Andreas Fröjdfeldt är ny tränare i Sleipner. Eskilstunasonen har skrivit kontrakt för en säsong.
På plats i sitt nya tränarrum för första gången. Andreas Fröjdfeldt ersätter Robert Axelsson i Sleipner som huvudtränare och på måndagen gjorde han sitt första besök i klubbens korridor på Platinumcars Arena.
Första uppdraget:
Intervju med Sporten om ettårskontraktet han skrivit med "Randigt".
– Efter 15 år som tränare i Eskilstuna har jag känt att det vore kul att träna ett lag i en annan stad. Jag som har jobbat mig upp från botten utan erfarenhet har drivits av att vinna division 2 och i Sleipner finns organisationen, spelartruppen och faciliteterna för det, säger han.
Om efternamnet klingar bekant så är det ingen slump. Andreas Fröjdfeldts pappa Peter var under många år en av Sveriges toppdomare. Det var genom det som han själv kom nära fotbollen tidigt.
– Jag har ingen annan uppväxt att jämföra med, det är mitt normala. När jag gick på lågstadiet och var knatte var jag med till Göteborg och kom hem klockan fem. Jag har stått med stora öron i korridorerna och lyssnat när klubbledare har rykt ihop. Sedan har det funnits nackdelar också i att det har varit stökigt några gånger, framför allt under de åren när han var topp-tre i Sverige och fick döma de tuffaste matcherna, säger Sleipner-tränaren om en del hot mot familjen på den tiden.
– Det har varit ett par incidenter. En sväng med AIK och en med Djurgården där vi haft familjen samlad i huset med halva poliskåren där de har visat hur överfallslarm funkar. Jag var 14 och syrran 12 år, det var inte roligt men återigen; det var mitt normala.
Det påverkade inte din kärlek till fotbollen?
– Nej och jag har också respekt för att supportrar har känslor men ett par gånger gick det för långt.
Peter Fröjdfeldt var elitdomare och en av Sveriges bästa under flera år.
Andreas Fröjdfeldt valde inte domarvägen själv. Och när hans spelarkarriär slutade tidigt var det tränarrollen som lockade mest.
– Jag kunde varken bli domare eller spelare för då hade jag inte blivit bäst i familjen, haha. Syrran (Sara) var i samma kull som Kosovare Asllani och under de tidiga landslagsåren var de etta och tvåa i Sverige. Men när hon skulle in i A-landslaget blev hon korsbandsskadad.
Du fick ta tredje vägen?
– Exakt. Jag spelade i P19-allsvenskan, med spelare som Simon Lundevall och Viktor Prodell, och jag hade inte nått dit de gjorde. Men om jag krigat på hade division 1 kanske varit mitt tak. Om man inte kan bli bäst på det skiter jag i det. Det är egentligen samma med tränarjobbet och det här är lite ett vägskäl. "Make it or break it".
Sara Fröjdfeldt var en riktigt lovande spelare men fick lägga ner karriären på grund av knäproblemen.
Andreas Fröjdfeldts tränarbana inleddes i Eskilstuna City, i P17 och P19. Han fick kliva in i A-laget 2014 men när laget ledde serien på sommaren klev han av.
– Jag fick en utbrändhetssmäll och var borta från fotbollen i ett och ett halvt år, berättar han.
Vad lärde du dig av det och av att vara borta från fotbollen?
– Det var så mycket som hände där. Det var massa saker i livet som gjorde att det till slut brast och det tog ett tag att komma tillbaka.
Återkomsten blev i konkurrenten IFK Eskilstuna, då i division 4 men som avancerade uppåt efter det.
Nu satsar du helhjärtat som tränare?
– Nålsögat är litet. Det finns ingen desperation att jag ska vara fotbollstränare till vilket pris som helst. Jag försöker göra mitt bästa så blir det som det blir. Sedan tror jag att jag skulle ha svårt att bo på åtta ställen på åtta år, det där kringflackande livet som vissa har. Vi får se vart det tar vägen. På den här nivån jobbar man hårt för väldigt lite betalt.
Andreas Fröjdfeldt ser fram emot sitt första uppdrag i en annan stad än Eskilstuna.
Fotbollsmässigt vill Andreas Fröjdfeldt spela en fotboll med mycket boll. Sleipner ska äga och styra spelet kort och gott.
– Jag har alltid tyckt det. Jag hittade själv på en egen position där jag bara stod i mittcirkeln, styrde spelet och gjorde andra bättre. Jag vill spela en fotboll som sätter våra skickligaste spelare med boll så ofta som möjligt. Sedan får man ge och ta, gör man det för mycket blir vi straffade, säger 36-åringen som kallar sig för "på gränsen till naiv" i det spelet.
Hur ser du på truppen som Sleipner har här?
– Jag tycker att den är jättebra som den är. Om vi får behålla de spelare vi vill kanske vi bara är två–tre nyförvärv bort från att jag inte har så mycket att skylla på, säger Sleipner-tränaren och skickar med en sista passning.
Till IFK på andra sidan arenan.
– Vi har sagt hemma att de borde ta in Alm (Andreas). När han var i A-laget i Eskilstuna City var jag i juniorlaget. Han får gärna komma hit så jag har någon att bråka med.