När vi diskuterar läsningen på våra sajter pratar vi bland annat om lästid. Att hålla kvar er läsare så länge vi kan i texterna genom att både vara relevanta och intressanta. Här kommer ett svagt försök med just detta genom att räkna upp alla namn som kommit och gått – in och ut genom dörren – på Platinumcars Arena under den här vintern:
Kojo Peprah Oppong, ny från De Visscher Academy.
Stephen Bolma, ny från samma akademi.
Isak Ssewankambo, ny klubblös försvarare.
Elvis Lindkvist, ny klubblös mittfältare.
Vito Hammershöy-Mistrati, ny mittfältare från rumänska Cluj.
Marcus Baggesen, ny vänsterback från Silkeborg.
Victor Lind, ny inlånad anfallare från danska Midtjylland.
Yahya Kalley, ny inlånad vänsterback från Groningen.
Jesper Ceesay, ny mittfältare från AIK.
Emil Roback, ny anfallare på lån från AC Milan.
Martin Sjögren har dessutom tillkommit i ledarteamet, liksom Jamie Steel som fystränare.
Klar än? Nej, inte ens halvvägs.
Viktor Agardius, lämnat för Brommapojkarna.
Egzon Binaku, kontraktet gick ut och han skrev på för Gais.
Linus Wahlqvist Egnell, trotjänaren såldes till Pogon Szczecin och blev landslagsman på köpet.
Jonathan Levi, anfallaren såldes till ungerska Puskas Akademia.
Jóhannes Kristinn Bjarnason, lämnat för KR Reykjavik.
Oliver Stefánsson, backen släpptes och skrev på för isländska Breidablik.
Godswill Ekpolo, fick dåligt med speltid under Glen Riddersholm och lämnade för Apollon Limassol på Cypern.
Emanuel Chabo, lånades ut till Åtvidaberg.
Edvin Tellgren, mittbacken klev över till andra sidan arenan och Sylvia.
Julius Lindgren, målvakten spelar i Trollhättan i år.
Darrell Kamdem Tibell, anfallaren är utlånad till Skövde.
Dino Salihovic, Norrköpingskillen är utlånad till Gais.
Theo Rask, mittbacken har lånats ut första halvan av säsongen till Östersund.
Anes Mravac har lämnat på ledarsidan för IFK Värnamo.
Är ni kvar? Starkt. Då ska ändå läggas till att den, någonstans här ovanför nämnde Isak Ssewankambo redan åkt på en skada som håller honom borta hela säsongen, precis samma som Christopher Telo – och allt det här i skenet av att vi tyckte att det hände mycket redan i somras.
Det var en bris i jämförelse.
En lätt sådan.
Och eftersom det lär dyka upp en spelare till minst – en mittback som behövts kanske mest är det enda som inte värvats hittills – lär listan bli lite längre innan det är klart. Skriver vi till Joseph Colley också?
Det är nya tider på Platinumcars Arena, det ska byggas nytt och det ska byggas om och det ska anpassas till Glen Riddersholms vilja att spela fotboll. Det ska skyfflas ut med det gamla och in med det nya, men är det rimligt att tro att det inte kommer att påverka under ganska lång tid att det har varit de här svängdörrarna när Rikard Norlings projekt har skickats ut till förmån för det som ska ta över?
Och vad händer om inte heller det här flyger?
Det måste det nästan göra om det inte ska bli nya problem i framtiden. Att IFK, av flera skäl, har en ansträngd ekonomi med ett stort driftunderskott gör att behovet av att sälja spelare och tjäna pengar är stort samtidigt som klubben har tappat den identiteten de senaste åren. Upplägget med en sportgrupp föll inte väl ut, Tony Martinsson har kommit in och jobbat på sitt sätt som renodlad sportchef efter det och det har åtminstone svängt lika mycket som dansbandsveckan i Malung.
Flera spelare är bara på lån, vilket inte ger IFK några kända möjliga intäkter framåt och av de nyförvärv som gjorts är det framför allt Jesper Ceesay och de unga ghananerna Kojo Peprah Oppong och Stephen Bolma samt danske ytterbacken Marcus Baggesen som kan ge lite rejäl avkastning på sikt.
Då måste de spela också.
Och det är långt från säkert även om den förstnämnde spontant känns som ett riktigt bra namn. Emil Roback är ett roligt nytillskott – men också bara ett lån än så länge.
Ombyggnadstider är det i alla fall. Och jag vet absolut hur det själv är, det är lätt att ta analyserna till att det behövs nytt blod i ett lag efter en dålig säsong och en medioker tolfteplats, man fastnar ofta där.
Men det här vi ser nu har vi nog aldrig sett förut.
Inte i IFK.
Bara möjligen jämförbart med svängdörrarnas urmoder ishockeyn.
Det ömsas skinn – och vi får hoppas för IFK:s skull att det finns en bra utstakad plan för det här framåt. Att det finns ett sätt att sätta ett spel och få ihop allt det nya. Och att tålamodet finns både utifrån och internt. Det kan bli bra, men det lär kunna ta lite tid.
Tanken skrämmer mer vad som händer om det inte lyckas.