Mittfältstuffingen får inte ont: "Fel på smärttröskeln"

Fysiken rimmar dåligt med den tuffa och kompromisslösa spelstilen. 

Elsa Burvall är inte elitettans längsta eller tyngsta spelare – men det är svårt att hitta någon som tar kampen och kliver in i duellerna med samma passion. 

– Jag är inte rädd alls. Jag går in hårdare än motståndarna även om de är tyngre. Det kan bli lite frisparkar och sånt, men jag är modig och går in hårt. Det är min spelstil och var nästan ännu roligare när jag var yngre och hade ännu mindre på kroppen men slängde mig in i duellerna. Det var som jag tog sats från flera meter för att vinna närkamper, säger IFK-mittfältaren.

Ger man i närkamperna får man ta också – det är du okej med?

– Det är något fel på min smärttröskel, tror jag. Jag brukar få ta mycket, men jag springer hem efter att jag fått smällen. Det är så jag hanterar smärtan och brukar tänka att jag ska hämnas i stället för att ligga ned.

Om vi ska söka svar hur nyförvärvet från Bollstanäs fått den orubbliga attityden så är det en krävande spelstil 'som alltid varit där, enligt egen utsago. 

Men inställningen har också förstärkts av en karriär där inte mycket kommit gratis.

Elsa Burvalls väg till IFK Norrköping har gått via tre degraderingar. 

"Med den här känslan vi har i laget – vi vill inte vänta", säger IFK-mittfältaren om den allsvenska chansen.

Foto: David Iwung

Med Selånger åkte hon ur division 1 och 22-åringen har fått känna på samma bittra öde med Sundsvalls DFF och Bollstanäs som båda rasade ur elitettan.

– Jag har fått kämpa och lärt mig jättemycket av det. Det är lätt att tycka fotboll är kul när det går bra, men inte lika lätt när det går dåligt. Vi vann typ en match i fjol. Då är det kämpigare på träningarna också.

Det har byggt karaktär att få stryk?

– Ja, så är det verkligen.

Tor-Arne Fredheim medger att han fått ut mer av tillskottet än vad han vågade hoppas på när ettårskontraktet skrevs.

– Samtidigt visste jag att hon hade nästan fyra säsonger i elitettan. Elsa har ett enormt driv. Det är det bästa jag vet – jobba med spelare som vill något och där man ser en utveckling, säger IFK-tränaren.

Som haft med Burvall i sin startelva i 18 raka seriematcher. 

Efter att ha hattat runt en del i olika positioner är det centralt på mitten som ekonomistudenten funnit sin roll och spelar sin bästa fotboll.

– Att få förtroendet betyder jättemycket och har gjort att jag utvecklats. Jag vågar utmana mig själv mer. Skulle vi ta steget till allsvenskan, som vi vill, så krävs det ännu mer av mig och jag är villig att jobba hårt. 

Går ni upp?

– Med den här känslan vi har i laget – vi vill inte vänta. Men man vill inte hamna i ett av de där lagen som går upp och inte är redo eller mogna för det. Skulle vi gå upp så skulle det ställa stora krav på oss spelare, ledare och klubben. Det är ett lyxproblem. Någonting man inte tänker på när det går bra. Det tar vi tag i då, menar Elsa.

Allsvenskan är en dröm att nå?

– Det har alltid varit mitt mål att komma dit. 

Vågar du drömma längre än så?

– Det vågar jag absolut. Just nu är det allsvenskan som gäller, men jag känner att jag vill satsa hur hårt som helst. Det finns ingenting som kan stoppa det. Det finns förutsättningar här i Norrköping. Visst, det hade varit bäst om alla kunde göra det på heltid, men ser man till elitettan så har vi absolut bäst förutsättningar. Det känns lyxigt och bra. 

Med den självklarhet som Elsa Burvall och IFK spelar fotboll för tillfället är det mycket som talar för att det kommer bli en hyperintressant höst.

Det har inte varit en spikrak karriär för 22-åringen. Innan hon skrev på för IFK hade Elsa Burvall varit med om att åka ur en serie tre gånger.

Foto: Johny Daagh

Bortom den allsvenska jakten så finns en annan fråga att ta ha om. Burvalls avtal är på utgående.

Är utvecklingen av säsongen avgörande?

– Ja, det är det väl absolut, men jag måste säga att allt har varit bra hittills. Förutsättningarna på och utanför planen. Jag har en agent men jag är lite så att jag inte vill tänka för mycket. Då blir jag sämre på planen. När vi spelade inför nästan 2 000 personer hemma mot Bromölla – det var mäktigt. Det kände alla i laget att det här är något vi vill göra igen i framtiden, det gav mer. Jag tror ingen drömt eller tänkt på publik som damspelare. Det var något extra. 

Elsa Burvalls bror, Hugo, följer systerns framfart med stort intresse. 

Hugo Burvall, Elsas bror, i aktion under OS i Peking.

Foto: Bildbyrån

Syskonens respektive idrottskarriärer gick åt olika håll när Hugo satsade på att bli så bra som möjligt som freeskiåkare, tillhör världseliten och tävlade för Sverige i Peking-OS.

– Han är skitduktig. Jag tävlade alpint när jag var liten men hade med fotbollen på tävlingarna, skrattar Elsa.

Och fortsätter:

– Brorsan har kollat på alla våra matcher den här säsongen och har alltid en analys till mig och laget. 

Lyssnar du på den?

– Om den är bra. Om jag varit bra kan jag lyssna, men om det är kritik är det inte alltid jag orkar, ha ha.