såklart en anledning, men sedan finns det en annan tuffare sådan.
Gunnarsson säger:
– Jag valde att tacka nej i januari till väldigt många klubbar. Jag var stolt och gjorde de valen. Tyvärr dog min faster som bodde i Göteborg sedan av en hjärnblödning. Det var ett brutalt slag för mig och hela familjen så då var fotbollen inte så viktig. Därför är jag superglad att ha kommit hit nu och jag är väldigt motiverad för det.
Det var kanske bra att du inte haft någon klubb ett tag när du haft annat att hantera personligt?
– Absolut. Hennes önskan, innan det här, var att jag skulle komma tillbaka till Sverige. Det är tråkigt att när jag kommer tillbaka finns hon inte kvar, det känns väldigt jobbigt. Men därför är jag också väldigt glad att det blev Sverige, jag hade andra länder att välja på men det här var jag mest sugen på.
Vad har du för minnen från tiden i Elfsborg och framför allt Djurgården?
– Väldigt bra minnen. En fantastiskt fin liga med mycket folk på matcherna. Tuffa matcher. Jag har varit på den här arenan många gånger och haft bra resultat. Jag har aldrig förlorat här och jag gjorde mål här 2016. Jag hoppas att jag kan hjälpa laget, om det är genom att spela eller inte spela och motivera andra får vi se.
Niklas Gunnarsson är spelklar, alla papper är i ordning och han skulle kunna vara med redan mot Sirius på söndag.
– Jag ska börja träna imorgon, sedan ska man aldrig stressa något. Tränarna bestämmer, vi får se om jag blir uttagen eller inte.
Hur är formen?
– Fysiskt är den ganska bra. Sedan är det annorlunda att träna med privata tränare och själv istället för med ett lag. Men jag tror att formen är okej, säger Niklas Gunnarsson vars kontrakt med Strömsgodset gick ut vid årsskiftet.
Nu har han skrivit på främst fram till augusti med IFK.
Din bild av IFK som klubb?
– En av de största i Sverige. Inga tvivel om det. Historiskt är det så, sedan har den senaste tiden varit tuff, en tolfteplats ifjol för en klubb där förväntningarna är att man ska vara en toppklubb. Det är en anrik klubb med en fin historia, många duktiga spelare och en bra ledarstab.
Hur är det att komma in så här sent?
– Inte optimalt. Men nu är jag här och jag hoppas att det ska bli jättebra.
Vad har Glen sagt att han vill se av dig?
– Han vill att jag ska vara den bästa versionen av mig själv. Bra tränare säger enkla saker. Jag ska vara mig själv, en ledartyp som kan motivera. Jag måste prestera också, det är det viktigaste. Jag känner att jag är på en bra nivå nu, jag är lite äldre och det ser jag bara som en bonus.
Niklas Gunnarssons pappa Ronny "Geson" Gunnarsson tränade för övrigt Sleipner under en period 1981.
– Det stämer. Det var före min tid och långt innan jag var född. Han och "syrran" bodde i Norrköping. Annars har min släkt bott i Göteborg.