IFK återsamlades på Himmelstalund med fokus på torsdagens cupmatch borta mot Täby först och främst.
Men söndagens chock är ofrånkomlig att hänga fast vid åtminstone någon dag till. Varbergs kvittering i spöregnet i den 97:e minuten skickade negativa vibbar runt hela föreningen.
Så små är marginalerna mellan en grön pil upp eller en röd pil ner när man är i ett utsatt läge.
Oscar Jansson nickar instämmande i resonemanget när han glider i ett par badtofflor efter passet.
– Så är det, absolut. Hade vi rett ut det hade vi sagt "fan vad bra det var" liksom. Men på något sätt måste vi ändå ta med oss att vi kan. Vi får inte bli för resultatkänslosamma på något sätt. Vi får stoppa ner det vi kan dra lärdom av i ryggsäcken, säger han.
Vad säger du om sista minuten?
– Att det är fruktansvärt tungt att det blir som det blir. Och att det är sju minuter och allt det där. Men vi kan inte gömma oss bakom det. Det hände och det är som det är. Vi får jobba därifrån. Men vi tog en jäkla fight och stod upp med alla förutsättningarna som var. Vind och regn och fan och hans moster.
De matade på och fick hål på er i sista anfallet.
– Ja, exakt. Men lika jävligt som det är så är det borta på något sätt. Vi ska jobba framåt men vi kan ta med oss att vi kan spela på ett så grisigt sätt i 96.50 eller vad det är. Det finns mycket bra saker men det är fruktansvärt tungt så klart. Att vara nära tre poäng men bara få en.
Situationen som sådan, är det något du kunde ha gjort annorlunda vid målet?
– Man kan nästan alltid göra annorlunda men det faller nog tillbaka på att det är rätt beslut. Plus att den går stolpe in, det är ju som det är. Man får kolla på det men de (Varberg) gör också bra saker ibland. Men vi går på knäna. De kommer bli först på en boll och tyvärr blev det mål den här gången.
En defensiv krigarinsats på bortaplan i spöregn. Det är långt den publikvänliga offensiven som IFK i grunden vill visa upp. Men samtidigt verkar alla beredda på att det är den typen av spel som kommer behövas i många av höstens matcher.
Glen Riddersholm har implementerat den mentala inställningen att det kommer krävas en förändring i det korta perspektivet för att reda ut den här allsvenska säsongen.
– Lite så är det ju. Absolut. Vi vet att vi kan det och det kommer vi ta med oss och behöva hela vägen till november, konstaterar Oscar Jansson.
En målvakt lever i sin egen bubbla på ett annat sätt än en utespelare. Det är en mer utsatt roll där misstagen syns tydligare och det kräver ett starkt psyke för att nollställa sig hela tiden – och fortsätta jobba på även efter en motgång.
– Om jag inte hade klarat av det hade jag nog inte varit här. Det är 80/20 att vara målvakt. 80 procent mentalt och 20 procent fysiskt. Det är inte sista gången sånt här (ett sent mål) händer heller. Det blev likadant borta mot Degerfors också.
Och mot Degerfors hemma var du formidabel och fick tio spårvagnar av oss.
– Där var det liksom att sista minuten gick åt vårt håll också. Vi behöver se till att det blir fler såna.
Är du bra på att avskärma dig om omgivningen tycker saker om dig som målvakt?
– Det skulle jag säga. Men ingen vill vinna mer än vi i laget, det är det som betyder mest.
När Oscar Jansson återvände till Örebro i fjol, för första gången efter den lätt infekterade övergången, var det ett iskallt mottagande från ÖSK-klacken. Hela kortsidan var draperad med banderoller riktade mot honom som person.
Det var en annan typ av prövning och där höll både han och IFK pall för trycket och vann matchen.
– Det är en del av jobbet och den mentala delen får man jobba med som målvakt. Och igen, hade jag inte varit bra på det hade jag nog inte stått här. Sen vet jag inte om jag är bättre eller sämre än någon annan. Men jag vet hur jag ska tackla olika situationer, det har man ju lärt sig genom åren.
Kan du säga något om din säsong i stort hittills?
– Nej. Vi har tio matcher kvar, sen kan vi prata om det tycker jag. Vi ska se till att lägga allt fokus där, inte på något annat, säger Oscar Jansson.