Guldmakaren i Norrköping har gått vidare. Efter att ha fått stadens kärlek har han lyckats ganska bra med att nå även det svenska folket. Janne Anderssons svenska landslag står inför det första världsmästerskapet sedan 2006.
Det var det nog kanske inte så många som trodde när han tog över, flera tongivande spelare valde att lämna över till en ny generation – och dessutom en kvallottning som inte direkt såg lätt ut.
– Det finns några milstolpar. En är första matchen (Holland). Den överlevde vi kan man säga. Frankrike borta var nästa. Vi förlorade med 1–2 men vi kunde ha tagit poäng eller till och med vunnit. Där fick vi en känsla att vårt spel funkar mot de bästa i världen, och det gav ett förtroende utåt också. Portugal borta där vi matchade andrauppställningen och vann gav en boost och sedan hade vi Frankrike hemma och Olas (Toivonen) mål på slutet, säger Andersson när Sporten får en egen intervjutid med honom på Svenska Fotbollsförbundets kansli i Solna.
Han reflekterar en sekund. Och tillägger:
– Resan var häftig.
Ni har fått folket med er snabbt.
– Ja, mot Luxemburg satte vi publikrekord på Friends. Man märker intresset runt omkring för det vi gör. Som ambassadör för fotbollen som min roll är kunde jag vara med överallt om jag ville. Vi tackar nej till så mycket att det är helt otroligt. Och det beror inte på att jag är fantastisk utan på att jag är förbundskapten och att det finns ett sådant intresse för landslaget.
Som allsvensk tränare under 19 säsonger (496 matcher) har han tagit många beslut. Den 15 maj ska han presentera sin första VM-trupp någonsin.
– Det är något jag har väldigt stor respekt för. Jag har skrivit kontrakt med spelare, avslutat kontrakt, petat spelare ... men det här är det absolut tuffaste fotbollsbeslutet jag tagit.
En spelare kan bli besviken på om han inte får spela nästa match, nu är det ett VM som många kanske bara får en chans att uppleva i karriären ...
– Så kan det ju vara och det är just det jag har en jäkla stor respekt för, svarar Janne som har en stomme klar i huvudet men också en del öppna platser ännu.
Chansen att det fladdrar upp en VM-joker i sista stund?
– Á la Tomas Brolin ...
Exakt.
– Idag kan vi se alla matcher som tv-produceras och kan i stort sett följa alla svenska spelare. Nu gör vi inte det, men vi har 70–80 som vi kollar noggrannt. Att det helt plöstligt skulle ploppa upp någon från ingenstans, det tror jag inte på. Men det finns ett antal som inte varit med men som varit nära. Så visst kan det hända grejer, det är inte stängt.
Efter att ha lämnat IFK på sommaren 2016 har Janne Andersson haft några av sina spelare under Norrköpingstiden även i landslaget. Några är aktuella nu också.
Christoffer Nyman?
– Han har gjort det bra när han varit med. Han har haft en höst med skador och nu är han skadad igen. Han finns med i resonemanget men det sista halvåret har inte varit bra för honom, säger Janne innan tyska klubben Eintracht Brauschweig gick ut med att säsongen troligen är över för "Totte".
Alexander Fransson?
– Han är också med i resonemanget såklart. Jag var och såg honom i Basel i höstas och då gjorde han det bra. Sedan fick han inte spela och jag var väldigt förvånad över det för när jag såg honom var han bäst på planen. Jag lägger ingen värdering i spelarnas klubbar på det sättet, men jag tror klubbytet (utlånad till Lausanne) var bra för honom så han får spela. Vi får se vad det leder till.
Även Isaac Kiese Thelin och Ken Sema har varit med och är i högsta grad aktuella inför sommarens mästerskap.
– Jag var av en tillfällighet inne på NT nyligen och kollade ett tv-reportage som ni gjorde från träningslägret 2013. Det var "hemma-hos" på hotellet med just Ken och Isaac. Det var häftigt att se nu i efterhand.
När du lämnade Norrköping gjorde vi intervju med dig när vi gick från hemmet i Lindö till Östgötaporten, då pratade du om hur det skulle bli att bli förbundskapten. Har det varit som du trodde?
– Jag hade nog inte så stora förväntningar egentligen. Mer än att jag tyckte det var enormt stort såklart och det tycker jag fortfarande efter två år. Stort och hedrande. Tittar jag på det utifrån och tänker att jag är förbundskapten tycker jag det är jättekonstigt fortfarande. När jag jobbar så jobbar jag ju, där har jag kommit in i det, men när jag tar ett steg bort och ser på det är det svårt att vänja sig vid tanken, säger Janne och fortsätter:
– Efter att vi tagit oss till VM på San Siro hade jag en häftig upplevelse. Det var mycket ståhej där nere kan man säga, haha. Sedan festade vi, jag gick och la mig först och sedan åkte vi hem. Ett dygn senare var jag ute och gick på kyrkogården i Lidingö där jag bor strax intill, med vår hund Konrad. Helt ensam. Det var helt tyst. Då kände man, det där igår ... har det verkligen hänt? Var jag där? Den kontrasten var häftig.
Nu står han inför sitt första VM. Och det är naturligtvis speciellt i sig.
– VM är världens största arrangemang. Att få uppleva det för en gammal halvtaskig fotbollstränare från Alevallen i Halmstad är häftigt, säger Janne med ett nytt skratt.
– Det är stort. Men sedan får man ju börja jobba. Ta tag i grejerna. Jobbet är samma även om det är en annan dimension på det. Man ska inte krångla till det heller.
Vad är din relation till Norrköping idag?
– Jag följer ju IFK såklart, men inte så extremt för jag tycker jag har hyfsad koll och jag måste ju följa andra också. När man kommer till en stad som fotbollsmanager blir man ganska begränsad. Man umgås med de människor man lär känna genom det, man hinner inte så mycket annat. Var sak har sin tid, men när jag passerar på vägen ibland brukar jag tänka på att jag faktiskt var där i fem och ett halvt år.
Känner du stolthet då?
– Det kan jag göra. Jag är dålig på att njuta när jag är i någonting. Men när jag tittar tillbaka måste jag säga att vi gjorde det för jäkla bra. Ska man högst upp krävs det en del.
Precis som det kommer göra för hans landslag i sommar när först och främst Mexiko, Tyskland och Sydkorea väntar i gruppspelet i Ryssland.