Marocko inledde VM med att spela 0–0 mot Kroatien (möter Argentina i den andra semifinalen). Därefter tog marockanerna en stor skalp när Belgien besegrades med 2–0. Gruppspelet avslutades med en 2–1-vinst mot Kanada och biljetten till åttondelsfinalen var i hamn.
Redan där hade nationen från nordvästra Afrika överträffat de flestas förväntningar.
Två segrar senare – mot Spanien efter straffar och 1–0 mot Portugal – häpnar en hel fotbollsvärld.
På onsdag spelar Marocko, som första afrikanska land någonsin, semifinal i fotbolls-VM då man ställs mot Frankrike.
– Det är overkligt. Att komma till kvarten räckte för att mitt hjärta skulle stanna. När vi tog oss till semin så grät jag. Ja, det går inte att beskriva känslorna. De där 55 minuterna efter vårt 1–0 mot Portugal, med deras spelare samtidigt som vi inte satt våra målchanser...jag hade hjärtat i halsgropen. Jag hade barn och frugan runt omkring mig, så det blev mycket fina glädjetårar efteråt, säger 50-årige Norrköpingsbon Karim Arzouni som från barndomen och framåt har varit aktiv i Sylvia, Sleipner och Hageby IF.
Innan VM började hade Karim Arzouni inte kunnat föreställa sig att hans Marocko skulle nå så här långt.
– Jag drömde om att gå vidare från gruppen på fyra poäng. Vi skulle slå Kanada och kanske knipa ett kryss mot Kroatien, säger Karim.
Drömmen slog in flera gånger om kan man säga.
Karim Arzouni tänker så här kring vad som ligger bakom Marockos framåtmarsch i Qatar.
– Det finns bara en nyckel och det är tränaren (Walid Regragui), inget annat. Han är marockan och född i Europa, han har spelat proffsfotboll i Europa, han vet vad det handlar om och har gått den långa vägen, säger Karim och fortsätter:
– Han vet hur de här killarna som kommer från olika världar funkar, som kan vara födda i andra länder. Du kan vara holländsk-marockan, spansk-marockan, fransk-marockan och så vidare. Åker du hem till Marocko är du spanjor, fransman, belgare, du är inte 110 procent marockan. Sen när du kommer till Europa, så är du plötsligt marockan. Det är hela tiden två världar och han knöt ihop säcken. Han förklarade för killarna att du spelar för kung och fosterland och gud.
Karim Arzouni forsätter att tala sig varm om Walid Regragui och hans förmåga att få ihop kollektivet.
– Han är mer som en tolfte spelare, som en farbror. Han har fått alla spelare i landslaget att visa de unga i Marocko – för fotbollen är jättestor i landet – hur fotboll ska spelas. Det ska inte vara det här afrikanska lite sambafotboll, manana-manana och inget press och understöd. Nu är det brittisk fotboll blandat med fransk och spansk. Det är 90 minuter som gäller och alla är stjärnor i laget, säger Arzouni som länge har följt det marockanska landslaget noggrannt.
– Om man tittar på sociala medier hur truppen har det när de är på spelarbussen, hotellet eller planen – det är ungdomar på fotbollsläger ser det ut som. Det är som om de är på Gothia Cup och har skitkul. Walid tar hand om sina spelare, han pratar med deras föräldrar, han pussar på dom. Alla är delaktiga. Det finns inga fixstjärnor.
Det enda negativa jag har sett är att Marocko har spelat "tråkigt"?
– Jag är själv fotbollstränare. Hur ska du möta Spanien, Portugal, världsnationer? Ska vi spela samma fotboll som dem när vi inte har samma kvalité? Nej, då börjar man bakifrån med en stark backlinje och en bra målvakt, och så jobbar man och väntar på kontringen. Vi har en tränare på hög nivå som listar ut hur vi ska vinna matcher. Spanien dansar runt och passar boll i tiki-taka i 90 minuter. Lite samma ska med Portugal, men de har inte lika bra organisation i försvaret som spanjorerna.
Marocko springer oerhört mycket?
– Vi är kända för det vet du, vi har stora lungor. Det är två-tre gubbar på varje gubbe. Det är press, understöd och allting. Det är nästan läskigt att titta på. Oavsett om du är Messi, så är det skitjobbigt att möta ett sånt lag.
Hur blir din puls under semifinalen?
– Likadant som Portugal. Nu möter vi storebror igen. Vi har levt under fransk ockupation, jag tror det var nån gång runt 60-talet som den bröts. Vi är fortfarande influerat av Frankrike i Marocko. Det franska språket är fortfarande stort, framför allt i storstäderna, oftast i medel- och överklass. Vad ska jag säga? Det blir en tuff match. Jag vill inte säga för mycket, men vi har chans på guld, silver, brons och en fjärdeplats. Hur det än går, så är Marocko vinnare. De har vunnit hela Afrikas hjärta, hela Mellanösterns hjärta. Vi borde ha varit det största laget där och det borde vi ha varit i 30 år redan. Jag har följt marockansk fotboll sedan 1986 då jag satt och tittade på mitt första VM.
Om du hör ett stort jubel utbryta under onsdagskvällen, så kan det mycket väl vara Karim Arzouni.
Han vet att hans älskade landslag kommer att ge allt.
– De här killarna är ju från ställen som liknar Hageby, Navestad, Rinkeby, Rosengård. Det är betongkillar, arbetarklasspojkar. De har gått den långa, tuffa vägen. Att de får lyckas så här bra, det är häftigt som fan, avslutar Karim.