Gunnar Nordahl är tidernas bäste IFK-spelare, enligt Sporten.
Det är många fina IFK-namn genom historien som inte ens kom in på Sportens topp 30-lista.
Men topplaceringen kändes nästan given på förhand. Gunnar Nordahl var det första namnet som plitades ner när grovsorteringen inleddes och han blev kvar som ohotad etta.
– Vad kul. Jag blir oerhört stolt av att höra det och jag vet ju hur mycket IFK betydde för pappa. Det var ju där han slog igenom ordentligt och sen kom han ju tillbaka som tränare i många år. Jag vet att tiden i IFK låg honom otroligt varmt om hjärtat, säger Thomas Nordahl när han nås av beskedet.
Kärleken från IFK är nog ömsesidig, inte minst med statyn och Curva Nordahl.
– Ja, det tror jag. Det har IFK visat många gånger och det är jätteroligt.
Och namnet lever kvar, det är väl också en stolthet för dig?
– Ja. Både curvan och statyn har ju uppmärksammats i Italien också. Jag tror Norrköping är den mest välkända svenska klubben i Italien.
Du själv har väl haft nytta av Gunnar och hans namn också, inte minst i Italien?
– Ja, det är klart. När jag gjorde den här succéserien Don Tommaso (TV3) var ju de som pappa spelade med aktiva som ledare. Det öppnade ju en hel del dörrar.
Gunnar Nordahl blev Sveriges första utlandsproffs när han lämnade IFK Norrköping 1949. Il canoniere blev en odödlig målkung i Milan men det är enbart insatserna i IFK som ska bedömas för den här listan.
De håller också för en granskning.
Mellan 1944 och 1949 spelade han fyra hela säsonger och vann guld varenda år. 93 mål på 92 matcher är svårslagen statistik och han blev allsvensk skyttekung tre år. Under IFK-åren belönades han också med Guldbollen 1947 och var med och vann OS-guld 1948.
– Han har ju de största meriterna i alla fall. Han skulle ju ha fyllt 100 år i år också så det här passar ju bra, påminner Thomas.
Och du själv har fyllt 75.
– Ja, men det glömmer vi. Det blev bra i coronatider. Vi har isolerat oss på lantstället i ett år och då behöver man inte ha något kalas, haha.
Thomas Nordahl hade själv en fin fotbollskarriär med 15 landskamper, spel i Örebro och som proffs i både Juventus och Anderlecht. Hans sista ledaruppdrag var i IFK Norrköping 1996 och han har bra koll på IFK:s historik. På rak arm får han själv uppdraget att fylla på topp 30-listan efter pappa Gunnar.
– Det är väl många som kan hamna högt upp men "Bajdoff" är väl given.
Han är tvåa.
– Du har ju Ove Kindvall också.
Han är trea.
– Jag är inte så tokig då va, skämtar Thomas och räknar sedan upp ytterligare ett koppel högt upp på listan.
Vi enas om det omöjliga men ändå roliga uppdraget att rangordna spelare, inte minst från olika epoker.
– Det är väldigt svårt att värdera. Jag prickade ettan till femman och de första tio är ju väldigt svåra att gå förbi. Rangordningen är inte lätt men jag är ju stolt att pappa blev först.
Thomas Nordahl var bara tre år när familjen flyttade från Norrköping till Milano 1949. Naturligt nog har han själv inga egna minnen av att se pappa Gunnar i IFK-tröjan – i allsvenskan.
– Däremot har jag ett minne från när han gästspelade med IFK 1956. Det var en sommarmatch när han var hemma på semester. Det var mot ett tyskt eller jugoslaviskt lag och han gjorde två mål, berättar han.
När var du i Norrköping senast?
– Jag var på Parken i förfjol. Jag är med i Sällskapet Äldre IFK:are och det är alltid trevligt att komma dit. Jag åker med stor glädje till Norrköping och hälsar på gamla ledare och spelare. Vi kan väl säga att vid sidan av Örebro så är det väl Norrköping jag håller på. Jag blev ju cupmästare med dem 1994 också, säger Thomas Nordahl.
1–10
1. Gunnar Nordahl
I IFK: 1944-49, 92 matcher/93 mål, 4 SM-guld. Guldbollen 1947, OS-guld 1948, 43 mål på 33 landskamper.
Siffrorna och målsnittet räcker egentligen. 93 mål på 92 matcher talar för sig själv – eller vad sägs om 43 mål på 33 landskamper under IFK-åren? Centern från Hörnefors var med och vann guld under samtliga sina fyra hela säsonger på Idrottsparken. Plus Guldbollen 1947 och OS-guld 1948, innan sagan fortsatte i Milan. Det är ingen slump att Gunnar Nordahl står staty utanför arenan eller att han har fått en hel läktarsektion uppkallad efter sig. En varmhjärtad människa som även blev ledare i IFK efter karriären.
Åke "Bajdoff" Johansson tillsammans med Peking Fanz 2000.
2. Åke ”Bajdoff” Johansson
I IFK: 1949-65, 321 matcher/1 mål, 6 SM-guld. Guldbollen 1957, VM-silver 1958, 53 landskamper.
Mister IFK under sin långa och framgångsrika era. Hade självklart varit en värdig etta på listan också, men det kan bara finnas en. En gentleman med smidig spelstil och en extra lång backtå. Fostrad i Sleipner innan han blev IFK:s meste allsvenske spelare genom alla tider. Hann med sex SM-guld och ett VM-silver på hemmaplan. Rankad som en av världens bästa mittbackar under sin karriär och vinnare av Guldbollen 1957.
Ove Kindvall på senare år.
3. Ove Kindvall
I IFK: 1962-66, 1971-75, 178 matcher/100 mål, 2 SM-guld. Guldbollen 1966, 43 landskamper.
Egen produkt, uppvuxen på Albrektsvägen, som fick ett magiskt 60-tal på Idrottsparken innan karriären exploderade i Feyenoord. Avgörandet av Europacupfinalen 1970 är den givna höjdpunkten i den holländska hjältehistorien. Det är dock insatserna i den vita tröjan som bedöms här men Oves snabbhet och målfarlighet under de två IFK-sejourerna är tillräckligt för en pallplats på listan. Jämna 100 mål räcker långt. Guldbollen? Jodå, 1966.
Sporten träffade Torsten Lindberg i Skåne 2006.
4. Torsten Lindberg
I IFK: 1940-1952. 243 matcher/0 mål, 6 SM-guld. OS-guld 1948, 19 landskamper.
”Engelsk” i luftspelet och bra på utrusningar. IFK:s förste guldmålvakt bärgade sex mästartitlar innan en ryggskada banade väg för arvtagaren ”Zamora”. ”Lindy”, född i Nässjö och även en högkalibrig bordtennisspelare i Rumlaborgs BTK innan fotbollen tog över, blev senare också tränare för IFK och assisterade landslagstränare till VM-silvret 1958. Lindberg blev den siste överlevande av de som var med och vann OS-guld 1948.
VM-målvakten Bengt "Zamora" Nyholm visar pantertakter.
5. Bengt ”Zamora” Nyholm
I IFK: 1948-49, 1951-65, 249 matcher/0 mål, 6 SM-guld. Guldbollen 1961, 30 landskamper.
Efterträdde Torsten Lindberg som guldkeeper och nog glimrade det om den reflexsnabbe och orädde pantern från Älgarna i Härnösand. Förutom det ”delade” guldet med Lindberg blev det ytterligare fem SM-tecken i IFK-tröjan. Zamora, som fick sitt smeknamn från en spansk stormålvakt, tilldelades även Guldbollen 1961.
Pelé fick träffa självaste "Bengt "Julle" Gustavsson.
6. Bengt ”Julle” Gustavsson
I IFK: 1947-56, 147 matcher/17 mål, 3 SM-guld. Guldbollen 1953, VM-silver 1958, OS-brons 1952, 57 landskamper.
Ringarumssonen, som började spelade fotboll i Gusum, värvades in som center. Han blev dock omskolad och var en defensiv härförare som centerhalv i den tidens 3-2-5-uppställning. Guldbollen-vinnare 1953, OS-brons 1952 och VM-silver 1958 (efter IFK-tiden). Efter proffsåren i Atalanta blev han även stor profil i Åtvidaberg, både som spelare och tränare.
Knut Nordahl på Idrottsparken 1964,
7. Knut Nordahl
I IFK: 1941-50. 167 matcher/40 mål, 5 SM-guld. Guldbollen 1949, OS-guld 1948, VM-brons 1950, 26 landskamper.
I skuggan av Gunnar med men det var storebror Knut som kom först till Norrköping. Allroundspelare som flyttades ner från centerpositionen och kunde spela nästan var som helst. Knut Nordahl var med och grundlade Guldköping under 40-talet. Kryddade de fem SM-gulden under IFK-tiden med OS-guld och VM-brons. Blev också tilldelad Guldbollen 1949.
Den hårdföre Torbjörn Jonsson.
8. Torbjörn Jonsson
I IFK: 1954-60, 1967-72, 241 matcher/94 mål, 3 SM-guld. Guldbollen 1960, 33 landskamper.
”Tosse” är en av de stora i den stolta historien. Kom från Ljusne och fick en fantastisk karriär i Norrköping med bland annat tre guld. Beskrivs som en osviklig lagpådrivare med ”lagom humör”, på och utanför planen. Och pålitlig målskytt, trots att han inte var toppforward. Hade sju proffsår innan han återvände till IFK, som då hade blivit sämre, för en andra sejour. Under IFK-tiden belönades han även med Guldbollen 1960.
Henry "Putte" Källgren, tvåa från höger, i samband med fotbolls-VM 1958.
9. Henry ”Putte” Källgren
I IFK: 1949-59, 181 matcher/126 mål, 3 SM-guld. VM-silver 1958, 8 landskamper.
Fostrad i anrika Norrköpings FF tog han det stora klivet till Idrottsparken som 18-åring. Tio år senare lämnade han klubben (i en inte helt friktionsfri övergång till Norrby) som IFK:s bäste målskytt genom tiderna med 126 allsvenska baljor på 181 matcher. Det var Källgren som avgjorde seriefinalen mot Malmö med en märklig nick 1956, när publikrekordet 31 737 åskådare gjorde att en läktare rasade. Han var en snabb, framfusig och oberäknelig center som i princip kunde göra mål hur som helst. Hann med tre guld och ett VM-silver under IFK-tiden.
Birger "Bian" Rosengren efter cupsegern 1943.
10. Birger ”Bian” Rosengren
I IFK: 1935-50, 223 matcher/9 mål, 5 SM-guld. OS-guld 1948, 9 landskamper.
Här snackar vi ledare och kulturbärare. ”Bian” värvades från Sylvia och var med och kvalade upp IFK från division 2 till allsvenskan 1940. En förutsättning för den kommande guldåldern, kan man säga. Högerhalven med järnkonditionen fick en makalös karriär med fem SM-guld och som kapten i landslaget som vann OS-guld 1948. Invald 2010 i Svensk fotbolls Hall of Fame som nummer 35 i ordningen.
11. Erik ”Mulle” Holmquist. 12. Harry Bild,.13. Janne Hellström. 14. Örjan Martinsson. 15. Björn Nordqvist. 16. Nils Liedholm. 17. Christoffer Nyman. 18. Sven Axbom. 19. Andreas Johansson. 20. Gösta Löfgren. 21. Jevgenij Kuznetsov. 22. Olle Håkansson. 23. Lasse Eriksson. 24. Herbert Sandin. 25. Halvar ”Smälla” Carlbom. 26. Hans Rosander. 27. Bill Björklund. 28. Janne Svensson. 29. Peter Lönn. 30. Janne Eriksson.
Rankingen av IFK:s bästa spelare genom tiderna har utgått från de här kriterierna: Spelaren bedöms efter sin samtid och måste ha gjort minst en hel säsong i klubben. Det är enbart prestationen under tiden i IFK som bedöms. Som grund för bedömningen vägs såväl den egna prestationen, lagets prestation och spelarens betydelse för laget in.