Att lämna tryggheten i Sverige för att flytta utomlands är tufft för många. I Italien fanns det även språksvårigheter som förvärrade allt.
En dröm hos många fotbollspelare är att någon gång få chansen att spela utomlands. Den möjligheten fick IFK:s senaste nyförvärv Elvis Lindkvist redan i 17 års ålder.
Nu, tre år senare, är han tillbaka i Sverige. Men resan hit har varit allt annat än så glamorös som många kan tänka sig, där framför allt första tiden i Italien var svårhanterlig.
– Det var riktigt, riktigt tufft i början. Jag ville inte vara kvar, men jag höll i och krigade igenom mig första tiden. Det blev bättre för varje dag men just i början var det kaos, berättar Elvis Lindkvist.
Han utvecklar:
– När jag kom ner kände jag bara "vad gör jag här"? Mina vänner hemma i Sverige skulle precis börja tvåan på gymnasiet så jag missade även den ungdomstiden lite. Men allt var tufft. I princip alla pratade italienska så jag kunde inte kommunicera med någon. Vissa kunde engelska men jag är själv rätt ringrostig på det.
– Men ju mer man lärde sig språket blev det bättre. Nu har jag vänner för livet därnere.
2019 var en bra säsong både individuellt och för laget som bäddade för flytten till Italien. BK Häcken hade nyss vunnit ligacupen i P17 där Elvis Lindkvist var en framstående spelare på mittfältet. Inter ville därefter ha över honom på provspel. Och några dagar senare hade han spelat till sig klubbens intresse.
Sommaren 2019 flyttade göteborgaren till Italien för spel i Inters ungdomslag. Ett beslut som han nu i efterhand är mer än glad över.
– Trots all skit var det ändå de tre bästa åren i mitt liv. När man väl började lära känna "gubbarna" i laget hade vi svinkul ihop. Det var mycket skratt och vi hängde varje dag. Man blev nästan som en familj.
– Jag har även mött väldigt stora lag och bra spelare som ingen kan ta ifrån mig. Det har varit coolt, berättar Elvis Lindkvist.
Efter två säsonger i Inter och en i Torino, vänder nu 20-åringen hem med en erfarenhet få förunnat för sin ålder.
– Man måste ha skinn på näsan för att överleva i Europa. Det viktigaste är att vinna, det spelar ingen roll hur det ser ut eller hur fult du spelar. I slutändan handlar det om att ha gjort fler mål än motståndaren.
Något spelmässigt som du framför allt tar med dig från Italien?
– Tränarna i Italien är mer taktiskt inriktade och det handlar inte så ofta om att spela fin fotboll. Det är något jag, som tycker om att vara spelförande har lärt mig. Man behöver inte alltid "lira".
En mer häftig erfarenhet är A-lagsdebuten för Inter, men framför allt en radda möten med storstjärnor på träningsplanen.
– Debuten var en träningsmatch där vi vann med 8–1 typ och jag fick hoppa in de sista 15 minuterna. När man väl är inne i det är det ingen större grej. De (A-lagsstjärnorna) är också helt vanliga människor, säger han och rabblar upp ett fåtal världsspelare han ställs mot i träning.
– (Romelu) Lukaku, (Nicolo) Barella, (Marcelo) Brozović... Det är ändå stora namn.
Elvis Lindkvist gör nu sin första säsong på seniornivå.
Med en kombination av hemlängtan och att han numera är för gammal för att spela ungdomsfotboll – är Elvis Lindkvist i IFK Norrköping för att starta igång karriärens första seniorsäsong.
– För egen del handlar det om att maximera prestationerna och försöka bidra så mycket som möjligt både på och utanför planen.
Vad kan supportrarna förvänta sig av IFK kommande säsong?
– Jag är säker på att alla spelare och ledare kommer att göra sitt yttersta för att bli så framgångsrika som möjligt. Det gäller att kötta från början så tror jag det kan bli ett roligt år för oss.
Som den glade göteborgaren han är bjuder även nyförvärvet på ett dolt litet intresse som finns vid sidan om fotbollen.
– Jag gillar att spela trummor faktiskt. Jag spelade en hel del när jag var mindre men har på senare tid återupptagit det igen.
– Kanske att jag får ta med trumsetet och spela för "gubbarna" i omklädningsrummet, skrattar Lindkvist som nu är hemma på västkusten över jul och nyår.