Tre år första vändan och tre nya år när Lars Krogh Gerson återvände till Östgötaporten.
Det är inte många spelare som slår 30-åringens mångsidighet som innebär att han klarar av samtliga positioner i backlinjen och på mittfältet.
Något som utnyttjats.
– Man får spela matcher, det är det roligaste. Det är tråkigt att sitta bredvid men gör man en dålig match är chansen att någon annan tar platsen om man är inne där och vikarierar. Det har jag vant mig att leva vid, att det är så, säger Gerson.
Som även hunnit med att passera 70-strecket i antalet uppdrag för Luxemburg. Senaste EM-kvalsamlingen innebar 75:e landskampen för Gerson som inte tvekar när förbundskaptenen Luc Holtz kallar.
Två gånger 90 minuter mot Azerbajdzjan och Montenegro senast kostade en ömmande hälsena men Gerson ger tummen upp till spel mot Malmö – om han blir uttagen.
– Underlagsskiftena satt kvar från landslaget. Jag hade det lite förra året när det var som mest matcher men spelade alla matcher då, det går. När man blir varm är det lugnt.
Hur ser du på framtiden: det kan vara tio matcher kvar i IFK för din del?
– Det är möjligt, vi får se. Det vet vi inte. Vi har inte pratat så mycket, det har varit mycket matcher och jag har varit i väg. Vi har inte hörts på ett tag.
Det stör inte att inte veta?
– Njae, jag slappnar av ganska bra. Jag har fått en kid där hemma, det är mycket att göra där också. Det är kul. Just nu tänker jag inte så mycket på det. Jag är van vid att det blir så här när man varit någonstans i tre år. Jag har varit Bosman förut.
Vad vill du?
– Det vet jag inte. Jag trivs bra i staden och i laget. Tycker Norrköping är en fantastisk klubb på det sättet, sedan får vi se lite vad det blir.
Det låter inte som du står och bankar på Jens port och säger: "Ge mig ett kontrakt"?
– Gör spelare det? Går man själv dit? Det är inte jag som har hand om det. Agenten får ta det snacket. Jag spelar matcher och försöker vinna dom, säger Gerson som välkomnade att IFK släppte på inkörda rutiner i den viktiga segern mot Kalmar.
– Vi pratade om att vara mer cyniska i vissa delar av spelet och det var vi verkligen i andra halvlek. Sedan om det är framtiden för IFK – det tror jag inte att spela så. Men att spela så ibland är internationellt. Vi får lära oss att göra så ibland men kanske inte i en hel halvlek.