November 2017 tjatade Knäppingsborgs BK ned mig till ett fik i centrala Norrköping.
Mer av pliktskyldighet än med brinnande entusiasm, ska erkännas, gick jag dit.
"Knäppet" – som inte existerar längre – hade seglat sig igenom ett par serier och var plötsligt i division 3.
Klubben visade stolt upp sitt stora, bokstavligen, nyförvärv i form av Hampus Näsström som hade en stark säsong i Sleipner bakom sig, nominerades till Årets back och övertalades av Knäppingsborg att ta steget ned.
En rörig vinter i "Randigt" och att det lockade att lira med polarna som Näsa tidigare delat klubbmärke med i Smedby AIS och Lindö FF, motiverade han sitt beslut.
Hampus Näsström hann aldrig spela för Knäppingsborg. Kim Hellberg, vid tiden ansvarig för Sylvia, drog iväg ett samtal och Näsa stannade kvar på Parken. Det var i januari 2018.
I slutet av samma år var han med om att vinna division 2 och har varit en elak, bollvinnande pjäs i laget sedan dess. Sällan vackert. Alltid med full kraft.
Ibland mittback. Ibland mittfältare. En städare och pådrivare.
Språngbrädan Sylvia har skickat lagkamrater till större klubbar i en imponerande takt.
Till IFK Norrköping (Kristoffer Khazeni), till miljonerna i Thailand (Patrik Gustavsson), till superettan och Brage (Henry Sletsjoe och Niklas Söderberg) för att dra ett par namn på uppstuds.
Norrköpingskillen Hampus Näsström har gnetat på. Älgat vidare under träning och match. Täckt skott, täckt ytor och lagt ned det där jobbet som kostar och kräver men sällan blir till rubriker.
2021 var ett halvdant år sportsligt för Sylvia i norrettan, men det var Hampus Näsströms bästa i karriären och det ledde till att han hamnade i ett läge där han på allvar fanns med i tanken om att ta IFK-klivet. Erbjudas ett A-lagskontrakt – som han självklart hade nappat på utan att tänka.
27-åringen spelade så sent som i söndags mot Västerås och ett besked, nobben eller kontrakt, väntade runt hörnet men vi hann inte dit.
Igen kastade ett samtal från Kim Hellberg om fotbollsvardagen för Näsström som utan att ha spelat en enda sekund i superettan nu kan kalla sig för allsvensk fotbollsspelare.
Det är inte utan att man får en varm fuzzy feeling i bröstet.
Den ringlande, krånglande vägen för en spelare som kör ned skallen och kör med den inställningen i division 1 under så lång tid brukar i regel sluta just där men också belöna sig för den som pallar att stå på.
Carl Björk, ja vi behöver dra upp honom i sammanhanget ytterligare en gång, löper just nu loss i den danska huvudstaden, som spelare för Bröndby.
Han tog en vända till Trelleborgs FF, hamnade på bänken, åkte på en skada och återvände till Norrköping med ett stort fett frågetecken över egna karriären.
Sylvia hade en förhoppning att kunna använda Björk i seriespel vid den här tidpunkten för ett år sedan.
Ett fyraårskontrakt med tabelltrean Bröndby blev i stället verkligheten.
Är du fotbollsspelare och inte känner en inspiration eller extra glöd av Hampus Näsström och Carl Björks häftiga stegring från skuggan till solen kommer du förmodligen inte göra samma resa.
Skänker det extra motivation att mata på, hur oglamorös vardagen än ter sig, så är avståndet genast kortare till den stora chansen.
Att IFK Värnamo presenterar Hampus Näsström, som allsvensk spelare, är en romantisk arbetsseger.