Svenska fansen på läktaren.
I utkanten av området Molenbeek, ungefär en timme före avspark, gick en man till attack och sköt mot svenska fans som hade tagit sig till Bryssel för att se landskampen mellan Belgien och Sverige.
Två svenska supportrar omkom i det besinningslösa dådet.
På Kung Baudouin-stadion en bit därifrån förberedde sig det svenska laget för avspark som vanligt, ovetande om vad som hände på stan.
– Jag hann gå upp och sätta mig på läktaren när matchen skulle dra igång. Jag hade som vanligt varit inne och gjort highfive med spelarna innan. Där uppe var det några andra ledare som sa att det skett en skjutning i centrum, det var obehagligt men då förstod man inte kopplingen till svenska supportrar. Det var tillräckligt tragiskt i sig men snabbt fick vi veta mer vad som hade hänt och då blev det en klump i magen av obehag, säger Ekvall till Sporten, tillbaka hemma i Norrköping igen.
Den första halvleken fortgick när de belgiska myndigheterna ansåg att det säkraste var att hålla alla kvar på arenan, men i halvtid nådde informationen även det svenska laget vad som hänt.
Då blev resten självklart – ingen ville spela vidare.
Matchen bröts.
– Först togs beslutet att informera spelarna. Sedan blev det utifrån spelargruppens perspektiv ganska givet, mangrant ville man inte spela vidare. Dels utifrån fotboll i perspektiv till människoliv, det går inte att gå ut och spela när något sådant hänt. Plus att några spelare hade nära och kära på plats som de genast ville kolla hur det var med. Det var enat från alla att det inte var aktuellt att gå ut och spela, berättar Daniel Ekvall.
Som fotbollspsykologisk rådgivare fick han även gå in i yrkesrollen i en situation som ingen egentligen kan förbereda sig inför. Den tragiska händelsen, en avbruten match och mycket osäkerhet bland lag och publik där det snabbt kom information om att gärningsmannen fortfarande var på fri fot.
– Jag försökte mer checka av med alla då och då och finnas i omklädningsrummet bland spelarna. Vara ett vänskapligt stöd och finnas nära. Vi kommer följa upp nu i efterhand och skriva till alla att vi finns tillgängliga vid behov.
Svenska fans evakueras ner i pressrummet på arenan.
Spelarna och även de svenska fansen hölls kvar på arenan långt in på natten. Sedan kördes den svenska truppen direkt till flygplatsen och flögs hem till Sverige utan att få med sig packningen från hotellet. Den skickas hem senare.
– Det som var tydligt från vårt säkerhetsteam var att vi inte skulle gå på rykten utan invänta fakta. En grej där var att han fortfarande var på fri fot och de visste inte om det var en eller flera personer. Det var bland annat därför som vi inte fick åka till hotellet och hämta våra grejer. Polisens prio var att ta honom innan de kunde säkra byggnader, säger Daniel Ekvall.
– Det blev fyra–fem timmar i omklädningsrummet. Vi fick lite information då och då och ganska snabbt kände sig alla trygga där nere utifrån det säkerhetsarbete som gjordes. Det var mer oron från nära och kära hemifrån som gjorde det lite jobbigt.
Hann du bli rädd själv eller mer påkopplad i din roll?
– Jag tror att man blir påkopplad direkt och fokus för mig blev på att hjälpa spelarna. Det som hade hänt hände på stan och det sades tidigt att arenan var den säkraste platsen att vara på. Ingen var rädd på det sättet.
Är det skönt att vara hemma igen?
– Ja, det får man säga att det är. Sedan blir det många tankar och funderingar runt sådant som man egentligen inte är så insatt i. Bara för att man har en svensk landslagströja på sig kan man plötsligt bli en måltavla. Det är så fruktansvärt. Jag tänker på våra ungdomslag och andra idrottare som är ute och reser och som inte har samma säkerhet runt sig som vi har.
Daniel Ekvall har haft rollen som fotbollspsykologisk rådgivare i både landslaget och IFK i flera år.
Daniel Ekvall har haft en viktig roll både runt det svenska landslaget och IFK i flera år. Han har innan dess även rest och sett landslaget som supporter.
– Jag vet själv när man sparade pengar för att se landslaget, då var det den största upplevelsen i livet att få åka och stötta sitt landslag och sjunga sånger. Sedan händer en sådan här grej. Usch.
Får det dig själv att tvivla på att resa runt framöver?
– Jag känner mig ändå trygg utifrån att vi har väldigt kompetent personal som jobbar med de här frågorna. I det sammanhanget, yrkesmässigt, känner jag mig trygg. Det är mer generellt som svensk som man får tänka till nu ett tag.