När Patrik Gustavsson svarar i telefonen har han och det thailändska U23-landslaget just satt fötterna i Uzbekistan, värdnationen för Asiatiska mästerskapen för U23-landslag som startar på torsdag.
Åtvidaberg och Sylvias ex-spelare drivs av att ta Thailand till vinst – och jagar revansch efter en svidande finalförlust mot premiärmotståndet Vietnam i Southeast Asian Games för en dryg vecka sedan.
– Vi har rest hela dagen. Det är finare än jag trodde här, säger Gustavsson till Sporten och är upptagen med ett späckat landslagsschema just nu.
De sex matcherna på två veckor i Southeast Asian Games spelades inför storpublik upp mot 35-40 000 åskådare i Hanoi och Nam Dinh.
– Vi hade alla mot oss i finalen, skrattar Gustavsson. Det var ett jäkla tryck och en tung förlust men vi tar dom nu i stället.
I januari köptes Patrik Gustavsson loss från sitt Sylvia-kontrakt när topplaget BG Pathum United satsade på Gustavsson som hade haft en stark säsong i norrettan med tio mål.
Med en gång lånades 21-åringen ut till Chiangmai FC, där det blev tre mål på åtta starter och även i U23-landslaget har Gustavsson ett bra snitt.
– Det är ganska stora kontraster jämfört med Sylvia. Att vara hemma, spela fotboll och jobba på lager. Det här är ett äventyr som jag inte vill ha ogjort, säger Gustavsson.
I samband med övergången sa du att kommer vara mångmiljonär inom något år, det stämmer?
– Ha ha. Jag vill inte prata så mycket om det där men jag ljuger inte. Vad kan jag säga? Jag tjänar bra men är ambitiös och vill satsa stenhårt.
Snart, när ligan startar i Thailand igen, så kommer Patrik Gustavsson att flytta till Bangkok och vara med på BG Pathums försäsong.
– Det är en annan sorts fotboll. Inte så taktiskt, det finns ingen garanti att man får bollar serverade men individuellt, snabbheten och tekniken, är riktigt bra. Jag har kommit in bra i det och delade skytteligatiteln i Southeast Asian Games med tre mål på sex matcher.
Det blir ingen semester för dig?
– Meningen var att jag skulle åka hem. Min pappa har fått ett cancerbesked och det är jobbigt. Jag var på väg att åka hem men då fick familjen corona så jag stannade här. Han (pappan) har en stor del i att jag kommit hit. Det är han som tränat mig.