Att ha Platinumcars Arena som hemmaborg och spela för IFK Norrköping hade Ståhl tackat ja till alla dagar i veckan.
Blott fyra starter i division 1 under fjolåret var ingen höjdare.
Redan i år har Anton Ståhl, på de tio första omgångarna med Sylvia, fördubblat det antalet då hans namn har plitats in i startelvan åtta gånger av tränaren Anes Mravac.
Solen skiner över Norrköping när vi möter upp Anton Ståhl innan Sylvias måndagspass, och solen har skinit en hel del på honom själv under den första delen av säsongen.
Molnen på himlen var fler och mörkare 2020.
– Det året var en riktig besvikelse för mig. Rickard (Johansson, nu i damallsvenska Kif Örebro) var tränare och jag spelade jättebra under försäsongen och fick massa hopp och chanser. Sen fick jag en fraktur i foten förra våren när jag var med i en U21-match med IFK, säger Anton Ståhl och fortsätter:
– Jag fattade inte att skadan var så illa, så jag körde vidare i matchen. Dagen efter träffade jag "Macke" (Marcus Linnér, nu fysioterapeut i Helsingborg). Han kollade på foten i fem sekunder och skickade mig till akuten direkt. Det var en spricka i foten, en flisa var lös, säger Anton.
Hur kunde du fullfölja matchen?
– Alltså, det kändes ju. Men jag trodde inte det var något mer än en vanlig stämpling som gav ett blåmärke.
Sex veckor med gips väntade, och det dröjde ytterligare tre månader innan han kunde börja träna för fullt igen. Därefter blev det mycket bänknötande plus ett antal matcher på lån till Eneby BK i division 3.
– Det var skönt att få spela lite i Eneby även om det inte var samma kvalitet alls. Men jag är tacksam över tiden där. Jag kom in och fick spela, det var ett skönt gäng även om det kändes sådär att ta någon annans plats där, säger Anton Ståhl.
Anton Ståhl fostrades i Söderköpings IK och representerade SIK fram till årskurs nio då han gick till IFK Norrköping. Han beskriver med glädje åren i IFK-akademin som ytterst utvecklande.
Att han ännu inte har norpat ett A-lagskontrakt med IFK Norrköping är inget som håller honom sömnlös om nätterna. Han inser att konkurrensen är benhård.
– Jag blir absolut inte besviken. Det är IFK:s beslut och man vet att om man har fått träna mycket med A-laget, så kommer man antagligen att få ett kontrakt. Jag har inte presterat nog. Men visst hade det varit hur kul som helst, det är ett av målen man har, att kunna leva på fotbollen. Det är ju drömjobbet, säger Anton Ståhl som gjorde ett inhopp på Tele2 Arena i IFK Norrköpings träningsmatch mot Hammarby under årets försäsong.
Inför 2021 var Anton Ståhl hungrig som en varg.
– Jag var astaggad. Och det känns bra. För lagets del, många har sagt att vi har tappat många bra spelare. Det har vi gjort, men jag känner att vi är ett bättre lag även om vi kanske hade vassar kvalitéer förra året. Jag tycker att vi har stått upp bra hittills, men har lite problem med att få till det där sista lilla i att skapa målchanser, säger Ståhl.
Anton Ståhl
Hur har det känts för egen del med gott om speltid?
– Det har varit jätteskönt. Jag gillar Anes som fan. Han tror på mig, han är ärlig med mig och förklarar alltid vad det är man behöver bli bättre på. Förra året hade jag knappt någon kontakt med tränaren. Nu pratar jag med tränaren hela tiden. Det är klass på Anes, han brinner för det och det måste man om man vill uppåt. Jag kan absolut se honom på en högre nivå.
Anton Ståhl startade i de åtta första matcherna i seriespelet. I de två senaste bataljerna har han inlett på kvisten.
– Det gör bara att jag blir mer sugen på att leverera igen. Jag vet vad jag behöver förbättra, säger Ståhl.
Hur är vardagen som fotbollsspelare i ettan, det är inte direkt glassigt?
– Alla i laget jobbar nästan. Jag jobbar som elevresurs på en skola. Vissa är på andra skolor, lager, telefonförsäljare. Mitt jobb passar mig, det är inte så ansträngande fysiskt, jag orkar lägga fullt krut på träningarna med Sylvia. Sen får jag mat under arbetsdagen och träffar folk. Jag hade säkert kunnat utvecklas dubbelt så mycket om jag bara hade kunnat köra fotboll. Men det är så det är i ettan, ekonomin finns inte.
Härdande inför en eventuellt högre nivå i framtiden?
– Absolut. Det ska inte alltid vara lätt i livet, man ska få kämpa sig till saker också. Vissa har ju bara fått proffslivet direkt. En annan har gått till jobbet varje dag, gått upp klockan sju och kommit hem klockan åtta på kvällen.
Anton Ståhl i mötet mot Hammarby i februari.