Den evighetslånga vårsäsongen avslutades med segern på Grimsta IP mot Brommapojkarna, vilket gav ett perfekt läge in i sommaruppehållet och inför omstarten.
Väl där:
Förlust, inget vidare insats och ett antal frågetecken att räta ut efter 0–1 hemma mot Kif Örebro för en vecka sedan. Var stod IFK inför hösten? Var det på väg mot "pekingsk" höstångest trots allt?
IFK:s svar var en insats som växte och som till slut gav en hel del av de besked som laget behövde. Segern mot Uppsala skickar upp IFK på 20 poäng och relativt säker mark inför de sju återstående matcherna. Jag vet att det inte är klart med nytt kontrakt rent matematiskt för det, men det här läget har jag svårt att se inte ska räcka för att det ska bli damallsvensk fotboll i Norrköping även nästa år.
Att så många lag bakom ska ta in så många poäng, och gå förbi, känns inte troligt.
Att ta sig an en högre serie som nykomling, dessutom för ett IFK som rusat fort uppåt genom serierna, brukar handla om några viktiga saker.
Få en bra start.
Vinna rätt matcher.
Ha en stabilitet och struktur som gör att man är med i matcherna.
Där har IFK prickat åtminstone ett par punkter klockrent. Starten var överraskande bra. Laget har visserligen ett par plumpar mot övriga lag på undre halvan men har ändå i mångt och mycket slagit rätt lag, precis som man gjorde med Uppsala nu. Och framför allt har man aldrig fallit igenom i matcherna utan varit med nästan varje gång, även när det sett skakigt ut.
För det har det såklart också gjort periodvis, inte minst under perioden med nio raka förluster. Starten mot Uppsala var ärligt talat inte heller så bra om man ser till det offensiva spelet, det var många felpass under de första 20 minuterna och Uppsala tilläts ha och vinna boll där. Just där fanns det just tålamodet och den defensiva strukturen som gjorde att det ändå inte blev farligt bakåt, och sedan växte laget in i det och tog över efter Shannon Woellers ledningsmål.
Chelsie Dawbers 2–0 och övertaget som IFK då hade i den andra halvleken borde ha spikat segern men Uppsala reducerade och på slutet var det rörigt igen innan slutsignalen väl kom.
Där var IFK lite illa ute.
Men ledningen höll och klivet mot nytt kontrakt var sjumila-stort.
Det som är IFK:s nästa steg, om vi nu räknar med att det blir allsvenskt spel även nästa år, är att lyfta det egna offensiva spelet ytterligare ett par nivåer för att kunna utmana uppåt i tabellen. Där finns det steg att ta för att kunna dominera matcherna tydligare, speciellt på hemmaplan. Det är förmodligen inte en slump att IFK tagit lika många poäng hemma som borta hittills den här säsongen – och att man av de 21 mål som gjorts framåt svarat för 13 av dem på bortaplan.
Därför var den här segern, och att det lossnade en del offensivt på Platinumcars Arena, också ett viktigt besked inför den fortsatta hösten.
På tal om besked. My Cato fortsätter att visa att hon klarat steget från elitettan till allsvenskan på ett ypperligt sätt. Cato har varit viktigaste spelaren för IFK i högsta serien och hon var bäst på planen även mot Uppsala.
Nyttig, involverad och företagsam både framåt och bakåt. Det är viktigt för IFK att hon skrev ett långt kontrakt redan innan säsongen.