Byggt med olika rörbitar. Det väderslitna nätet finns fortfarande kvar på det idag något svajiga målet. Fullt funktionsdugligt, för den som vill stilla sin fotbollshunger.
– Pappa byggde den. Vi var väl här nästan jämnt när det inte hade något annat att göra, säger Jessica Samuelsson om gräsplätten som formade en landslagsback som spelat hem ett OS-silver, och tre SM-guld.
Den här förmiddagen är sådär coronaödslig på människor som vi alla tvingats uppleva de sista veckorna. En dryg armlängds avstånd är det som gäller för FC Rosengårdsspelaren när hon är hemma i Åby och hälsar på föräldrahemmet och systrarna.
Andra omgången av damallsvenskan skulle spelats, istället blev det fyra påsklediga dagar.
– Nu hade jag gärna velat börja spela. Jag som inte har fått så många matcher efter att jag kom hem från Arsenal hade sett fram emot premiären. Nu har jag äntligen en hel försäsong i kroppen, säger Jessica på besök från Malmö.
FC Rosengård har tränat fullt ut under coronastoppet.
Är du orolig att själv bli sjuk?
– Nej. Minsta lilla så stannar man hemma alla är noga med det. Blir jag sjuk så blir jag sjuk, jag känner ingen panik för det. Men som det utvecklats sig blir det nästan som en ny försäsong, den första har hållit på sedan november.
Ett stenkast från "ängen", ligger Hultdalsskolan som Jessica lämnade precis innan de omfattande renoveringarna drog igång av högstadiet som byggdes tidigt på 1960-talet.
Nu är skolorna i Åby toppmoderna och uppgraderade för framtiden.
– Det har byggts om en hel del sedan man gick här. Det pratades om en renovering när jag gick på skolan men det var först när vi flyttade in till gymnasiet i stan som det satte fart. Jag var faktiskt härinne efter att jag sprang på Åby och träffade Håkan (Fridén). Det blev att skriva autografer. Det var kul. Men jag har inte varit därinne sedan dess, säger Jessica utanför Hultdalshallens röda tegelvägg.
Ett stenkast bort ligger Gästgivaregården, som var ett naturligt vägstopp från mitten av 1600-talet. Gäster som Drottning Kristina, Axel von Fersen och Carl von Linné har passerat genom historien.
Idag hör de historiska trähusen till skolan, med boulebana bakom huvudbyggnaden. På den historiska platsen brukade den lokala sommaridrottsskolan samlas och ha sina avslutningar. I ett av de små röda husen har Åbys aktiva seniorer sina samlingar och fester.
– Mormor är med i det gänget, säger Jessica och vänder blicken mot PRO-skylten i fönstret.
Ditt största fans?
– Det är hon väl. Det var tråkigt att hon inte kunde vara med på påskfirandet med familjen. Vi var där, pratade via balkongen, men hon är också lite rädd och det är väl bra. Jag är inte rädd, men jag vill verkligen inte föra det vidare till någon annan.
Det är här, och på "IP" Jessica har rört sig mest.
– Det finns knappast några nackdelar med växa upp här. Skolan, Åby IP, "Hultahallen", där jag spelade handboll, inomhusträningarna med fotbollen. Åby för mig är min hemort. Det finns mycket gamla minnen. Det här stället är så bra på det sättet. Jag gillade att sporta och precis allting fanns här. Sedan var det så nära in till stan när jag gick i gymnasiet. Bara att ta bussen.
Är Åby en egen liten filtbubbla – vi mot världen?
– Klart att de från Krokek och stan var en annan del då. Idag bor knappast någon av vännerna som man är riktigt tajt med kvar, utan i stan. Det är kul att följa de som är i min egen ålder även idag. Förhoppningsvis kan man uppleva de där sjöarna på sommaren igen, om man flyttar tillbaka en dag.
Åby, en trygg plats att växa upp i, som man kanske flyttar tillbaka till.
Idag spelar Jessica FC Rosengård.
Stor kontrast mot lilla Åby?
– Vi heter Rosengård, men bara herrlaget som spelar där. Jag har inte varit därute så mycket mer än när vi skulle träna tidigt på gräs. Vi kör mest på Malmö IP som ligger mitt i stan.
Det blev aldrig någon sammanslagning med Malmö FF när de flirtade med damklubbarna, men till slut startade eget?
– Jag vet faktiskt inte om det var aktuellt. De splittrades upp av en anledning tidigare. Rosengård var ett MFF-lag från början. När de inte ville satsa på damfotbollen tog vår klubb en annan väg sedan många år tillbaka. Jag vet inte ens om vi skulle haft viljan att det skulle bli så igen, när vi skapat något själva.
Jessica och sambon trivs i Malmö.
– Restauranger, caféer. Det är nära till Europa, säger hon.
Det finns ett liv även efter pandemin.