Niklas Jihde försökte med time out-tecknet och en tafatt inbrytning för att kyla ned känslorna men då var det redan för sent.
Det var som att medla genom att sticka in handen mellan två gläfsande rottweiler-käftar.
Förlåt, jag rättar mig själv direkt: Bojan Djordjic skällde inte – men det gjorde Janne Andersson.
Förbundskaptenens tappade ansikte i Viaplays direktsändning är redan en klassiker och det kändes onödigt och ovärdigt av honom att falla ner till den här nivån. Det hade räckt om han på ett lugnt sätt hade förklarat Jesper Karlssons konkurrensläge och att det inte går att spela med fler än elva spelare men försvarstalet gick överstyr.
Segerns sötma fick snabbt en besk eftersmak när Janne Andersson hamnade på defensiven och svor och slog ifrån sig framför tv-kamerorna.
Det var "underhållning" och lite uppfriskande osvenskt, om man får säga så – men det var inte snyggt.
Bojan hanterade det dock utmärkt med lugna och sakliga inspel och jag tror inte att han vantrivdes att hamna i den här hetluften.
Det kändes dock plumpt när han försökte antyda någon form av rasistutspel när Janne Andersson frågade vem han "representerade". Det kändes mer som att Janne menade att Bojan ville fokusera på en negativ sak för svensk landslagsfotboll än att det handlade om hans serbiska rötter – så upplevde jag det i alla fall.
Oavsett det lilla blaskiga sidospåret: det var Janne som triggades igång och tappade humöret och huvudet när eftersnacket i stället borde ha handlat om segerglädje och tre poäng.
Jag har ingen aning om de två har en "beef" sedan tidigare men det kändes nästan så i alla fall. Om inte annat så avslöjades det ganska tydligt att Janne Andersson har varit en pressad man efter det bleka fjolåret. Det är i alla fall min amatörmässiga psykologiska analys.
En förbundskapten i balans hade bara låtit frågan om Jesper Karlssons ringa speltid rinna av på ett snyggt sätt och sen hade intervjun gått vidare och handlat om matchen och de tre poängens betydelse för det fortsatta kvalet.
Nu känns det som att Janne Andersson, trots framgången mot Azerbajdzjan, är en ännu mer pressad man än innan matchen.
Det är i alla fall ett friskhetstecken att han och förbundet har försökt att pudla i efterhand.
"Janne är ångerfull. Jag tror att det är bra om Bojan och Janne pratar med varandra", sa landslagschefen Jens T Andersson till media i natt.
Det kan nog vara ett bra första steg men tyvärr känns skadan redan skedd.
Det här var inte vad svensk landslagsfotboll behövde för att jobba sig upp ur svackan med missat VM och fiaskot i Nations League.
Tillägg efter Janne Anderssons och landslagets presskonferens:
Det är ingen tvekan att det var en självkritisk förbundskapten som tog till orda inför den stora presskåren dagen efter matchen. Janne Andersson bad om ursäkt för sitt beteende och var själv förvånad över att han spårade ur som han gjorde.
Han lovade bättring men sa också att det är mänskligt att fela.
Så är det.
Det var i alla fall bra att ställa upp och svara på alla frågor. Han sa också än en gång att han respekterar alla människor, oavsett bakgrund, och att det var först i efterhand som han förstod att hans uttalande till Bojan Djordjic kunde misstolkas som något annat.
Janne hade inte fått tag i Bojan än men skulle fortsätta söka honom.
Det kanske inte blev ett "lyckligt slut" på landslagssamlingen men Janne Andersson gjorde i alla fall det enda rätta efter sitt oväntade känsloutbrott.