Vad sägs i omklädningsrummet? Hur är relationen mellan spelarna och förbundskaptenen? Lundh avhandlar allt från missnöjet med Fredrik Ljungbergs påstådda divalater, Erik Hamréns ledarskap, Ibrahimovics makt över allt och alla till färska kontroverser.
Lundh har grävt och rotat vidare i några uppmärksammade händelser, men han bjuder också på en hel del nytt från insidan med hjälp av berättelser från tidigare landslagsledare- och spelare.
Författaren uttrycker också sin oro för landslagsfotbollens framtid.
"Landslaget livsviktigt"
"Vi borde fridlysa tävlingsvärdet för landskamper. För svensk fotboll är landslaget livsviktigt. Men det gäller att njuta medan det fortfarande finns EM-kval och VM-kval och mästerskap. Ingen ska inbilla mig att det är helt säkert att landskamperna överlever när Europas toppklubbar med Uefas stöd jagar ännu fler och större intäkter på nya marknader", skriver Lundh.
Historiebeskrivningen i kapitlet om förbundskaptenerna Tommy Söderberg, Lars Lagerbäck, Erik Hamrén och Janne Andersson följer mestadels redan kända och omskrivna förhållanden, men i detaljerna förstärks personporträtten. Söderbergs och Lagerbäcks tid vid rodret åldras bättre än Hamréns, det framgår med all önskvärd tydlighet i boken.
Går hårt åt Hamrén
Lundh går med hjälp av sina källor hårt åt Hamrén, som framställs som en osäker och nyckfull ledare utan förmåga att hantera Zlatan Ibrahimovic, i synnerhet när denne kastade ur sig hårda ord mot lagkamrater. En spelare berättar om hur en medspelare blev föremål för Ibrahimovics utbrott i landskampen mot England när Friends arena invigdes 2012.
"Zlatan var fruktansvärt hård mot NN (spelarens namn) och bröt ner honom även om han försökte svara emot. Hamrén stod bara vid sidan och till slut sade han: ’NN, nu räcker det.’ Där tappade Hamrén många spelare och även sådana som varit nära honom”, säger en spelare som var med i omklädningsrummet.
Ett annat anonymt vittnesmål redogör för hur Ibrahimovic kritiserade en annan spelare efter EM-premiären (1–1) mot Irland i Paris 2016:
”Det var bland det värsta jag varit med om och ingen vågade riktigt gå emellan heller, varken ledare eller spelare. Och det pågick länge. En av de äldre ledarna gick till och med ut och stängde dörren efter sig. Jag ångrar mig fortfarande, men jag vågade inte säga något”, säger en som var med i omklädningsrummet.
"Riktiga divalater"
Lundh menar att det skapades en jasägarkultur kring världsstjärnan, som denne knappast valde själv. Det mesta accepterades för att hålla Ibrahimovic på gott humör och Lundh påpekar att Erik Hamrén hade en mycket svår uppgift.
"Många har råkat ut för Zlatans okontrollerade ilska, men det råder en tystnadskultur kring det och problemen som kommer i kölvattnet. Ingen bekräftar saken öppet för man vet att då riskerar man ilska inte bara från Zlatan utan även från hans supportrar", skriver Lundh.
"Ingen bra strämning"
Även bilden av Fredrik Ljungberg revideras något av Lundh. Vid sidan av alla framgångar på planen med Arsenal väckte mittfältsstjärnan på sin tid uppmärksamhet bland annat för sin klädstil, det färgade håret och reklamjobb i kalsongbranschen. Att han och Zlatan Ibrahimovic inte gärna tog en fika tillsammans är väldokumenterat, mindre känt är att vissa landslagskamrater irriterade sig på Ljungbergs beteende inom gruppen.
"Ljungberg kunde kräva behandlingar när de ansvariga egentligen var lediga på eftermiddagen, eller beställa upp grejer på rummet som sedan inte rördes, säger en uppgiftslämnare.
Samma person uppger:
"Även om rätt många hade stört sig på Ljungberg som ofta gick sin egen väg så gav han sig inte på andra spelare som Zlatan har gjort. Det var ingen bra stämning i landslaget efter att Tommy Söderberg slutade (2004). Hans roll (som ledare) var underskattad."
Erik Hamrén har till TT avböjt att kommentera uppgifter i boken. TT väljer även att inte namnge de spelare som uppges ha blivit hårt kritiserade av Ibrahimovic.