Rasmus Lauritsen, Isak Bergmann Jóhannesson och Sead Haksabanovic behöver en trea i kväll - lika mycket som ett sista chansen-pressat Häcken.
Det är inte länge sedan – 16 juli, efter 2–0 hemma mot Örebro – som Jonathan Levi skickade upp sju fingrar i luften för att visa avståndet ned till närmaste lag i den allsvenska toppen.
Peking hade allsvenskan i ett till synes fast grepp, bestämde hur de ville ha matchbilden, domderade och glänste.
Framför serieledarna låg ett behagligt spelprogram med Varberg, Falkenberg och Mjällby. Med hur många poäng skulle gapet växa?
Stopp.
Kamraterna halkade ned från sitt moln och reste sig i ett skick som vi fortfarande inte vet exakt hur vi ska diagnostisera.
IFK Norrköping blottade svagheter i sitt skrytbygge som bara skymtats innan. Ett halvdant försvarsspel (över hela banan) straffade Peking brutalt mot Sirius och med Simon Thern ur spel försvann en trygg punkt att gå till när det inte flyter.
En framkrystad 2–0-seger mot Varberg men dubbla kryss mot Falkenberg och Mjällby ger en rättvis bild av att det är ett småkrassligt IFK Norrköping för tillfället.
Läget inför mötet mot ett sista chansen-pressat Häcken: Malmö FF tre före och Djurgården nafsar två bakom.
Där vill du inte sitta med en dalande formkurva som vapen.
Det finns ingen tid att slumra till, då hamnar du i en rävsax mellan en skånsk segermaskin, toppad med en furiös Ola Toivonen med en tydlig plan att vinna, och de regerande mästarna.
Ska du ta den kampen behöver du ha mer att komma med än vad IFK Norrköping visat på slutet. Större flexibilitet, mer effektivitet och mer fart.
Det är två lag på Hisingen ikväll som måste ha trean. Det som talar för Jens Gustafsson är att hans klubb har tio raka segrar mot Andreas Alms klubb.
Vad som talar ännu mer för IFK är att Häcken inte kan stava till "buss" eller "parkera".
Inget annat lag gjorde mer av den försenade allsvenska starten, där formades och växte IFK Norrköping till en seriös utmanare.
Men försprånget är uppkäkat både spelmässigt och i tabellen och medan det hackat har konkurrenterna hittat in i säsongen.
13:e allsvenska omgången är den viktigaste hittills. För tabellen, för självkänslan, för arbetsron.
IFK Norrköping gör ingen hemlighet av att de helst duckar allt vad favoritskap heter. Peter Hunt gjorde ett nytt försök att dra ned tabelltvåan under radarn under gårdagen.
"Topp tre skulle vara ett stort framsteg med tanke på förra årets resultat", menade IFK-bossen.
Nice try, säger jag.
IFK har visat att de vill något med Sead Haksabanovic-transfern, spetsningen med Linus Hallenius och allt vad Linus Wahlqvist bidrar med.
Man måste klara av att leverera vinster, resultat och ta titlar med ett tydligt favoritskap.
Det behöver IFK Norrköping visa. Och börja med det redan ikväll.
XXX Alexander Fransson har stött på en del farthinder i karriären. Efter den lovande starten i FC Basel bänkades IFK-kaptenen och lånades ut till Lausanne där det blev en motig period som kulminerade med att laget åkte ur. Hem och tillbaka till tryggheten i Norrköping men just nu är det inte den flytande, fina, flinka fältherre som "Alle" vill vara eller IFK behöver. En söndertrasad säsong av skador, sjukdom och in och ut i startelvan har knappast gynnat Franssons försök att nå den nivå han sitter på. Vad som blev ett bra inhopp mot Falkenberg i paus blev ett betydligt mindre lyckat inhopp mot Mjällby. Ojämnt, det lossnar inte och snart har halva allsvenska säsongen passerat.
XXX Markus Rosenberg, Ola Toivonen och Sebastian Larsson har alla vänt hem till allsvenskan för att avsluta sina karriärer. Landslagsmän med fina internationella karriärer. Vad de har mer gemensamt: de rör upp känslor, märks, syns, avskys och älskas. Knappast en tillfällighet.