Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Selma och Irma har allsvenskan i sikte: "Man vill upp"

Sida vid sida i såväl backlinje som livet i stort. Sporten passade på att träffa Selma och Irma Cajlakovic – tvillingparet som väntar otåligt på allsvenskt IFK-avancemang.

Selma och Irma Cajlakovic i centrala Linköping – men det är i grannstaden Norrköping som de utgör en central del av IFK Norrköpings starka försvarslinje.

Selma och Irma Cajlakovic i centrala Linköping – men det är i grannstaden Norrköping som de utgör en central del av IFK Norrköpings starka försvarslinje.

Foto: Rickard Jansson.

Fotboll2022-07-21 08:00

Två högerfotade enäggstvillingar, blivande arbetsterapeuter och med förhoppningar om att Norrköping är en blivande allsvensk stad även på damsidan. 

Det är dock i antagoniststaden Linköping som 25-åringarna Selma och Irma har sin bas. Sportens möte med det befriande ärliga och behagligt frispråkiga tvillingparet landar i en ungefärlig fotbollsmatch. Ett samtal på cirka 90 minuter.

– Man har njutit sönder av semestern. F-n vad skönt det varit, säger Selma, några enstaka minuter äldre än Irma.

Elitettans tabellfyra befinner sig alltjämt i ett speluppehåll. Systrarnas tilltänkta familjesemester blev en splittrad historia i SAS-strejkens spår. 

– Alla skulle till Turkiet. Ni (Irma med sällskap) hamnade på Rhodos, morsan i Sverige och vi på Kreta, förklarar mittback Selma.

– Men vi kunde mötas sista dagarna, skjuter högerback Irma in.

Succétränaren Tor-Arne Fredheim har tidigare talat om en krävande ledarstil där hans kommunikation inte lindas in i bomull.

– Han passar verkligen vår spelartyp och hur vi är som personer. Vi behöver en som är fyrkantig. Det har bara varit positivt med honom. Vi har ju mycket att säga. Men så fort han kom förra året så satt jag och Irma helt tysta – respekten satte sig direkt, säger Selma.

Vad är största missuppfattningen om er?

– Arroganta och nonchalanta. Det är väl det första som sägs från folk som inte känner oss. Vi hade kanske inte världens bästa rykte när Tor-Arne skrev på, men han sa att han inte upplevt oss så. När vi blir arga ser han vårt bästa jag som spelare, svarar Selma.

25-åringarna, uppväxta i Linköpingsstadsdelen Berga med en ensamstående mamma, började spela i BK Kenty i tolvårsåldern. 2019 blev det en kort sejour i IFK Kalmar som gick allt annat än på räls – en skadedrabbad Irma fick inte tränarens förtroende och övervägde redan då att sluta. 

Selma fick spela men mådde inte bra av situationen, och det hela landade i att båda två lämnade efter mindre än ett halvår. 

Nu gör alltså duon ett nytt försök i elitettan och i en annan kamratförening. Som i sinom tid ska sluta i högsta serien. Så är det sagt och tänkt.

– Klart man vill upp. Jag håller på att bli gammal. Du också, säger Irma och nickar mot sin backkollega.

Selma känner förstås till klubbens uttalade mål att inom tre år spela allsvenskt.

– Jag tycker tre år är lite för länge. Klubben är så pass stor att det inte ska behöva ta oss tre år för att ta sig till allsvenskan... 

– Max nästa år alltså, inflikar Irma. 

Och att döma av det långa och lättsamma samtalet med IFK-duon är det inte många år kvar i fotbollens tjänst. 

– Grejen är att vi inte känner så mycket för fotbollen just nu, menar Irma.

– Det går väldigt mycket upp och ner för oss. Går det bra tycker vi det är kul. Vi är så känslostyrda, är Selma snabb med att fylla i.

Och båda två är fotbollsspelande studenter – med examen som arbetsterapeuter i januari efter tre års studier. Plus pendling.

– Fotboll och studier är en perfekt kombo. Det är bra med en plan B, anser Selma.

Ni är tio år yngre än Caroline Seger som i juni förlängde med två år till.

– Tro mig, jag har loggat ut långt innan jag är 40. Då har jag familj och ett stabilt jobb som arbetsterapeut, svarar Selma.

Båda blir något allvarligare när de hamnar i tankebanor som involverar både Fredheim och deras egen fotbollsbakgrund.

– Undrar vart vi hade varit om vi hade haft en sån tränare tidigare. Med rätt förutsättningar hade vi nog redan spelat i allsvenskan. Det tror jag ärligt vi hade klarat. Om man spelar med skitbra spelare utvecklas du, funderar Irma. 

Och får systrarna välja så tas klivet upp i finrummet redan i år. Inte omöjligt utifrån tabellens utseende efter vårsäsongen.

– Hade varit så omotiverande att spela i ett riktigt mittenlag. Och att bara vilja vara i mitten vore en dålig satsning på damerna skulle jag säga, säger en (i vanlig ordning) ärlig Irma.

Men som ni redan kunnat läsa er till så går det en hel del upp och ner i vad Selma och Irma känner.

Blir det allsvenskt avancemang, och om så blir fallet, ingår tvillingarna i dessa planer och är det (eventuella avancemanget) inom ramen för tvillingarnas tålamod och i harmoni med den parallella civila karriären?  

Framtiden får kort och gott utvisa.

– Problemet är att vi känner oss äldre. Alltså 26 år, ska jag börja spela i allsvenskan nu? Folk säger att du är som bäst då, säger blivande 26-åringen Irma, som ändå upplever en allsvensk potential i båda två.

Spel på högsta nivå är i regel lika med konkurrens om speltid. Sporrande och utvecklande säger många – men IFK-damernas nummer 20 och 24 tillhör inte skolan som svarar slätstruket, diplomatiskt eller i linje med medieträningens skolbok. 

– Vi mår skit av konkurrens, ler Selma och får medhåll av systern intill, med viss nyansering:

– Klart det ska finnas överallt, men det kan ju också bli att "oj, shit, tror han inte på mig?". Lite så kan det ju vara.

Och från och med nästa år väntar även konkurrens på arbetsmarknaden.

Tvillingarna går, i likhet med alla tidigare år, i samma klass. Likaså ständiga lagkamrater under en rätt brokig fotbollskarriär. Trots detta verkar konflikterna sinsemellan vara lätträknade. Åtminstone de senaste åren. 

– Sista bråket var i Kalmar. Irma mådde väldigt dåligt och jag mådde dåligt för att hon gjorde det. Det var strypgrepp, vi flyttade på köksbordet... det var slagsmål alltså, säger Selma med ett distanserat skratt.

Med distans till den prövande IFK Kalmar-tiden – systrarnas första test i elitettan – känner båda två att denna kortvariga visit förde någonting gott med sig.

– Allt händer av en anledning helt ärligt. Kalmar skedde för att vi skulle öppna upp oss och börja plugga, tiden där och studierna är det som gjort att vi mognat. Sedan kom IFK och allt föll på plats, säger Selma.

Nu ska "bara" ett allsvenskt avancemang, och ett gott civilt yrkesliv, falla på plats för IFK-damernas främsta citatmaskiner och oneliners-leverantörer.  

– Målet efter examen är att vi ska till Costa Rica eller Sri Lanka för att surfa. Det vore en bra examenspresent inför att det verkliga livet ska börja, säger Irma. 

Firma Cajlakovic går en spännande framtid till mötes. Det går inte annat än att unna dem ett allsvenskt äventyr innan fotbollsskorna läggs på den berömda hyllan. 

Selma och Irma om…

... bäst som målvakt?
Selma: "Irma. Det är hon som är den hårda och tuffa av oss. Jag är största mesen."
Irma: "Jag".

... hur den andre skött sig så här långt?
Selma: "Irma har hållit en jämnare nivå i år. Utvecklingen uppåt."
Irma: "Om Selma maxar sin uthållighet lite bara så är du tio av tio".

... sämst förlorare?
Selma: "Jag svär mest. Men jag försöker jobba på det – och Tor-Arne har sagt att det är bättre jag svär på bosniska."
Irma: "Ja, din (Selmas) stubin är ju väldigt kort."

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!