Samtidigt som LFC-målvakten Cajsa Andersson var mitt uppe i fotbollskarriären utbildade hon sig till civilingenjör i medicinsk teknik vid KTH i Stockholm och jobbade då på Universitetssjukhuset (US) i Linköping.
Hon flyttade sen norrut och tog sitt tredje SM-guld med Piteå innan hon beslutade sig för att återvända till LFC. Men starten i den nygamla klubben har inte blivit som tänkt på grund av det rådande läget med coronavirusets spridning.
– Jag började fundera på om de på US skulle behöva min hjälp. Sen hörde faktiskt min gamla arbetsgivare av sig och nu är jag tillbaka på ungefär 75 procent, säger Andersson.
Vad gör du?
– Vi sysslar med förebyggande underhåll av apparater som används i vården, bland annat respiratorer. Jag själv gör en del grundläggande saker för att ge utrymme för kollegorna att utföra det viktigaste uppdraget just nu, att kunna skapa så många vårdplatser som möjligt.
Hur är läget och stämningen inne på sjukhuset?
– Det är mycket att göra, för alla, men jag tycker att det är fokuserat och under kontroll. Det är inte alls något kaos, även om inte jag ser alla delar av sjukhuset i det arbete jag utför.
Hur länge ska du jobba?
– Vi har sagt fram till den 1 juni i det här första skedet, sen får vi se hur situationen är då.
Cajsa hade inte tänkt att jobba alls under den här säsongen, för att ge fotbollen en rejäl chans.
– Tidigare har jag antingen pluggat eller jobbat och nu planerade jag att bara fokusera på fotbollen, i alla fall fram till sommaren, för att se hur det skulle påverka mig. Men nu blev det inte som varken jag eller någon annan tänkt sig och då får man göra det bästa av situationen.
När det gäller det sportsliga har LFC tagit två veckors paus där spelarna får sköta träningen själv på hemmaplan. Än så länge är det ingen som vet när, om eller hur den damallsvenska säsongen startar.
– Vi ska hålla oss hemma så mycket som möjligt och inte gå till gymmet och så vidare. Vi har fått program av vår fysio i laget som vi ska hålla oss till och än så länge tycker jag att det har fungerat bra. Men självklart är det så att man längtar efter både fotbollen och efter lagkompisarna, man vill verkligen att det ska kunna komma igång.
– Om längtan blir för stor får man väl boka planen och ta med nån tränare eller spelare för att få känna på lite skott.