"Jag rättade till kosten, körde hårt på gymmet och det har verkligen hjälpt", säger Lovisa Gustafsson om den stora livsstilsförändringen.
Målgladast. Mest rutinerad. Och bäst – när Sporten får bestämma. Lovisa Gustafsson samlade ihop 27 spårvagnar i spelarbörsen, tre fler än Sabina Ravnell och fem fler än My Cato.
– Det betyder något, absolut. Jag spelar för mitt lag och min tränare i första hand, men att några utanför också tycker att man varit bra uppskattar jag mycket, säger hon.
Bara fyra spelare i hela elitettan gjorde fler mål, IFK-anfallaren kunde räkna ihop 13 stycken.
–Det är jag nöjd med. Siktade mot att vara bättre än under vårt första år i elitettan, då gjorde jag nio.
IFK Norrköpings framgång, en allsvensk plats, är historisk. Är det även din bästa säsong, individuellt?
– Spelmässigt, i vissa matcher, har jag kommit upp i den högsta nivån. Jag har aldrig varit i bättre fysisk form, medger Lovisa Gustafsson.
Bakom ligger en förändring i livsstil.
– Det är speciellt kosten. Jag tog bort allt socker för ett år sedan, var helt sockerfri i ett halvår. De senaste månaderna har jag tänkt: måste ju få leva också. Lite fusk har det blivit, men godiset kan jag sakna ibland, säger 28-åringen och ser inte det minsta avundsjuk när reportern mosar i sig en kärleksmums-kaka med grädde.
Hon förklarar:
– När jag skrev på kontraktet förra året sa Tor-Arne: "Jag kan göra dig till en allsvensk spelare, men då måste du bli snabbare". Jag rättade till kosten, körde hårt på gymmet och det har verkligen hjälpt. Nu kan jag i stort sett springa förbi alla backar, så har det inte varit innan. Det handlar om mer muskler och mindre fett på kroppen.
"Han ser detaljer som få", säger Lovisa Gustafsson om managern Tor-Arne Fredheim.
Hur mycket har Tor-Arne Fredheim betytt, för dig personligen och laget?
–Han har gjort mig bättre som fotbollsspelare och har funnits där privat när det behövts. För laget har han gjort det omöjliga, på drygt ett år. Han ser detaljer som få, säger Lovisa Gustafsson och ger ett konkret exempel.
– Vid ett tillfälle sa han till mig: "Backa in i försvararen, låt henne komma till dig, inte tvärtom". Jag har alltid varit stark, men nu har jag också lärt mig att kontrollera min kropp. Det har nästan inte varit någon som kunnat ta bollen från mig. För Tor-Arne var det en självklar sak, som jag själv förstått först nu.
Om du skulle summera 2022 med ett par ord?
– En lyckad säsong, vi har haft jävligt roligt och är glada för allt stöd vi fått. Jag älskar att titta på den där videon från minuterna efter slutsignalen (mot Bergdalen) där speakern ropar att det här laget ska spela i allsvenskan 2023. Det ger fortfarande rysningar.
När kom vändningen för er?
– När vi hade mött alla lag på våren kände jag inte att några lag varit bättre. Växjö var bra, men vi var inte dåliga. Växjö och Jitex var tuffast att möta. Våra förluster kom på skitmål eller misstag. Vi hade inte kommit ihop, var för utspridda och kände inte varandra riktigt. Sedan fick vi in Wilma (Leidhammar) och Diljá (Zomers). Det gav en nivå till.
Du lät kaxig på banketten när allsvenska platsen var klar: "Vi hade lätt kommit över strecket i årets allsvenska..."
–Det står jag fast vid. Jag säger inte att vi varit ett topplag, men vi spöade AIK i våras, körde oavgjort mot BP – med en spelare tidigt utvisad. Så pass bra har vi varit.
Men ni behöver förstärka en del...?
– Klart vi behöver några rutinerade spelare, men vi är bra när vi presterat som i höst.
Några anfallare behöver ni väl inte värva?
– Hoppas jag inte, skrattar Lovisa Gustafsson som tillsammans med sommarvärvningarna Wilma Leidhammar och Häcken-lånet Diljá Zomers skrämt på försvararna i elitettan under den andra halvan av serien.
"13 mål är jag nöjd med. Siktade mot att vara bättre än under vårt första år i elitettan, då gjorde jag nio", säger Lovisa Gustafsson om målskörden i elitettan.
Bokstavligen, om vi ska tro måldrottningen som civilt arbetar med att köra hjullastare och truck.
– Jag är inte rolig att möta, är inte den snällaste på planen och gillar att reta upp backarna. Inte med snack, men jag är en mästare på att hånflina åt motståndare rätt i ansiktet. Det är nog inte många backar i elitettan som tycker om mig. Ebba (Handfast) berättade att hon hatade mig innan hon skrev på för oss, men nu är vi goda vänner och umgås även utanför fotbollen.
På planen är du tuff och kompromisslös. Är du likadan utanför?
–Det skulle jag inte säga. Jag är två helt olika personer och skulle nog inte ha så många vänner om jag var sån privat...
Lovisa Gustafsson har inte alltid haft den tuffa spelstilen. Förvandlingen som spelare skedde under de två åren på college i North Carolina.
– Jag rekommenderar alla som kan ta chansen att göra det, det är en livsresa. Det var där jag blev en fysisk spelare, och fick min roll som targetspelare. Innan sprang jag bara på vänsterkanten upp och ned, berättar hon.
Lovisa Gustafsson kramas om av lagkamraterna. "Jag trivs så bra i Norrköping och känner mig som en del av den här staden nu, även om jag inte är härifrån", säger måldrottningen.
När började dina tankar på allsvensk fotboll komma?
–Jag är inte som de yngre tjejerna i laget, har aldrig riktigt haft den drömmen på det sätt de har, att "jag ska bli bäst". Har alltid spelat för att det är kul, men varje år de senaste tio åren har jag blivit bättre och bättre. Samtidigt har jag också tvivlat om allsvenskan, för då måste man vara bäst för kunna leva på det. Jag har mer funderat på vad jag ska göra vid sidan av för att kunna ha det bra ställt och inte behöva tänka att fotbollen ska betyda allt, säger Lovisa.
Istället har ambitionerna mer handlat om att vara med på IFK Norrköpings resa uppåt i seriesystemet för Hedemora-tjejen som flyttade till "Peking" redan för tolv år sedan för att gå på fotbollsgymnasiet.
Och återvände 2018 för att bli en nyckelspelare i jakten på en plats i elitettan.
64 mål i seriesammanhang för IFK har Lovisa Gustafsson stått för under de fem säsongerna.
– Jag kunde dragit till en allsvensk klubb förra året, intresset fanns. Men jag vill dit med IFK. Jag trivs så bra i Norrköping och känner mig som en del av den här staden nu, även om jag inte är härifrån. Jag vill spela här så länge jag är bra och utvecklas, sedan går jag ned en division, säger IFK Norrköpings främsta spelare 2022 som i framtiden hoppas kunna utbilda sig till polis.
– VI får se när, det ska passa med fotbollen. Den är prio nu...