När Mikael "Gädda" Hansson pratar om stöttningen och uppbackningen som kom med skilsmässan från IFK Norrköping får han ett annat tonläge.
Det har inte hunnit passera tillräckligt med tid för att oberört se tillbaka på mötet i december när han fick varselbeskedet och vad som följde efteråt.
Över en lunch på Broadway blir det ett samtal om ett par månader som kastade om tillvaron. Om vad som väntar nu – och att ishockeyn har blivit ett oväntat substitut för fotbollen.
– Det är en process i huvudet. Det var rörigt hur det skulle bli. Sedan när man vet är det ingen idé att älta. Då är det bara att se nästa steg. Det kanske var meningen, men fortfarande är jag irriterad på sättet det gick till på, säger Mikael Hansson.
Och fortsätter:
– Alla inom IFK som jag pratade med och även de som styrde ville inte ha bort mig, men ändå blev det så här. Det har inte gått rätt till och om du frågar mig om vad allt handlar om, så passar jag och lämnar den frågan till de som tog beslutet. Att ekonomin var skälet har jag svårt att släppa, en av Sveriges rikaste klubbar med tolv miljoner i vinst.
Det kommer att ta tid?
– Det kommer det att göra. Min ambition när jag blev varslad och fick veta att min tjänst skulle bort, var att jag kanske skulle hamna någon annanstans i IFK. Att jag skulle bli omplacerad men där fanns det fanns inget intresse från IFK:s sida.
Har du vant dig vid ett liv utan fotboll?
– Nu har allt varit så konstigt med det som händer i världen, men jag tror man vänjer sig rätt fort. Även om det finns någonting kvar där. Det går inte bara över så där, säger Gädda och knäpper med fingrarna.
Når man 206 seriematcher som spelare och förlänger arbetslivet i samma förening i nästan 20 år i en rad olika roller, blir man ett med klubbmärket.
Inte minst märktes det när varslet blev offentligt.
Spelartruppen var beredda att gå ned i lön för att behålla sin player's manager och i ett gemensamt brev till styrelsen meddelade 15 sponsorer att de bland annat "känner en oro inför hur klubben hanterar sin personal".
Mikael Hansson upplevde en omtumlande period.
– Det var skitjobbigt ett tag för telefonen ringde, alltså vi pratar i två månader, om allting. Folk ville höra hur det var. Jag kände en stöttning, men att gå och handla – till slut orkar man inte. Man står på Willys vid salladen, och så går du bort till potatisen och så brödet. Osten. Alla vill fråga.
Det blir en lång handling?
– Ja, att förklara hela tiden blir jobbigt.
Du fick ett stort stöd?
– Man lär känna så många människor. Bosse Andersson (Djurgårdens sportchef) pratade jag med flera gånger. Hade man vetat att man inte skött sitt jobb, att man sålt gräs till halva ungdomssektionen eller inte kommit i tid. Då hade jag haft en förståelse. Nu har jag ingen förståelse och kommer aldrig att få.
– Jag förstod efter att tag när jag märkte från IFK:s håll att det inte fanns någon öppning. Kan du hjälpa till på ungdomssektionen? Kan du stötta på marknad? Kan du sälja årskort? Vad som helst, vi vill ha dig kvar – men jag märkte inte att så var fallet.
Är bandet till fotbollen klippt?
– Det går inte. Likadant med IFK. Ingen kommer kunna ta IFK ifrån mig. De har tagit jobbet ifrån mig, men de kommer aldrig kunna ta IFK ifrån mig. Jag kommer gå på matcherna när jag kan. Det som varit är att man har ingen referens, inget annat. Det har bara varit fotboll senaste 30 åren. Jag har trott att det är bara fotboll som gäller. Under den här tiden har man märkt att det inte är så, även om man saknar otroligt många bitar. Speciellt spelare, ledare och de som man alltid haft kontakt med. Men däremot har man sett andra bitar i livet nu som man inte har klarat av och gjort förut.
Som?
– Vi har ju det här (Broadway) som vi köpte för två år sedan.
Har det gjort att du landat mjukare?
– Ja, kanske. Nu har vi kunnat fokusera och lagt mer tid på det. Så visst har det varit att man kunna "fadea" ut lite grand. Och projekt hemma såklart. Jag är husägare. Jag rev ut badrummet. Det hade jag inte haft tid med annars.
Är du händig?
– Njae, det har alltid funnits ett intresse. Sedan tycker jag det är kul. Och så mitt upp i allt så äger frun en salong i Söderköping och byter lokal efter jag vet inte hur många år. Då river vi där med och renoverar så mycket vi kan.
Hinner du med allt det här?
– Nej, det gör jag inte men jag kan prioritera på ett annat sätt. Det har varit tuffa månader, men jag har mått ganska bra tack vare all support. Jag har inte drivit något, mer än min egen sak. Jag har fått höra att jag drivit saker. Skulle jag ha konspirerat spelarna till att vilja gå ned i lön? Spelarna har drivit sin sak. Sponsorerna som hoppade av har drivit sin sak, säger Hansson.
Kicken att möta AIK borta eller Malmö hemma – hur kompenserar du den idag?
– Idag.
Idag?
– Ja, ishockey på onsdagar.
Ishockey?
– Ja. Fotboll kan jag inte spela för jag får för ont i knäna, men skridskor går att åka. Förra året blev jag inbjuden att vara med av två kompisar från Söderköping. Det fattades folk. De är ett gäng som spelar. Stångebrohallen ikväll. Det var meningen att det skulle vara old boy's från början men det är ungdomar som varit med i Hästen. Jag har bara missat en onsdag. Det här är kul. Det ser jag fram emot så mycket. Full utrustning, målvakter, hela paketet och bra nivå. Inget tjurigt. Ett bra träningspass.
Är det några spelare du fått extra bra kontakt med genom åren?
– Det är en lång lista. Speciellt de från staden, men också Anders Wikström, Niklas Westberg, "Daja", "Ante", Gerson, Holmberg, "Falken". Det är så många.
Är det vad som gjort att du blev kvar så länge?
– Dels är det ju klubben i sig. Jobba för klubben som du spelat för och hejar på – jag blir aldrig någon supporter, det blir du inte när du spelat för en klubb och jobbat för en klubb. Jag är supporter till Roma, men till IFK Norrköping är jag något annat.
Något större?
– Ja, det är klart att det är så. Du är ju...vad är större? Det är en familj. Och spelarna kan man nästan säga, nu har jag en dotter men ingen son, så det är väl mina söner skulle man kunna säga.
Om du får en inbjudan till Stjärnkvällen 2020: går du då?
– Jag vet inte. Jag kanske är borta. Nu kan jag resa när jag vill. Jag har inte kunnat åka skidor på 30 år i mars. Jag säger inte att jag väljer det, men så mycket tid som fotbollen har tagit. Ha semester på sommaren, inte när förbundet vill. Det är något nytt för mig, säger Mikael Hansson.