Andreas Alm och fystränaren Jamie Steel.
Fotbollsåret inleddes inne i värmen i Teknikhallen.
Jamie Steels fysövningar stod i fokus men det blev ett par lätta bollövningar också, under nya tränaren Andreas Alms intensiva övervakning.
Efter en dryg timme var passet över.
Alm kom som spelare till IFK 2003. Drygt 20 år senare kliver han i en helt annan roll, efter att ha fått sparken från danska Odense i början av november.
Han kommer till en klubb som slickar såren efter två sparkade tränare på ett och ett halvt år – och ett par bleka placeringar i rad.
Kan två stukade själar bli en framgångsrik enhet tillsammans?
– Målbilden är att vi ska bli bra på att göra saker tillsammans. Det låter som en självklarhet men det är också det som är det svåraste, att känna att man verkligen gör allt tillsammans. Laganda är en central del i klubben och det tror jag kommer vara viktigt för oss, säger Alm efter att spelarna försvunnit in till gymmet för den sista delen av träningen.
Andreas Alm.
Hur pass sargad känner du dig efter avskedet från Odense?
– Det startade bra och de såg en lång framtid med mig. Jag förnyade mitt avtal i februari. Varken jag eller klubben hade någon plan på något annat men på kort sikt är tränare resultatkänsliga. Men jag drev det som klubben sa att jag skulle göra och jag drev det jag trodde på in i det sista. Då tror jag att man mår mycket bättre när man går vidare också. Så jag känner mig ganska bra. Två och ett halvt år i Superligan är en god erfarenhet, säger Alm, som även tränade Vejle 2016-17.
Hur ser du på IFK:s plats i näringskedjan efter guldet 2015?
– Det är ju alltid så att det senaste resultatet präglar tanken. Det har varit ett par år med placeringar som kanske har gett uppmärksamhet åt det negativa hållet. Samtidigt är jag helt övertygad om att med de spelare, människor och tränare som har varit här så är det bra saker som har gjorts. Jag tror inte på att riva ner en massa saker. Man ska ta hand om det som är gjort och sen skruva till det som vi tror kan göra det ännu bättre.
Nyförvärvet Ismet Lushaku.
Rent spelarmässigt är IFK:s trupp inte spikad. Ismet Lushaku är det enda nyförvärvet hittills och sportchefen Tony Martinsson har flaggat för att det ska förstärkas med en i varje lagdel.
Samtidigt kan säkert en eller flera i truppen komma att lånas ut.
Så här säger Alm om samarbetet med Martinsson för att forma truppen:
– Min roll tillsammans med "Tonna" är att beskriva vilken spelstil jag vill att vi har. Då blir det ganska tydligt vilka egenskaper spelarna ska ha. Därefter har vi en dialog om spelare, framför allt om dem vi har i truppen. Jag tycker att man ska samarbeta extremt tajt ända fram tills att beslutet ska fattas. Men beslutet ska fattas av den som är tillsatt för det, och det står inte i mitt avtal.
Ari Skúlason i ny roll efter spelarkarriären.
Kan du beskriva din fotbollsfilosofi eller beror det på vilken trupp du kommer till?
– Det kan man väl säga att det beror på, man får alltid en massa olika typer av spelare så man får ju anpassa sig till det. I AIK och Häcken hade jag olika sätt att angripa matcher. Det som har varit gemensamt är att ofta har unga spelare fått spela. Det har varit nästan 40 procent unga spelare i mina startelvor genom tio år. Sen oavsett vilket lag jag har varit i har det varit viktigt att ha en väg framåt. Det är det övergripande perspektivet för att hitta sätt att vinna matcher.
Är du flexibel i hur ni ställer upp eller föredrar du ett särskilt spelsystem?
– Jag vill i alla fall spela med fyrbackslinje. Men inte ens i den backlinjen kan man alltid spela med fyra försvarsspelare så man måste vara flexibel på andra sätt. Det kan bli att man justerar spelsättet i delar av matcherna eller delar av säsongen.
Andreas Alm.
I IFK har han flera spelare från P19-laget som blev svenska mästare i höstas som knackar på A-lagsdörren. Det blir ett pussel med känsla för att om möjligt lotsa in några av dem i allsvenskan under året.
– Det ger energi för mig och för klubben att ha det så. Jag tycker det är en helt naturlig succession i en trupp. Om klubben vill bygga en ekonomi med det kan det, i perioder, också vara en väg framåt, säger Alm.
Han ser sig omkring med ett leende i Teknikhallen, som inte ens fanns när han var i IFK för omkring 20 år sedan.
– Man känner sig gammal när man vet att det är så länge sedan. En del saker och människor är precis detsamma nu men det är lite annorlunda att komma hit som tränare. Det är ett annat mindset men det värmer att komma tillbaka, säger han.