Det kan inte tonas ned. Ända sedan slutsignalen i Sandviken för vecka sedan, ungefär samtidigt som Tobias Sana skickade in 1–1-kvitteringen på straff mot Sundsvall, har gruppavgörandet funnits där i tankarna.
Nu är vi där.
Och vet ni?
Det är länge sedan jag kände samma ivriga hunger till en match. Att se var det här tar vägen och hur IFK Norrköping kommer agera.
Bakom 4–1-vinsten i Sandviken fanns det så många faktorer som kunde stjälpt Kamraterna men efter alla skador, sena återbud och omkastningar blev det tre bollar upp, andra raka och det kändes oväntat starkt gjort.
(Tecken eller inte: på sociala medier kom ettårspåminnelsen om Tvååker-magplasket förra vintern).
"Var det tidig inbankad vinnarmentalitet vi såg?", blev vinkeln i krönikan och det är just den bollen – om det här IFK-laget under Rikard Norling kan fortsätta att hitta vägar till segrar där man tidigare i stället hittade sätt att gå bort sig, som hettar mest att plocka upp.
Den här gruppfinalen känns mer förtätad än att en kvartsfinal står på spel.
Inte bara för att IFK Norrköping gjort det till en taktlös ovana att slänga bort cupspelet. Regerande mästarna IFK Göteborg har seglat upp som Sveriges mest engagerande lag.
Anledningarna stavas: Marcus Berg, Oscar Wendt och – inte minst: Marek Hamsik och det är tydligt att fjolårets allsvenska tolva inte har för avsikt att fortsätta plaska runt i ett allsvenskt tomrum, eller stoltsera med landets yngsta medelålder heller för den delen.
Ingen av de landslagsmeriterade fullblodsproffsen kommer att vara på konstgräset på söndagskvällen, men det finns en stor chans att Simon Thern spelar. Precis som Linus Hallenius spelade i första gruppmatchen (2–0 till IFK).
Ytterligare en stimulerande tillsats med Thern i på motståndarhalvan, men mest spänd är jag på att se hur IFK Norrköping tar sig an det här.
Taktiskt.
Spelmässigt.
Hur mycket man vill bestämma och äga.
Mycket av det löser sig på egen hand med herrar Adegbenro, Levi och Haksabanovic längst fram, men med tanke på att det krävdes ett par dagar att läka samman efter Sandviken och att det enda definitiva skadebeskedet från IFK-huset var att Christopher Telo inte kommer att vara att räkna med på en månad så finns det en osäkerhet runt startelvan.
Viktor Agardius har vad som krävs för att ersätta Telo rakt av, med en naturlig vänsterfot dessutom.
Det blir en spänd väntan om Oscar Jansson återhämtat sig efter smällen mot skallen som krävde ett par stygn. Målvakten har sakta stegrat igång i veckan.
Kryss räcker för IFK Norrköping. Blåvitt måste gå för det och det spetsar förutsättningarna ytterligare. Du kan komma undan med att tumma på balansen på andra ställen, mot ett IFK som gjort sig kända som ett av landets bästa omställningslag blir du straffad – och med de extra meterna att löpa på kan du inte stoppa Sead Haksabanovic i den form han är i.
Det är inte på något sätt oväntat att det är kamratföreningarna som gör upp om kvartsfinalplatsen.
Att IFK Norrköping (cupmästare sex gånger) och IFK Göteborg (åtta cupguld) var favoriter i grupp 6 och skulle mötas i sista omgången serverades tidigt som en aptitretare som vi äntligen får hugga i oss.
Här finns det en möjlighet att på allvar skifta färg på försäsongen, se till att dra upp gradantalet och dra in vinnarluft i lungorna.
Det ska inte underskattas att skapa en tidig känsla av medgång och, inte minst, skicka en signal till allsvenska konkurrenter att ni kommer få jobba mot oss. Vi är i fas. Vi har någonting på gång.
IFK Göteborg, med allas blickar på sig, kommer till Norrköping med kravet på sig att vinna.
Där har hemmalaget visat prov att de tagit kliv mot något som lovar gott under Rikard Norling. Striktare taktiska drag och ett högre tonfall fyller träningarna, men IFK-tränaren skjuts bryskt tillbaka ett par steg om cupen tar slut här.
Kvartsfinal och prestationen är, hur tidigt det än må vara, tillräckligt övertygande för att prata om drömstart.
– Det är sex matcher till Europa, sa Linus Wahlqvist när cupen startade.
Jag kan knappt vänta på att se hur IFK Norrköping möter utmaningen att ta sig halvvägs dit.