Tre straffar på 13 minuter – var det här begynnelsen på att klyschan: "det brukar jämna ut sig" faktiskt existerar?
Iwung: Visst for tanken genom skallen när domaren Adam Ladebäck sprang och luft-klatschade med straffpunkten. Det blev farsartat, och även om det var ett sällsynt klumpigt och ovårdat försvarsspel av Falkenberg så hade nog inte alla allsvenska domare dömt tre straffar på 13 minuter. Det har inte setts tidigare och det kommer vi inte se igen. Men visst – IFK har bröstat upp sig, gått från att tyst mumla om att de får mycket skit emot sig till att skälla och gnälla. Jag är ganska övertygad att det i alla fall gett viss effekt. Sen ska vi inte glömma i sammanhanget att ett stackars bottenlag av Falkenbergs FF storlek och plats i näringskedjan åker på sånt här. Hans Eklund hade koll på siffrorna – hans lag har fått elva straffar dömda mot sig den här säsongen.
CG: På något sätt kanske IFK har tjänat ihop till det med tanke på en hel del domslut som gått emot under säsongen? Alla tre straffarna mot Falkenberg är möjliga att döma för, men åtminstone ett par känns ganska billiga. Man får dock ge beröm till domare Ladebäck för en sak; att han vågar ta nummer tre, som är solklarast, när han redan dömt två strax innan. Tre straffar på 13 minuter – till samma lag – måste vara högst ovanligt. Man kanske också ska passa på att ge beröm till Christoffer Nyman som valde att inte falla i momentet vid den andra straffen, många hade nog gjort det med en omfamning runt sig och då hade kanske diskussionerna låtit annorlunda men nu stod han upp, kom till avslut och då blir straffblåsningen genast mer omdiskuterad. För övrigt är det synd om Falkenberg som knappast hade tjänat ihop till att få allt emot sig.
Det var länge sedan Östgötaporten möttes upp i ett lika genuint leende som när Abdulrazak Ishaq nickade in 4–1-bollen mot FFF. Hur mycket positiva vibbar och glädje har vi gått miste om egentligen med den unge talangen på bänken?
Iwung: Känslan är: oroväckande mycket. Vi är nog rätt många som hellre hade sett "Ishi" före Jens Gustafssons favoriter, Simon Thern och Eric Smith, som båda faktiskt sett både trötta och tröga ut under ett par månader. Ja, det finns att jobba med vad gäller beslutsfattande. Ja, det finns att jobba med vad gäller positionsspel – men den energi, löpvilja och fart som kommer med Abdulrazak varje gång han kliver in på planen uppväger. Summerat: Ge oss mer av det här kraftverket.
CG: Jag är väldigt spänd på att få se mer av honom, men sedan är det naturligtvis en tid av anpassning. Abdulrazak Ishaq har många häftiga egenskaper men har saknat lite taktisk skolning. Jag hade gärna sett åtminstone fler inhopp under 2020, och att han får ett större förtroende redan nästa år. Det finns något väldigt intressant och bubblar där.
Ni har båda pratat med Peter Hunt nyligen för att försöka reda ut Jens Gustafssons framtid och hur IFK tar den här säsongen vidare. Vilka är de viktigaste beskeden?
Iwung: Svåranalyserat. Peter Hunt har fått allt svårare att tona ned att han hade hoppats på betydligt mer av säsongen. Det är inget konstigt om bossen muttrar med tanke på kollapsen och truppen som är bland det starkaste IFK haft. Om vi bakar in att det är en bolagisering på gång, med allt vad det innebär, och att det självklart kommer analyseras varför det brakade samman så bryskt, så känns det som det är någon eller några förändringar att vänta. Om det är att Jens Gustafsson tar ett steg tillbaka och blir sportchef/manager fullt ut med mindre ansvar för fotbollen och ett nytt namn kommer in, eller om Kim Hellberg och Maths Elfvendal får utökat sportsligt ansvar är en av de saker som ska bli allra mest intressant att följa.
CG: Att det kommer att bli ett rejält analysarbete och att det ser ut att bli en bolagisering av elitfotbollen i vinter som kan ge en del nya roller i föreningen. Jag har svårt att se annat än att Jens Gustafsson fortsätter i sin roll som manager, om jag ska tolka signalerna och uttalandena rätt, men det är inte omöjligt att den rollen kommer att se delvis annorlunda ut. Med tanke på att det är en hel del förändringar att vänta i spelartruppen lär vi gå mot en vinter som ger den mest intressanta silly season på länge. Och då är vi ändå vana vid att det händer en del i klubben, både in och ut, under de perioderna. Jag är också nyfiken på hur offensiv klubben vågar vara i pandemi-tider och med all den osäkerhet som finns. Med tanke på att man, tack vare starka försäljningar även i år, satt sig i ett bra läge samtidigt som det också finns en stor osäkerhet överlag framåt.
Astrit Selmani tokhyllade Christoffer Nyman i en intervju med Sportbladet. En flirt med "Peking", månne? Vilka tre allsvenska spelare skulle lyfta Kamraterna till nästa säsong?
Iwung: Oscar Jansson, Yukiya Sugita och Axel Björnström.
CG: Jag är svårt förtjust i Sirius Yukiya Sugita. Om han är möjlig att locka? Mer oklart såklart men det vore onekligen en häftig kupp om man lyckades med det. Och ett sätt att verkligen visa musklerna. Det behövs en anfallare in för att spetsa konkurrensen, och jag gillar det jag sett av Moses Ogbu som varit en avgörande faktor för att Mjällby hängt kvar i år. Han förlänger inte med Hälleviks-klubben, möjligen är huvudspåret att gå utomlands men jag tror att han hade gjort sig bra i IFK. Och just det, en målvaktsplats finns ledig. Huvudspåret, om han vill hem, är i min bok David Mitov Nilsson men om vi ska hålla oss till allsvenskan är ju Oscar Jansson ett givet namn.
Det rör på sig i IFK:s lillebror, Sylvia, som svarat för en fin säsong. Är det viktigt att Sylvia fortsätter att vara ett topplag i "ettan?
Iwung: Om "viktigt" i sammanhanget innebär ett stimulerande tillhåll för de som knackar på en A-lagsdörr till IFK och samtidigt kan vara moroten att locka hit spelare utifrån som en språngbräda till "Peking" (läs: Kristoffer Khazeni) så är svaret: JA! Division 1 är en bra serie, kvalitetsmässigt, och när var Sylvia så här intressant och hett senast? Framgången, att de länge och väl hotade om en kvalplats, fotbollen de spelat och – inte minst – lirarna de har i laget har bidragit till att skapa en mindre hype. Men det är en framgång som medför ett par saftiga utmaningar. Rickard Johansson, Marwan Bazi, Max Olsson och Niklas Söderberg ersätter du inte i en handvändning. Det finns kritik att det varit för många spelare utifrån och att det varit på bekostnad av IFK:s egna talanger. Att vägen som Sylvia valt strypt samarbetet. Det är en lurig avvägning, såklart – men jag har svårt att hitta några förlorare den här Sylvia-säsongen. Jo, förresten: publiken.
CG: Det är givetvis en balansgång, att ha ett starkt lag som möjligt och samtidigt slussa in talanger som kan få erfarenhet av seniorfotboll på en bra nivå. Men om steget inte ska bli för stort upp till IFK, och om platsen i Sylvia ska vara utvecklande, så är topplag i "ettan" är perfekt, och det skulle även vara intressant att se hur det skulle funka om man tog steget upp i superettan även om det skulle ställa helt andra krav. Den säsong Sylvia gjort i år har onekligen höjt temperaturen högst avsevärt runt laget, och det är nog så viktigt för att locka till sig bra spelare.