Sejouren i superettan skulle bara bli ettårig. IFK Norrköping skulle bli allsvenskt illa kvickt igen efter degraderingen 2002. Det fanns inget annat i tankarna sedan Jojje Karathanasis skott borta mot Gif Sundsvall tog i stolpen och det kort efteråt stod klart att IFK Norrköping inte skulle husera i landets högsta serie.
Men ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig.
Inför hemmapremiären i superettan 2003 mot Gefle sattes banderoller upp på "Parken" med texten "återtåget". Matchen slutade 3–2 till Gefles favör och var en av många tunga smällar som "Peking" åkte på i superettan 2003, där man till slut hamnade på en niondeplats, bakom Café Opera, Västra Frölunda och Brommapojkarna.
Den allra hårdaste – och mest symboliska förlusten – kom på Björknäsvallen, 108 mil från Norrköping.
Nykomlingen Boden, som säsongen innan hade kamperat med lag som Robertsfors IK, IFK Timrå och Kiruna FF, körde över IFK Norrköping med hela 5–0.
IFK var då mer än 108 mil borta från allsvenskt spel, och det skulle också dröja till 2008 innan man återigen tillhörde finrummet.
I Norrköpings Tidningar gick det att läsa följande dagen efter det svidande IFK-nederlaget:
"Det är dagen efter den norrländska mardrömmen, då Bandyklubben från Boden förnedrade IFK med 5-0.
Det är en dag då det inte är roligt att tillhöra IFK Norrköping, varken som spelare, ledare eller supporter. NT-sporten har tagit emot massor av brev, mail och telefonsamtal från upprörda läsare. Och på arbetsplatser och på stan diskuteras söndagens pinsamma resultat".
– Man är inte stor i dag och vi ska ha skäll. Det är många som lider och en del som tycker det är kul, säger tränaren Stefan Hellberg och pekar upp mot stängslet där ropet kom från, sa dåvarande tränaren Stefan Hellberg till reportern Johny Daagh.
Vad som ropades?
"Jävla sopor", och det kom från en förbipasserande cyklist.
Den då 26-årige Mikael Ström sken inte upp som en sol när han pratade om debaclet i Norrbotten.
– Det var bara tomt. När det var 20 minuter kvar tänkte jag bara "fan, blås av matchen". Det hade varit skillnad om vi låg på och skapade lite men vi hade ju inte ens några chanser. Två skott på mål säger väl det mesta, sa Ström.
Hos Bodens BK var det desto muntrare. Faktum är att det var snudd på karnevalsstämning bland de 2 410 åskådarna på Björknäsvallen som sedan 2008 enbart är spelplats för Bodens ungdomslag. Seniorverksamheten håller numer till på Boden Arena.
Men det är på Björknäsvallen som Sporten möter upp Robert Lundgren (tvåmålsskytt mot IFK Norrköping) och Christian Samuelsson (huvudtränare och sporchef i BBK då, assisterande tränare då) för att minnas tillbaka till matchen.
Som är en av de största triumferna i Bodens historia.
– Jag minns när vi mötte IFK Norrköping för första gången. Det var på bortaplan. Vi möttes upp av flera finklädda personer som tog emot oss, det var skillnad mot i Boden där våra funktionärer hade träningsoverall. Vi hade stora problem mot Norrköping och förlorade med 2–0. På läktarna var det banderoller där det stod något i stil med "åk hem, skoterraggare". Det blev lite tändvätska för oss – och det blev ju pay back time uppe hos oss kan man säga, säger Christian Samuelsson och ler.
Det blev det verkligen.
Robert Lundgren och Christian Samuelsson blickar ut över planen och blir nostalgiska. Boden gjorde tre säsonger i superettan innan de ramlade ur 2005. De slog inte bara IFK Norrköping. Under de här åren fick Kalmar FF, Örebro och AIK också se sig besegrade av BBK.
– Varje gång jag ser Norrköping, Kalmar och de lagen på tv, så tänker jag tillbaka på de där åren. Det var fantastiskt roligt att få vara med om. Att spela i superettan var en helt annan värld än division 2 där vi hade spelat i innan (på den tiden fanns inte division 1 på samma sätt som i dag), säger Robert Lundgren.
– När vi kvalade till superettan mötte vi Väsby. Vi var utspelade i första matchen hemma, men vann ändå ned 2–1. Inför andra matchen läste vi om Väsbys planerade värvningar inför att de skulle gå upp. De skulle ju bara slå oss. Det slutade med att vi vann med 6–4 totalt, så det var ju inget snack om saken, säger Christian Samuelsson.
Vem som tränade Väsby det året och föll mot Boden?
Rikard Norling.
– Du får höra med Norling om han minns när han var uppe i Boden, säger Lundgren och skrattar.
Åter till den för Boden underbara söndagsmatchen 2003 – som var lika mardrömslik för IFK Norrköping.
– Jag vill minnas att Norrköping hade en finsk forward (Antti Sumiala, såldes kort därpå till turkiska Sebatspor) som var väldigt bra och ledde väl typ skytteligan. Han var jäkligt bra och han var på väg bort. Mot oss tror jag att det var sista matchen för honom i Sverige och det hade vi naturligtvis koll på. Vi skulle se till att spela tufft mot honom för att han skulle bara ha Turkiet i tankarna. Och han var helt ointresserad av matchen. Kom nån i närheten så hoppade han undan. Jag fattade inte att Norrköping spelade honom ens, säger Christian Samuelsson.
– Vi fick en kanonstart också. Det var en match där allt funkade för oss, och ingenting för dom. Vi hade tur när vi slog Kalmar borta, men 5–0 mot Norrköping kan man inte snacka bort, säger Samuelsson.
Han beskriver dåtidens Boden som en samling dårar med enorma vinnarskallar och som kunde göra det mesta för att plocka tre poäng i matcherna. Stommen i truppen var från Norrbottens län, och så fanns det krydda i form av utländska inslag.
– Många andra lag tyckte nog att det var lite kul att komma hit och spela här. Lite exotiskt. Norrköping är ju en superproffsig klubb, en maktfaktor i Sverige. De kom hit och var proffsiga. Men nog tror jag att de tänkte innerst inne att det var lite segt att flyga upp hit, säger Robert Lundgren.
Robert och Christian skrattar gott när de mörka rubrikerna i Norrköping om matchen kommer på tal.
– Det är ändå lite härligt. För oss är det en av höjdpunkterna, för dom är det en jobbig match under de tunga åren. Deras svartaste period är vår bästa, säger Samuelsson.
Robert Lundgren flikar in:
– Visst hade väl Norrköping en målvakt från Skellefteå det året?
Det har han helt rätt i. Andreas Lindberg heter han och var den som fick släppa in fem bollar på Björknäsvallen.
BBK har en vision om att återigen spela i superettan inom fem år. De inser att det krävs mycket, men suget efter elitfotboll är stort i Norrbotten. De ljuva minnena från matcherna mot de stora och klassiska klubbarna är en drivkraft.
– Det är därför man håller på. Man vill vara så högt upp som möjligt. När vi slog Norrköping, och alla andra skalper, är roliga minnen och målbilder för oss. Det börjar vara länge sedan vi där uppe på den nivån, säger Christian Samuelsson.