Malmö FF och Hammarby IF tog mark i allsvenskan igen efter sina matcher i Champions League och nya Europa Conference League.
Det gick – sådär.
0–0 för Malmö i Halmstad. Samma mållösa resultat för Hammarby på Ullevi mot IFK Göteborg.
Mittfältsprofilerna Anders Christiansen och Darijan Bojanic tyckte det var på sin plats att blanda in förbundet i poängtappen.
– Jag vet inte om svensk fotboll inte vill ha svenska lag i Europa, menade sig MFF-stjärnan.
Bojanic plockade upp samma boll dagen efter:
– Jag läste det han (Christiansen) sa om spelschemat och håller med – det känns inte som att de vill ha svenska lag i Europa, menade Bajenspelaren.
Vad kritiken kan kokas ned till är det inte optimeras bättre för klubbarna som tampas parallellt i Europa och i allsvenskan.
Att spelschemat ska anpassas för att maximera återhämtningen mellan matcher och resor.
Lägg av. Lägg ned.
Klubbarna borde snarare förbjuda sina spelare att ta analysen om ett tufft spelprogram i sin munnar.
Avståndet till just det försvarstalet efter en svagare insats, förlust eller kryss finns provocerande nära och det är lika uppseendeväckande att det fortsätter användas.
Det var inte så att den här möjligheten att spela till sig stora slantar, vara involverad i stora matcher och krydda säsongen landade i knäet från ingenstans.
Dels så har klubbarna spelat till sig chansen och samtliga inblandade – styrelserum, förbund och spelare – vet om förutsättningarna åtminstone ett halvår innan.
Det finns allt utrymme i världen att planera och värva därefter. Att komma förberedd och göra det allra bästa av tillfället.
När de svenska lagen, Malmö FF undantaget, i regel droppar av Europaspelet mot något svåruttalat lag från Kazakstan känns det oftast som en befrielse.
– Vi nådde bara andra omgången, men vi har lärt oss massor.
Men utåt känns det som att samma mönster upprepas, man kliver i samma fällor och att det hela är så väldigt, väldigt krävande när säsongen intensifieras på två fronter.
Att det är en pina att behöva flacka runt öst-Europa ena dagen för att ta sig till Örjans Vall eller Stora Valla tre dagar senare.
– Vi har rest mycket, ätit samma mat, varit på hotellrum hela tiden… Man har inte energi att göra något, men det är bara att acceptera att matcherna kommer så tätt som de gör nu. Vi är inte vana vid det, i alla fall inte jag, sa fortsatte Bojanic till Sportbladet efter söndagsmatchen mot IFK Göteborg.
Och skulle självklart ha stoppats av någon innan han hann sätta punkt för just den meningen.
Om det är så viktigt att svenska lag lyckas känns det ovärdigt att inte visa upp en rakare rygg när det går emot.
Anders Christiansen och Darijan Bojanic bör inte vika sig lika snabbt i returmatcherna mot Rangers FC och serbiska FK Čukarički Stankom.
Det landar även en extra dos ansvar hos tränarna som bäst känner till sina spelare, hur hårt han kan belasta var och en och hur han bäst disponerar speltiden för att orka med dubblerandet.
En fingertoppskänsla som är lika viktig som taktiska drag och matchplanen i sig.
Att det är viktigt med blågula inslag i Europa, för föreningarnas plånbok, erfarenhet och helhetsrankingen, rimmar illa med en mentalitet där det hela tiden söks och, inte minst, hittas torftiga ursäkter.