I februari kollapsade Kristoffer Olsson i sitt hem. Landslagsmittfältaren från Norrköping drabbades av flera blodproppar i hjärnan och vårdades medvetslös i respirator.
I augusti blev 29-åringen utskriven från sin rehabilitering på Hammel Neurocenter och sedan en tid tillbaka har han börjat med individuell fotbollsträning två dagar i veckan.
I en intervju med SVT öppnar Kristoffer Olsson upp om den svåra tiden.
– Innan jag dör skulle jag verkligen kunna och vilja skriva en bok om det här, säger han i reportaget.
När Midtjylland vann danska ligan i slutet av maj kunde Kristoffer Olsson fira med sina lagkamrater.
– Första två månaderna, hela mars och april, tänkte jag inte en enda sekund på fotboll. Det är första gången någonsin som jag inte tänkt på fotboll. Jättesjukt. Men sen kom det tillbaka lite i slutet av april och maj. Nu tänker jag inte på fotboll 24/7, men väldigt, väldigt mycket, säger han till SVT.
Kristoffer Olsson, som har kontrakt med Midtjylland till sommaren 2026, är fullt inställd på comeback. Han upplever målsättningen som realistisk.
– Hundra procent är det så. Sen kommer det ta tid. Om det tar ett år, ett halvår eller två år innan jag är tillbaka till den formen jag hade... men när jag väl når den är jag helt säker på att jag kommer vara bättre än någonsin. Det som jag varit med om gör mig starkare, men också att jag älskar att spela fotboll igen. Det har inte alltid varit så, jag har haft år där jag gått ut och tränat och gjort mitt bästa så klart men det har inte varit så jävla kul att spela, säger han till SVT.
I reportaget berättar Kristoffer Olsson att han inte minns någonting från den första tiden under sjukdomsförloppet.
– Min syster sa en bra grej: "Kristoffer, vet du, det är bra att du inte kommer ihåg det här för det var egentligen inget viktigt". Det var bara att jag knappt kunde prata, att jag knappt kunde röra mig – allting. Det var verkligen som att jag var halvt död, säger han.
Kristoffer Olssons mamma Lena pratar också om den ofattbara tiden.
– Den första veckan visste vi inte alls hur det skulle gå, läkaren visste inte. Då tog vi en dag, eller nästan en timme, i taget. De två första veckorna var de värsta i mitt liv, säger hon till SVT.
– När han satt med handen och rörde sin vänstra hand fram på låret, och rörde fingret, då kände man: "Nu finns det hopp, han fixar det här". Sedan gjorde de olika tester på fötter och händer, då såg man att han reagerade.
Kristoffer Olsson säger att han för tillfället mår jättebra.
– Nu är det inte overkligt, nu förstår jag helt hundra att man kan ha otur i livet och råka ut för sjuka grejer. Det här är verklighet, det här är verkligheten som jag har varit med om, säger han till SVT.