Han lämnade rollen som huvudansvarig i Sylvia i vintras. I IFK är Kim Hellberg en av de assisterande bakom managern Jens Gustafsson. Med ett extra ansvar för anfallsspelet och Kim Hellberg lyfts ofta fram just när det gäller den biten.
"Det roliga är att då tänker jag bara på min assisterande tränare Kim som har sagt hur vi ska göra i det läget. Jag har bara honom i huvudet", sa exempelvis Jonathan Levi när han beskrev omställningen som gav 3–0 mot Djurgården.
Kim Hellberg själv är förstås också nöjd med den offensiva start som laget fått.
– Det är klart att nio mål är fantastiskt. De (spelarna) har varit grymma och väldigt noggranna i de instruktioner som givits, tagit till sig dem och använt dem på ett jättebra sätt, oavsett om det varit fasta situationer, omställningar eller hur vi gör i etablerat anfallsspel.
Har ni gjort målen så som ni vill göra dem?
– Ja, det skulle jag säga. Sedan har vi gjort dem på många olika sätt men vi har också lagt väldigt mycket tid på just det. Dels gör Maths (Elfvendal) ett stort jobb kring fasta situationer, men också hur vi vill spela och vara i de olika faserna. Vi kan nog hitta träningsbilder på varenda mål vi gjort hittills.
Att ni har många olika målskyttar, är det bara positivt eller vill ni också ha någon som kliver fram lite mer?
– Ingen har väl gjort mer än två mål i allsvenskan hittills? Vi har "Totte" (Christoffer Nyman) och Rasmus (Lauritsen) med två. Nu har vi gjort tre mål i snitt och om man ska göra så många mål behöver man flera som gör dem, "Totte" får svårt att göra 90 mål själv, haha. Sedan behöver man alltid någon enskild också, topplagen har alltid någon som gör runt 15 mål, men där tror jag att flera hos oss har kapaciteten, säger Kim Hellberg.
I solgasset på onsdagspasset är det just han som driver på i anfallsövningarna. Han trivs i rollen.
När Jonathan Levi säger att han hade dig i huvudet i omställningen senast, är det en fjäder i hatten för dig att spelarna tar till sig dina idéer?
– Det är en fjäder i hatten till dem. Vi kan bara försöka hjälpa dem så mycket som möjligt med hur vi vill spela. Sedan är det upp till dem att lösa det på planen. Det går inte att säga att man ska springa dit och passa dit, det beror på vad motståndarna gör. För oss handlar det om principer hur vi vill göra och att ställa motståndarna inför svåra val.
Ni pratar mer om principer än positioner idag, går det att förklara vad det innebär mer i detalj?
– Om vi pratar om principer först så måste de gälla oavsett hur vi spelar. Om man tar hur vi vill ta oss in i straffområdet så finns det vissa principer för det och då spelar det ingen roll vilken formation vi har. Sedan kommer positionerna ovanpå det. Det innebär att vi kollar på AIK, Djurgården och de vi möter och ser hur de gör. Sedan, utan att ändra våra principer, så ändrar vi våra utgångspositioner.
– Principerna är samma jämt men positionerna ändrar vi för att utnyttja motståndarnas svagheter, sådana finns i alla sätt att spela. Alla system har svagheter och då vill vi kunna utnyttja det med hjälp av våra principer. Nördigt sammanfattat.
Har det varit en fördel för dig som kommit in ny, när ni jobbat in ett nytt spel också, att ni fick lite extra tid?
– Verkligen. Man ska ha med sig att IFK spelat med 3–4–3 som grund de senaste åren. Vi har gjort väldigt stora förändringar, i att kunna vara flexibla på olika sätt som vi kanske inte har varit förut. Det är klart att man behöver tid där och vi har använt den på ett bra sätt. Vi har också tappat många spelare. Alla lagen har haft samma förutsättningar, det är inget vi haft större fördel av på så sätt, men i läget vi var då kanske en del andra klubbar var längre fram.
– Samtidigt är inte vi framme där vi vill vara nu heller. Det funkar inte så idag utan man jobbar hela tiden för att bli ännu bättre. Det tar aldrig slut vilket det kanske gjorde för tio år sedan när man satte ett spelsystem och spelarna var kvar mycket längre också. Man spelade samma oavsett motstånd. Där får man nog ge cred till Potter (Graham) som tog in ett lite annat sätt att jobba som har influerat och inspirerat.