Det är redan en av de hetaste debatterna, ständigt närvarande och blossar igång med jämna mellanrum. En av de mer polariserade som vi sett runt fotbollen på ganska länge dessutom. De som är för är verkligen för.
De som är emot är lika emot.
Varför är det ens en grej här och nu? För att 30 av de 31 högsta ligorna i Europa idag har systemet implementerat på ett eller annat sätt och där Sverige är undantaget. Och för att det förr eller senare måste komma till något slags beslut i frågan även här.
Förespråkarna menar att Sverige halkar efter övriga fotbollsvärlden om vi inte inför det – och motståndarna att det förstör svensk fotboll. En majoritet av svenska elitklubbar har redan medlemsbeslut att jobba emot ett införande så varför är frågan egentligen inte avgjord i och med det?
För mig har fotboll och idrott varit ett jobb under ganska många år nu. Det finns en distans i det – man följer allt med en yrkesmässig neutralitet, även de lag man som ung var supporter till får man en annan relation till.
Det ska vara så. Och i den rollen förstår jag och lyssnar på argumenten från båda sidorna – och kan sätta mig in hur respektive sida tänker här. Men jag kan fortfarande också relatera till hur det är att stå i en klack, att följa ett lag med passion, att vara hängiven och lägga sin tid på det man älskar. Vad hade den unga jag tyckt om VAR?
Där är svaret enkelt.
Det går inte att gömma sig för och det avgör frågan för min personliga del. Den unga jag hade såklart varit emot det just för att det är emot vad fotboll var och handlade om för mig när jag stod på en läktare. Jag stod inte på läktaren för att få se millimeter-rättvisa, för att veta om någon var tre hårstrån offside eller om det fanns en armbåge på fel ställe vid en straffsituation.
Jag stod där för den genuina glädjen, passionen och kärleken till supporterskapet.
Och det är vad fotbollen handlar om. Utan de hängivna på läktarna, utan inramningen, är fotbollen inte samma sak. Utan känslorna som det handlar om. Att fira ett mål – inte att se ett mål, invänta ett beslut och därefter veta om man ska fira eller inte. Det tar bort så mycket av vad det i grunden skalas ner till och handlar om för det som var supporterskap för mig.
Jag kan rent allmänt förstå argumenten för att man vill att saker ska bli rätt, att det är så mycket pengar det handlar om, att domare hamnar i svåra situationer – men VAR som vi känner till det idag skapar ju minst lika många diskussioner. De flyttas bara. Och det blir inte rätt varje gång nu heller. Bedömningar ska fortfarande göras.
Om jag ser till de mästerskap som spelats på senare år, VM i Qatar för herrarna i vintras och damernas VM i Australien och Nya Zeeland under sommaren – aldrig har väl så mycket fokus riktats mot just domsluten som nu? Varenda ett vevas och ältas och diskuteras. Nagelfars och visas upp med linjer och streck.
Rätt eller fel?
Jag är många gånger inte ett dugg klokare trots att VAR finns. Det är inte sällan lika svårt att förstå ändå. Nyligen blev det helt fel i Premier League när Liverpool mötte Tottenham för att ta ett exempel till.
Jag ska inte säga att jag måste ha min ståndpunkt för all framtid, om det skulle komma bättre system som funkar mycket bättre än de som finns idag skulle det möjligen kunna komma i ett annat ljus.
Men det som finns idag vill jag inte se.