De flesta av dagens spelare i allsvenskan satsade stenhårt på fotbollen som 16-åringar.
Inte Kristoffer Khazeni.
– Jag hade en period när jag var 16 år, där jag inte tyckte att fotbollen var "prio ett" kanske och då valde jag bara att spela fotboll med mina vänner. När jag blev 17 år fick jag upp glädjen och började spela division 5-fotboll. Sedan har jag jobbat mig upp genom seriesystemet. Om jag hade spelat i en akademi hade jag kanske inte hållit på med fotboll i dag, säger IFK Norrköpings nyförvärv till Fotbollskanalen.
2017 spelade Kristoffer Khazeni division 3 med Stocksund. Året efter var det division 2 med samma klubb. 2019 huserade han i ettan med Sylvia.
Nu är det alltså IFK Norrköping som gäller för 24-åringen, som betonar att man inte ska ge upp om man inte spelar i allsvenskan eller superettan som 20–21-åring.
– Jag hade en knäskada och ramlade sedan med moppen, så jag var egentligen borta från fotbollen i ett år. När man sedan kom tillbaka blev man lite bänkad och fotbollen blev väldigt seriös. Jag tyckte inte att det var särskilt kul där och då, så jag valde att spela med mina vänner när jag var typ 17. Då fick jag upp glädjen igen. Jag var också ganska liten fram till att jag var 17, men då började jag växa till mig och blev bättre. Då tyckte jag helt enkelt att det var kul igen, säger Khazeni till Fotbollskanalen.
När IFK offentliggjorde att de skrivit kontrakt med Khazani beskrev managern Jens Gustafsson mittfältaren som en exceptionell spelare.
– Jag vet inte vad jag ska kommentera kring det. Det får stå för honom, men det är såklart kul att han tycker det. Jag vet inte om jag själv ser mig som någon exceptionell spelare, men det är superkul att han tycker det i varje fall, säger Khazeni.
Kristoffer Khazeni är väl medveten om den skarpa konkurrenssituation som råder i "Peking". Han är inställd på att fightas för sin speltid när allsvenskan drar igång, när den nu gör det.
– Ja, det är klart att jag är superglad över det. När jag väl fick vet att Sylvia var intresserat var målet att ta sig till Norrköping. Jag hade väl någon superettan-klubb som jag också hade kunnat gå till, men när jag väl hörde att Sylvia och Norrköping var så pass tajta tänkte jag att jag kunde skippa att spela i superettan och gå direkt från Sylvia till Norrköping. Jag är därmed extremt glad över att jag kom till Sylvia och att jag nu är här då.